EU-domstolen

En österrikisk upphandlande myndighet upphandlade kollektivtrafik som omfattade flera busslinjer och totalt 670 000 kilometer per år, och annonserade detta i Europeiska unionens officiella tidning. Anbudsfristen löpte mellan 20 april och 8 juni 2016, och tjänsten skulle börja tillhandahållas den 11 december 2016. Myndigheten hade inte offentliggjort något sådant förhandsmeddelande som anges i artikel 7.2 i EU-förordningen 1370/2007 (om kollektivtrafik på järnväg och väg), enligt vilken offentliggörande om avsikten att tilldela avtal om allmän trafik som huvudregel ska ske minst ett år i förväg. Myndigheten hade dock annonserat upphandlingen i enlighet med LOU-direktivet. En leverantör ansökte om överprövning och målet nådde…

En spansk upphandlande myndighet upphandlade leverans av möbler, musikutrustning, inspelnings- och audiovisuell utrustning genom öppet förfarande. Tilldelningsgrunden var bästa förhållande mellan pris och kvalitet, som var viktade 50/50 i förfrågningsunderlaget. För att priset skulle utvärderas krävdes dock att minst 35 av 50 poäng erhölls för de tekniska kvalitetskriterierna, vilket alltså gjorde utvärderingen successiv. En leverantör klagade och anförde att utvärderingen av anbudsgivarnas pris begränsades och att viktningen i praktiken förlorade sin betydelse. Den upphandlande myndigheten skulle därmed inte kunna avgöra vilket anbud som var mest ekonomiskt fördelaktigt, fortsatte leverantören. Den hänskjutande domstolen ansåg att LOU-direktivet förbjuder tillämpning av tilldelningskriterier i…

En myndighet i Litauen upphandlade insamlings- och transporttjänster av kommunalt avfall. Fyra anbud kom in, varav två från leverantör A och B. A och B var dotterbolag till samma bolag vilket ägde 100 respektive 98 procent av andelarna.  Samma fysiska personer ingick i styrelserna i A och B. Kontraktet tilldelades B. Det bolag som hamnat på andra plats i utvärderingen, C, ansökte om överprövning. C ansåg att A och B agerat som en koncern av närstående bolag och att deras anbud var alternativa anbud, vilket inte skulle godtas i upphandlingen. Ärendet hamnade så småningom i den nationella överdomstolen som begärde…

För att en prövning av en myndighets beslut ska vara effektiv krävs att prövningsförfarandena är tillgängliga för var och en som har eller har haft intresse av att få ingå ett visst kontrakt och som har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträdelse. Antalet leverantörer i förfarandet, antalet leverantörer som har ansökt om överprövning samt de olika skäl som anförts saknar betydelse för tillämpningen av den praxis som följer av Fastweb (C-100/12). Rätten till prövning får inte inskränkas. Nationella regler som anvisar plenumavgörande i nationell högsta instans och därmed förhindrar ett hänskjutande till EU-domstolen…

EU-domstolen klargör att en leverantör har rätt att åberopa kapacitet från annan eller andra om leverantören endast delvis uppfyller minimikrav på egen hand. I den inhemska rätten fanns en skyldighet för såväl myndigheter som leverantörer att betala en avgift till motsvarigheten till Konkurrensverket för dess tillsynsverksamhet. Leverantörer som inte betalade avgiften fick inte sina anbud i upphandlingar beaktade, utan uteslöts. Detta krav framgick inte av upphandlingsdokumenten och inte heller helt tydligt av lagen. Därför kunde uteslutning inte ske. I aktuellt fall skulle likabehandlings- och proportionalitetsprinciperna tolkas på så vis att de inte utgjorde hinder för leverantören att avhjälpa bristen i…

EU-domstolen slår fast att ett offentligt kontrakt inte föreligger om en myndighet inrättar ett system för avtal som är öppet för alla leverantörer som uppfyller kraven, där villkoren i avtalen är de samma för alla leverantörer, där myndigheten inte gör något val mellan leverantörer och där alla leverantörer har möjlighet att ansluta sig till systemet under hela dess giltighetstid. I detta fall från läkemedelsbranschen gjordes valet av leverantör i ett senare skede och då av farmaceuten eller patienten. Om ett sådant auktorisationssystem är av gränsöverskridande intresse ska det utformas och genomföras på ett sätt som är förenligt med de grundläggande…

En upphandlande myndighet är skyldig att ange vilken relativ vikt den kommer att tillägga vart och ett av de tilldelningskriterier som används för att välja det mest ekonomiskt fördelaktiga anbudet. Den relativa vikt som tillmäts vart och ett av tilldelningskriterierna ska vara klart och tydligt fastställd redan vid upphandlingsförfarandets början. Kriterierna får inte heller ändras under förfarandet. Däremot behöver inte myndigheten upplysa om den bedömningsmetod som används. Bedömningsmetoden måste dock fastställas innan upphandlingsförfarandet inleds, den får inte fastställas efter det att myndigheten öppnat anbuden. Bedömningsmetoden får inte under några omständigheter påverka tilldelningskriterierna och den relativa viktningen av dessa. Detta gäller…

Den upphandlande myndigheten hade ställt upp ett krav i förfrågningsunderlaget, för ett byggnadsentreprenadkontrakt, på att anbudsgivarna skulle fullgöra minst 25 procent av byggentreprenaden med egna resurser. Domstolen slog fast att upphandlande myndigheter inte får ställa upp ett sådant krav och på så sätt begränsa anbudsgivarnas möjligheter att anlita underentreprenörer. Det är tillåtet för anbudsgivare att själva anlita underentreprenörer för att fullgöra uppgiften när detta går att kontrollera, motsatsvis får myndigheten förbjuda underentreprenörer när dessa inte har gått att kontrollera. Klausulen i det aktuella fallet beaktade inte detta. Vidare ansåg domstolen en sådan klausul, som ställts upp inom ramen för ett…

Fråga om artikel 12 i EU:s tjänstedirektiv (direktiv 2006/123) ska tolkas så att den utgör hinder för nationell lagstiftning som medger att gällande koncessioner avseende offentligt havs- och sjöområden (tänkta att utnyttjas för turist- och rekreationsverksamhet) automatiskt förlängs. Artikel 12 i tjänstedirektivet avser tillståndsförfaranden och är inte tillämplig på myndigheters ingående av kontrakt för tillhandahållande av en bestämd tjänst som omfattas av reglerna om offentlig upphandling. Domstolen konstaterade att tjänstekoncessioner kännetecknas av en situation där ”en upphandlande myndighet överför rätten att utnyttja en viss tjänst till en koncessionshavare, som inom ramen för det ingångna avtalet har en viss ekonomisk frihet…

Begäran om förhandsavgörande avser frågan om huruvida artikel 48.2 a ii andra strecksatsen i direktivet 2004/18/EG kan tolkas så, att den, utan att vara införlivad med nationell rätt, kan ge enskilda rättigheter som de kan åberopa gentemot upphandlande enheter inom ramen för tvister som prövas av nationella domstolar. Begäran avser också frågorna om nämnda artikel utgör hinder för att 1) tillämpa bestämmelser som fastställts av en upphandlande myndighet och som inte gör det möjligt för en ekonomisk aktör att bevisa sin tekniska kapacitet genom en ensidig försäkran såvida inte nämnde aktör styrkt att det är omöjligt eller förenat med betydande…