Tilldelningskriterier om högre löner än kollektivavtal förenliga med EU‑rätten

Bakgrund

En spansk kommun upphandlade hemtjänst i form av sociala tjänster utan inkvartering (CPV-kod 85312000-9). Det rörde sig om personalintensiva tjänster riktade till utsatta grupper; Det som skulle tillhandahållas var en kollektiv tjänst av social karaktär som omfattade förebyggande, utbildande och stödjande verksamhet till förmån för familjer och personer med svårigheter att upprätthålla sitt välbefinnande, med syftet att möjliggöra för användarna att bo kvar i sina hem så länge detta var möjligt och lämpligt.

Upphandlingen innehöll tilldelningskriterier som gynnade anbudsgivare vilka erbjöd personalen högre löner än vad som följde av det kollektivavtal som annars gällde i sektorn.  Den leverantör som tilldelades kontraktet skulle inom en månad ange hur löneökningarna skulle genomföras efter förhandling med personalrepresentanter och verka för att ett kollektivavtal ingicks för berörd personal.

Den hänskjutande domstolen ifrågasatte om kriteriet var förenligt med EU-rätten utifrån flertalet aspekter. Av upphandlingsrättslig relevans ställde domstolen frågan om kriteriet kunde leda till att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet tilldelades kontrakt. 

EU-domstolen

Upphandlingens värde understeg det tröskelvärde som gäller för att upphandlingsdirektivet skulle vara direkt tillämpligt. Domstolen prövade ändå frågan eftersom Spanien vid införlivandet av sin nationella lagstiftning hade utvidgat tillämpningsområdet för artikel 67 i direktiv 2014/24/EU (LOU-direktivet) till att omfatta även kontrakt under tröskelvärdet. Enligt fast rättspraxis föreligger det i sådana fall ett klart unionsintresse av en enhetlig tolkning.

Frågan i förhandsavgörandet avsåg huruvida tilldelningskriteriet som premierar anbudsgivare som betalar högre lön än det kollektivavtal som gäller för sektorn kan omfattas av sociala aspekter som har samband med föremålet för det offentliga kontraktet i fråga.

I artikel 67.2 LOU-direktivet anges en förteckning över tilldelningskriterier. Domstolen framhöll att förteckningen över tilldelningskriterier i artikel 67.2 inte är uttömmande. Upphandlande myndigheter får därmed fastställa kriterier som omfattar sociala aspekter, ett begrepp som enligt domstolen ska ges en vid tolkning. 

Ett kriterium som avser ökning av den totala lönesumman utöver kollektivavtalsnivån utgör till sin art en sådan social aspekt. Domstolen underströk dock att kriteriet även måste uppfylla övriga villkor i artikel 67.2–67.5 (motsvarar i huvudsak 16 kap. LOU). Det innebär bland annat att kriteriet ska ha samband med kontraktsföremålet och inte ge myndigheten obegränsad valfrihet.

Domstolen prövade därefter om tilldelningskriteriet hade tillräckligt samband med kontraktsföremålet, vilket ska prövas med beaktande av de särdrag hos den tjänst som är föremål för upphandlingen.

Artikel 67.3, jämförd med skältext 97 i LOU-direktivet, har en vid ordalydelse som inte utesluter att löneökningar beaktas vid tilldelning av kontrakt för sociala tjänster utan inkvartering. Det aktuella kontraktet kännetecknades av hög personaltäthet och av svårigheten att erbjuda en kontinuerlig tjänst av god kvalitet till utsatta mottagare. Mot den bakgrunden ansåg domstolen att det inte var orimligt att anse att en mer förmånlig ersättning kan bidra till tjänstens kvalitet, tillgänglighet och kontinuitet. Resonemanget var att högre löner minskar personalomsättningen och förbättrar möjligheterna att rekrytera kvalificerad personal. Tolkningen stöddes av artikel 76.2, som föreskriver att upphandlande myndigheter vid sociala tjänster får beakta behovet av att garantera tjänsternas kvalitet, kontinuitet och tillgänglighet. Prövningen överlämnades dock till den hänskjutande domstolen. 

Domstolen prövade även frågan om likabehandling. Enligt artikel 67.4 får tilldelningskriterier inte ge myndigheten obegränsad valfrihet, utan ska garantera att principerna om transparens, icke-diskriminering och likabehandling iakttas. Domstolen saknade dock tillräckliga uppgifter för att avgöra om det aktuella kriteriet hade en diskriminerande verkan gentemot exempelvis små och medelstora företag. Den prövningen överlämnades till den hänskjutande domstolen.

Sammanfattningsvis fann domstolen att artikel 67.1 i LOU-direktivet tillåter ett tilldelningskriterium som beaktar löneökningar utöver tillämpligt kollektivavtal för sektorn vid upphandling av sociala tjänster i form av hemtjänst. Ett sådant kriterium gör det möjligt att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

Analys

Domen visar att löneökningar utöver den lönenivå som föreskrivs i kollektivavtal som gäller för sektorn kan användas som tilldelningskriterium vid upphandling av personalintensiva tjänster, där de anställda är avgörande för kvalitet, kontinuitet och tillgänglighet. En förutsättning är att den upphandlande myndigheten kan visa ett samband mellan lönevillkoren och kontraktsföremålet, till exempel att högre löner minskar personalomsättningen och underlättar rekrytering av kvalificerad personal. 

Även om målet gällde sociala tjänster grundade domstolen sitt avgörande på de allmänna reglerna om tilldelningskriterier i artikel 67 i upphandlingsdirektivet. Det talar för att löneökningar kan vara ett tillåtet tilldelningskriterium även vid andra typer av upphandlingar. Det mest naturliga tillämpningsområdet är sannolikt personalintensiva välfärdstjänster, vilket stöds av domstolens hänvisning till artikel 76.2 om sociala tjänsters kvalitet och tillgänglighet, men enligt vår mening finns inga hinder för att använda dylika tilldelningskriterium i andra personalintensiva upphandlingar.

Rättsfallet är intressant då det länge uppfattats som särskilt känsligt att ställa upp villkor i en upphandling kopplat till kollektivavtal. I detta fall föreskrev tilldelningskriteriet förvisso inte att en anbudsgivare premierades med anledning av att man använde visst kollektivavtal, men fallet ger ändå en fingervisning om att domstolen ger större frihet i att använda ett tilldelningskriterium kopplat till ett visst kollektivavtal, jämförd med att den upphandlande myndigheten ställer upp ett obligatoriskt krav kopplat till visst kollektivavtal. Detta var inte helt självklart givet tidigare rättspraxis på området.

Mål: EU-domstolen i mål C-210/24 den 5 mars 2026

TEXT: Lukas Granlund och Ida Markusson, Cirio Advokatbyrå, 28 april 2026