Otillåten poängsättning fälls i Kammarrätten 

BAKGRUND

Fortifikationsverket genomförde en upphandling av byggnadsarbeten enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, LUFS. Enligt utvärderingsmodellen viktades Pris med 30 poäng och Kvalitet med 70 poäng, fördelad på kvalitetsparametrarna Organisation (50 poäng) och Avropshantering (20 poäng). För respektive parameter angavs fasta betygsskalor; 0, 7, 15 och 20 poäng för Avropshantering respektive 15, 30 och 50 poäng för kategorin Organisation. 

Fortifikationsverket har vid utvärderingen tillämpat en glidande poängskala och bland annat gett anbudsgivare 35 poäng och 40 poäng för kategorin Organisation, varav i något fall 35 poäng med samma motivering som när verket gett 30 poäng. Verket har även gett 12 och 17 poäng i kategorin Avropshantering.

En anbudsgivare som inte tilldelades kontrakt ”Bolaget”, ansökte om överprövning och anförde att Fortifikationsverket frångått de fasta betygsskalorna genom att tilldela mellanliggande poäng, bland annat 17 respektive 12 poäng i kategorin Avropshantering där skalan endast medgav 0, 7, 15 och 20 poäng. Bolaget anförde att detta tillvägagångssätt öppnade för en godtycklig poängsättning som inte kunde kontrolleras i efterhand, och att det inte var förenligt med likabehandlings- och öppenhetsprinciperna i LUFS. Bolaget gjorde även gällande att identiska motiveringar hade gett upphov till olika poäng för olika anbud.

Fortifikationsverket bestred och anförde att de angivna nivåerna endast utgjorde riktmärken inom en glidande skala, och att en viss skönsmässig bedömning är förenlig med LUFS när föremålet inte är helt specificerat.

RÄTTSLIG BEDÖMNING

Förvaltningsrätten

Förvaltningsrätten avslog ansökan om överprövning. Enligt förvaltningsrättens mening var det visserligen inte helt tydligt att Fortifikationsverket avsett att det skulle vara fråga om en glidande skala eller en skala med fasta poängsteg. Det framgår dock inte heller att en glidande skala skulle vara oförenlig med upphandlingsdokumenten. Eftersom Bolaget inte hade visat att otydligheten påverkat utformningen av anbudet eller att bedömningen varit godtycklig, kom förvaltningsrätten till slutsatsen att tilldelningen av mellanliggande poäng inte i sig utgjorde ett avsteg från LUFS och de grundläggande principerna.

Kammarrätten

Kammarrätten gjorde en annan bedömning. Enligt domstolen fanns det i upphandlingsdokumenten ingen beskrivning om att poängsteg mellan de angivna fasta nivåerna skulle kunna tillämpas. Kammarrätten bedömde även att en informerad och normalt omsorgsfull leverantör ska kunna förvänta sig att en modell med angivna fasta poängnivåer tillämpas enligt sin ordalydelse. Fortifikationsverket hade därför agerat i strid med transparens- och likabehandlingsprinciperna genom att tilldela poäng mellan de fasta stegen. Till följd av detta ansågs Bolaget ha riskerat att lida skada. Kammarrätten biföll därför överklagandet och förordnade upphandlingen skulle rättas på så sätt att det genomförs en ny anbudsutvärdering, vid vilken utvärderingsmodellen i aktuellt avseende skulle tillämpas utifrån sin ordalydelse – dvs. med enbart de fasta poängnivåerna.

ANALYS

Domen aktualiserar frågan om hur transparens- och likabehandlingsprincipen förhåller sig till den upphandlande myndighetens bundenhet till ordalydelsen i upphandlingsdokumenten – i detta fall den fastställda betygsskalan i utvärderingsmodellen. 

Förvaltningsrättens och kammarrättens motsatta slutsatser visar att frågan om bundenhet av ordalydelsen inte är given. Förvaltningsrätten lade vikt vid att Bolaget inte hade visat att otydligheten faktiskt påverkat vare sig utformningen av anbudet eller utvärderingen, och lät därmed myndighetens utrymme för skönsmässig bedömning av de egna upphandlingsdokumenten väga tungt. Kammarrätten vände i stället på perspektivet och utgick från leverantörens befogade förväntningar; om upphandlingsdokumentet anger fasta nivåer utan att nämna mellanliggande steg ska leverantören kunna förlita sig på att skalan tillämpas just så.

Enligt vår uppfattning är det kammarrättens utfall som stämmer bäst överens med transparens- och likabehandlingsprincipens syfte. Principerna innebär att samtliga villkor för upphandlingsförfarandet ska vara klart, exakt och otvetydigt formulerade, så att alla rimligt informerade och normalt omsorgsfulla leverantörer kan förstå dem på samma sätt. När en upphandlande myndighet anger konkreta poängnivåer utan att förbehålla sig rätten att använda mellanliggande steg bör utrymmet för en egen, mer flexibel och godtycklig, tillämpning vara mycket begränsat. 

Det framgår överhuvudtaget inte av kammarrättens dom hur den gjorde skadebedömningen. Domens återgivande av Bolagets skäl för att det lidit skada var i princip endast att anbuden från övriga skulle ha erhållit lägre poäng vid en korrekt poängsättning. Det hade varit intressant att se hur domstolen gjorde den beräkningen, men istället nöjde den sig med att konstatera att Bolaget hade riskerat att lida skada samt att förordna om rättelse genom ny anbudsutvärdering, vid vilken endast de fasta stegen i poängskalorna för kvalitet ska tillämpas.

Sammanfattningsvis är domen en påminnelse om att en upphandlande myndighet som utgångspunkt är bunden av ordalydelse i sina egna upphandlingsdokument, och att den bundenheten står sig även när dokumenten inte uttryckligen reglerar varje tänkbar situation, även om det naturligtvis kan uppstå svåra gränsdragningar och tolkningsfrågor. Avsaknaden av reglering i upphandlingsdokumenten gav i det aktuella fallet inte myndigheten rätt att fritt tillämpa en mer flexibel eller extensiv bedömning än vad ordalydelsen medgav. Önskar myndigheten ha ett sådant utrymme att tolka och bedöma vissa frågor bör detta anges uttryckligen, snarare än att överlåtas till en tolkning i efterhand. För leverantörer innebär domen ett stöd för att upphandlingsdokumenten ska läsas enligt sin ordalydelse, och att avvikelser därifrån kan angripas. 

MÅL: Kammarrätten i Jönköpings dom den 8 oktober 2026 i mål nr 1450-26