Kompabilitetskrav utgör inte teknisk specifikation

BAKGRUND:

När Skolfastigheter i Stockholm Aktiebolag, SISAB, genomförde en ramavtalsupphandling benämnd ”Konsulttjänster arkitekt och ljusdesign 2025” med ett öppet förfarande enligt LOU ställdes krav på att BIM-projekteringen skulle levereras i IFC-format samt i originalformat i Revit, alternativt i originalformat från annan BIM-programvara som är fullt kompatibel med Revit. Som skäl för kravet angavs att SISAB:s befintliga programvara är Revit och att SISAB är i behov av att hantera filer i originalformat i den befintliga infrastrukturen.

Nordic BIM Sweden AB hade inte lämnat anbud i upphandlingen, men ansökte om överprövning och gjorde gällande att SISAB hade ställt upp ett krav som strider mot principerna om proportionalitet, likabehandling och transparens samt gjort en hänvisning i strid med 9 kap. 6 § LOU. Förvaltningsrätten avslog ansökan, varefter Nordic BIM överklagade till kammarrätten och yrkade i första hand att upphandlingen skulle göras om.

RÄTTSLIG BEDÖMNING:

Kammarrätten

Kammarrätten konstaterade att de tekniska egenskaper som varan, tjänsten eller byggentreprenaden ska ha enligt 9 kap. 1 § LOU ska anges som tekniska specifikationer. Enligt huvudregeln i 9 kap. 6 § LOU får de tekniska specifikationerna inte innehålla hänvisningar till bland annat varumärken om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas.

Kammarrätten framhöll att begreppet tekniska specifikationer i LOU:s mening är vidsträckt, men att det är avgörande att specifikationerna har en koppling till upphandlingsföremålet – det vill säga att de avser egenskaper hos den upphandlade varan eller tjänsten. Det aktuella kravet innebar att de arkitektuppdrag som utförs ska resultera i ritningar som ska levereras till SISAB i ett format som gör att ritningarna kan hanteras fullt ut i programvaran Revit.

Kammarrätten ansåg att kravet inte kunde uppfattas som att varumärket Revit ska användas vid utförandet eller tillhandahållandet av den tjänst som upphandlas. Det rörde sig istället om ett krav på att leveransen av tjänsterna ska vara kompatibel med en befintlig teknisk lösning hos leverantören. Kravet kunde därför inte anses utgöra en teknisk specifikation av upphandlingsföremålet, och bestämmelserna i 9 kap. 6 § LOU var därmed inte tillämpliga.

Vad Nordic BIM därutöver hade fört fram om att upphandlingen strider mot LOU gav inte kammarrätten anledning att göra någon annan bedömning än den som förvaltningsrätten hade gjort. Kammarrätten avslog därför överklagandet.

ANALYS:
Kammarrätten klargör i domen att begreppet tekniska specifikationer i LOU:s mening visserligen är vidsträckt, men att avgörande är att specifikationerna har en koppling till upphandlingsföremålet, det vill säga att de avser egenskaper hos den upphandlade varan eller tjänsten. Det aktuella kravet innebar att de arkitektuppdrag som utförs ska resultera i ritningar som ska levereras till SISAB i ett format som gör att ritningarna kan hanteras fullt ut i programvaran Revit. Kammarrätten ansåg att kravet inte kunde uppfattas som att varumärket Revit ska användas vid utförandet eller tillhandahållandet av den tjänst som upphandlas.

Istället rörde det sig om ett krav på att leveransen av tjänsterna ska vara kompatibel med en befintlig teknisk lösning hos leverantören, varför kravet inte kunde anses utgöra en teknisk specifikation av upphandlingsföremålet. Bestämmelserna i 9 kap. 6 § LOU var därmed inte tillämpliga. Nordic BIM hade argumenterat för att kravet på leverans i Revit utgjorde ett krav på upphandlingsföremålet, eftersom leveransen av tjänsterna sker genom ritningshandlingar och att ställa krav på den programvara som krävs för att leverera en handling innebär att ställa krav på upphandlingsföremålet. Kammarrätten delade emellertid inte denna uppfattning.

Kammarrättens avgörande kan ställas i relation till tidigare praxis där domstolarna varit mer restriktiva
med hänvisningar till varumärken, även när ”likvärdiga” produkter accepterats eller när krav på
specifika framställningssätt ansetts otillåtna. Den avgörande skillnaden mellan tidigare praxis och den aktuella domen är att kravet i detta fall inte avsåg egenskaper hos själva upphandlingsföremålet (konsulttjänsterna) utan snarare kompatibilitet med den upphandlande myndighetens befintliga IT-infrastruktur. Av kravställningen framgick dessutom att det inte endast var originalformat i Revit som SISAB godtog, utan även originalformat från annan BIM-programvara som är fullt kompatibel med Revit.

För upphandlande myndigheter innebär domen ett viktigt klargörande av att krav på kompatibilitet med befintlig IT-infrastruktur kan ställas utan att det utgör en otillåten teknisk specifikation, förutsatt att kravet är sakligt motiverat och att alternativa lösningar tillåts under förutsättning att full kompatibilitet uppnås. För leverantörer understryker domen vikten av att kunna säkerställa att deras lösningar är fullt kompatibla med den upphandlande myndighetens befintliga system.

MÅL:
Kammarrätten i Stockholm, mål nr 3675-25.