Skräppostfilter försenade ansökan

Sammanfattning
En ansökan om överprövning skickades med e-post inom tidsfristen för avtalsspärren men fastnade i Domstolsverkets skräppostfilter. Den som begär överprövning har ansetts få bära risken för att en ansökan inkommer till förvaltningsrätten i rätt tid.

Bakgrund
Trafikverket upphandlade en entreprenad av mark- och broarbeten för järnväg och Svevia antogs som leverantör.

Rover ansökte om överprövning av upphandlingen. Förvaltningsrätten avvisade emellertid Rovers ansökan med motiveringen att den hade inkommit för sent.

Rover överklagade sedan förvaltningsrättens avvisningsbeslut till kammarrätten. Under processen där framkom dock att Trafikverket sedermera hade ingått avtal i upphandlingen med Svevia, varefter Rover justerade sin talan till att gälla avtals ogiltighet. Kammarrätten avskrev därför målet i den del som avsåg överprövning av upphandling och överlämnade målet till förvaltningsrätten för överprövning av avtalets giltighet.

När det gäller avtalets giltighet gjorde Rover gällande att Trafikverket hade ingått avtalet i strid med en förlängd avtalsspärr. En förlängning av avtalsspärren förutsätter emellertid att en ansökan om överprövning av upphandling har gjorts inom fristen för den ursprungliga avtalsspärren.

Förvaltningsrätten fick därför anledning att på nytt pröva frågan om Rover inom rätt tid hade ansökt om överprövning av upphandlingen.     

Denna gång gjorde förvaltningsrätten en annorlunda bedömning. I målet hade nämligen följande framkommit. Den ursprungliga avtalsspärren löpte i tio dagar fram till den 4 mars 2021, vilket också var sista dag för att ansöka om överprövning av upphandlingen. Rover ansökte om överprövning genom att skicka två e-postmeddelanden till förvaltningsrätten. E-postmeddelandena kom fram till Sveriges Domstolars nätverk på kvällen den 4 mars 2021 men fastnade i Domstolsverkets skräppostfilter och kom därför inte fram till förvaltningsrättens e-postlåda förrän dagen efter, det vill säga den 5 mars.

Enligt förvaltningsrättens bedömning kunde Rover inte rimligen belastas för denna felaktighet varför Rover fick anses ha gjort ansökan om överprövning i rätt tid. Som en följd av detta fann förvaltningsrätten att Trafikverket hade ingått avtalet i strid med en förlängd avtalsfrist, låt vara att rätten avslog Rovers ansökan om överprövning med motiveringen att bolaget i övrigt inte hade visat att Trafikverket förfarit i strid upphandlingsreglerna.

Rover överklagade förvaltningsrättens dom.

Domstolens bedömning
Av förvaltningsprocesslagen följer att en handling anses ha kommit till domstolen den dag som handlingen når domstolen eller en behörig befattningshavare på domstolen. När det gäller bedömningen av elektroniska handlingar fann kammarrätten ledning i förarbetena till förvaltningslagen där det anges att elektroniska handlingar anses inkomna när de finns tillgängliga för myndigheten eller en behörig befattningshavare på myndighetens server i datanätverket.

Kammarrätten uttalade vidare att huvudregeln om när en handling ska anses komma in till en myndighet bygger på principen att det är att avsändaren som bär risken för att överföringen av ett meddelande försenas. Enligt kammarrätten ankommer det därför på den som ansöker om överprövning att försäkra sig om att ansökan inkommer i rätt tid.

Kammarrätten konstaterade sedan att Rovers ansökan om överprövning inte hade varit tillgänglig för förvaltningsrätten förrän den 5 mars 2021 vilket var för sent. När det gäller den omständigheten att förseningen berodde på att ansökan stoppades av Domstolsverkets skräppostfilter konstaterade kammarrätten helt kort att detta saknade betydelse.

Kammarrätten avslog därför överklagandet redan på den grunden att det inte hade förelegat någon avtalsspärr när Trafikverket ingick avtalet.

Analys
Av kammarrättens avgörande framgår att det inte är tillräckligt att en ansökan om överprövning har skickats med e-post innan tidsfristens utgång utan sökanden måste även kunna visa att e-postmeddelandet faktiskt har inkommit till domstolen inom rätt tid. Detta ligger i linje med tidigare rättspraxis (se t.ex. NJA 2010 s. 165).

Trots detta framstår kammarrättens avgörande som en strikt tillämpning av huvudregeln om att det är avsändaren som bär risken för att ett meddelande försenas eller inte fungerar.

I detta fall framgick det nämligen att sökandens e-postmeddelanden hade kommit fram till Domstolsverket inom tidsfristen. Kammarrätten tog alltså endast fasta på att Domstolsverkets skräppostfilter medförde att meddelandena rent tekniskt inte var tillgängliga för förvaltningsrätten förrän tidsfristen hade gått ut. Som förvaltningsrätten antydde i sitt avgörande råder dock inte allmänheten över hur domstolarna har ordnat sina it-system.

Vidare uppkom huvudregeln om avsändarens ansvar i ett samhälle där meddelanden tog betydligt längre tid att skicka än vad de gör i dag. Om inte annat ter det sig något främmande att behandla mottagarens skräppostfilter på samma sätt som en förväxling hos postombudet. Skräppostfiltret är ju något som mottagaren självt styr över.

Enligt vår mening finns det alltså skäl som talar mot en strikt tillämpning av huvudregeln i ett fall som detta. Slutsatsen som får dras av kammarrättens dom är dock att den som ansöker om överprövning via e-post alltid måste försäkra sig om att meddelandet inte har fastnat i domstolsorganisationens skräppostfilter. Det gäller alltså att vara uppmärksam ifall man inte skulle få en automatisk bekräftelse på att förvaltningsrätten mottagit ansökan.

Målnummer och domstol
Kammarrätten i Sundsvalls dom den 18 oktober 2021 i mål nummer 1827-21

Juristpanelen