I förra artikeln beskrev jag utmaningen med att göra en korrekt och rättvisande mätning av kvalitet, samt konsekvenser för avropsordningen. I dagens artikel ger jag exempel på hur jag har hanterat hantverkare i ett privat projekt, för att belysa för- och nackdelar.
Jag renoverar ett äldre hus och har anlitat en hantverkare inom traditionell byggnadsvård. På hemsidan finns bilder på utförda arbeten inom äldre byggtekniker samt att just denna hantverkare är återkommande gästlärare inom byggnadsvård på folkhögskolor, vilket urskiljer personen på en begränsad marknad.
En fördel är också att han finns inom rimligt avstånd, vilket håller nere resekostnaderna. Jag kontaktade inga referenser, men av svaren på mina frågor framgick att hantverkaren är väldigt kunnig och erfaren.
När jag i efterhand kontaktade Svenska Byggnadsvårdsföreningen, informerades jag om att han är ”den främste i Sverige”. Så i det här fallet stämde nog min bedömning. Hantverkarens timpris är 750 kronor. Om timpriset är någorlunda rimligt står det inte och faller med några hundralappar. Pappspända väggytor kan dessutom hålla i 150 år, om det inte är stora rörelser eller fukt i huset.
Ett timpris säger som bekant inte så mycket, men det är ändå något att gå efter, och jag fick ett kostnadsförslag på hela uppdraget, som utgångspunkt. Hantverkaren understeg sedan detta med råge: Det är svårt att bedöma omfattningen förrän under arbetets gång.
Komplexa variabler
Man sammanväger intryck, och gör en affärsmässig helhetsbedömning. Exakt när något blir för dyrt, i förhållande till kvalitet, är svårt att bestämma på förhand. Man fattar ett beslut på sitt omdöme, och omdömet leder ofta rätt.
Evolutionen har hjälpt människan att fatta beslut, baserat på enorma mängder intryck, tankar och kunskap. Det är många komplexa variabler när man jämför alternativ. Det är svårt att ersätta med matematiska algoritmer, eller på förhand viktade utvärderingskriterier, enligt en fördefinierad betygsskala. Det finns en svaghet i LOU. Evolutionen har fått längre tid på sig att verka än LOU-lagstiftaren.
Den uppenbara nackdelen är att man kan dra fel slutsats och att andra duktiga leverantörer inte får chansen. Självklart kan en myndighet inte vara lika fri som i mitt exempel ovan (även en direktupphandling behöver vara mer konkurrensuppsökande). Det finns betydande skillnader mellan att beställa som privatperson och som myndighet. Syftet med exemplet är att problematisera vilka svårigheter som finns.
LOU och dess rättstillämpning är mer fyrkantigt och detaljstyrt, och det behövs definitivt vid större belopp. Var gränsen för direktupphandling bör ligga är svårt att räkna på, eftersom kvaliteten kan öka vid direktupphandling.
Del 1: Metoder för utvärdering
Jag är också lite nyfiken på hur artikelförfattaren ser på synpunkten från Markus.
Utgången anbudstid ger inte rätt att avbryta Kommentar av Per på Utgången anbudstid ger inte rätt att avbryta