En österrikisk upphandlande myndighet upphandlade kollektivtrafik som omfattade flera busslinjer och totalt 670 000 kilometer per år, och annonserade detta i Europeiska unionens officiella tidning. Anbudsfristen löpte mellan 20 april och 8 juni 2016, och tjänsten skulle börja tillhandahållas den 11 december 2016.
Myndigheten hade inte offentliggjort något sådant förhandsmeddelande som anges i artikel 7.2 i EU-förordningen 1370/2007 (om kollektivtrafik på järnväg och väg), enligt vilken offentliggörande om avsikten att tilldela avtal om allmän trafik som huvudregel ska ske minst ett år i förväg. Myndigheten hade dock annonserat upphandlingen i enlighet med LOU-direktivet.
En leverantör ansökte om överprövning och målet nådde Högsta förvaltningsdomstolen i Österrike, som hänsköt tre frågor till EU-domstolen för förhandsavgörande. Oklarheterna rörde om ett åsidosättande av artikel 7.2 i förordning 1370/2007 kan medföra att ett anbudsförfarande om den upphandlande myndigheten i övrigt har uppfyllt samtliga de krav som föreskrivs i direktiven om offentlig upphandling, är rättsstridigt.
Enligt österrikisk rätt skulle beslutet ogiltigförklaras endast om rättsstridigheten hade en väsentlig inverkan på utgången av anbudsförfarandet. Till saken hörde att den klagande leverantören länge hade känt till att upphandlingen skulle komma att inledas.
De frågor som EU-domstolen hade att besvara var om artikel 7.2 även är tillämplig vid tilldelning av tjänsteavtal avseende kollektivtrafik med buss enligt upphandlingsdirektiven, om det begångna förfarandet skulle anses rättsstridigt, samt om unionsrätten i så fall utgjorde hinder för en nationell bestämmelse som innebar att avtalet inte måste ogiltigförklaras när rättsstridigheten inte haft någon väsentlig inverkan på anbudsförfarandets utgång, eftersom den negativt berörda leverantören kunde ta ställning i tid och konkurrensen inte påverkades negativt.
EU-domstolen konstaterade att artikel7.2 i förordningen är tillämplig på kontrakt för offentlig upphandling av transporttjänster, vilka tilldelas enligt de allmänna upphandlingsdirektiven. Förordning 1370/2007 utgör lex specialis som antingen ska ersätta eller tillämpas utöver de allmänna reglerna. Således är en upphandlande myndighet tvungen att införa en förhandsannons minst ett år i förväg, i enlighet med artikel 7.2 i förordningen, vid tilldelning av kontrakt avseende kollektivtrafik med buss vilka i princip tilldelas enligt de allmänna upphandlingsdirektiven.
Angående övriga frågor erinrade EU-domstolen att ett effektivt rättsskydd ska garanteras. Någon skyldighet att ogiltigförklara ett avtal vid åsidosättande av bestämmelsen följer dock inte direkt av unionsrätten, och då är det upp till de nationella rättsordningarna att tillse att effektivt rättsskydd erhålls med beaktande av likvärdighets- och effektivitetsprincipen.
I den aktuella situationen hade leverantören inte hindrats att delta i eller förbereda sig för anbudsförfarandet, och dessa omständigheter skulle beaktas i tillsammans med hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång tid som behövts för att utarbeta ett anbud. Anbudsfristen hade varit längre än minimifristerna i upphandlingsdirektiven, och leverantören var redan informerad.
EU-domstolen fann därför att anbudsförfarandet inte skulle ogiltigförklaras, förutsatt att den hänskjutande domstolen bedömde att likvärdighets-, effektivitets- och likabehandlingsprinciperna hade iakttagits.
Det är ett intressant fall, men synes alldeles särskillt för att ha någon bredare rättstilläpning på bedömning av krav generellt. Det finns en robust praxis…
Kryss i rutan räckte – men vad krävs av myndigheten? Kommentar av Björn på Kryss i rutan räckte – men vad krävs av myndigheten?