Krävs mer än spekulationer för utredningsansvar

BAKGRUND:

En myndighet upphandlade multifunktionsskrivare genom förnyad konkurrensutsättning enligt LOU. Anbudet från bolaget som tilldelades avtalet saknade dock kravställda prisuppgifter i prisbilagan. Enligt den upphandlande myndigheten fanns dessa uppgifter i bilagor till anbudet. Myndigheten efterfrågade förtydligande från den vinnande leverantören gällande dessa prisuppgifter och ställde en kontrollfråga om det tillkom övriga kostnader till de priser som angetts i specifikationer till multifunktionsskrivarna. (krav i upphandlingen att det inte fick göra det).

En anbudsgivare överklagade upphandlingen och hävdade att det utgjorde otillåten komplettering att den tilldelade leverantören hade tillåtits läka anbudets brister. Den överklagande leverantören yrkade även att rätten skulle inhämta handlingar avseende specifikationerna från myndigheten för verifiering av att prissatta konfigureringar av multifunktionsskrivarna framgick.

FÖRVALTNINGSRÄTTTENS BEDÖMNING:

Inhämtande av handlingar

Förvaltningsrätten redovisade att det av 8 § förvaltningsprocesslagen följer att rätten ska se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Enligt praxis ska domstolen dock tillämpa officialprincipen med viss försiktighet i mål om offentlig upphandling och det ankommer på den part som hävdar att en upphandling är felaktig att klart ange vilka omständigheter denne grundar sin talan på (RÅ 2009 ref. 69).

Om parten utan framgång har begärt att få ta del av uppgifter som den önskar åberopa ankommer det på domstolen att pröva om uppgifterna krävs för att domstolen ska kunna utsätta förfarandet för en effektiv granskning. För det fall att uppgifterna bedöms nödvändiga efter sådan prövning anses domstolen skyldig att inom ramen för sitt utredningsansvar fordra in uppgifterna från den upphandlande myndigheten (HFD 2015 ref. 55).

Förvaltningsrätten ansåg att det inte framkommit omständigheter som talade för att de specifikationer som A hade bifogat sitt anbud inte innehöll de uppgifter som krävdes. Enligt domstolen framstod det som spekulationer och var inte tillräckligt för att begära in de aktuella handlingarna. Domstolen bedömde vidare att uppgifterna inte krävdes för att göra en effektiv granskning av upphandlingen. Förvaltningsrätten avslog därför yrkandet.

Sakfrågan

Beträffande de rättsliga förutsättningarna för att anta anbudet redovisade rätten bland annat att den upphandlande myndigheten enligt 4 kap. 9 § LOU får tillåta eller begära att en anbudsgivare förtydligar eller kompletterar en handling. En sådan åtgärd ska vara förenlig med principerna om likabehandling och transparens.

Av likabehandlingsprincipen följer att anbud i regel inte får ändras i sak. Ett förtydligande kan inte kompensera frånvaron av något som krävts enligt upphandlingsdokumenten eftersom upphandlande myndighet måste följa de kriterier som den fastställt (C-131/16, Archus och Gama). Möjligheterna att anta ett anbud som innehåller avvikelser från obligatoriska krav är mycket begränsade (HFD 2016 ref. 37).

Förvaltningsrätten ansåg att förtydligandena var tillåtna eftersom informationen redan fanns på andra platser i anbudet. Den vinnande leverantörens anbud bedömdes därför ha uppfyllt kraven, trots brister i formalia. Förvaltningsrätten avslog ansökan.

KAMMARRÄTTENS BEDÖMNING:

Den tidigare överklagande leverantören överklagade domen till kammarrätten. Vad gäller utredningsskyldigheten anförde leverantören bland annat att ”spekulationerna” om innehållet i de sekretessbelagda handlingarna hade varit så specifika att rätten borde ha hämtat in handlingarna. Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömningar och avslog överklagandet.

ANALYS:

Beträffande frågan om förtydligande av handling är vår uppfattning att domstolarna, med stöd av den tämligen stränga praxis som gäller för bedömning av brister i uppfyllande av obligatoriska krav, hade kunnat diskvalificera anbudet (se av förvaltningsrätten angivna rättsfall, se även till exempel KRJ mål 2779-24 i vår rättsfallsanalys 2025-03-21). Det finns ingen uttrycklig skyldighet för upphandlande myndighet att begära in förtydligande. Det kan möjligen tänkas att en sådan skyldighet finnas i speciella fall som tangerar de fall där avvikelserna är så små att det skulle strida mot proportionalitetsprincipen att diskvalificera anbudet.

Vi nöjer oss dock med att kommentera att vi delar domstolarnas bedömning, och får återigen framhäva att detta agerande är ett sätt att komma förbi den annars rätt ”knöliga” hanteringen med att i varje enskilt fall avgöra om ett krav är oproportionerligt för att kunna tillåta små bagatellartade brister.

Den andra frågan avser tillämpningen av domstolens utredningsansvar med anledning av yrkandet om inhämtande av handlingar. I HFD 2015 ref 55 konstaterades att en domstol i överprövningsmål kan ha en skyldighet att begära in uppgifter. För att utredningsskyldigheten ska aktualiseras krävs det att sökanden klart anger på vilka omständigheter talan grundas och vilken bevisning som åberopas, att sökanden utan framgång begärt att få ta del av de uppgifter som önskas åberopas till stöd för talan och att domstolen bedömer att uppgifterna krävs för att domstolen ska kunna utsätta förfarandet för en effektiv granskning.

I aktuellt mål ansåg domstolarna att de argument som B framfört om att sekretessbelagda uppgifter kunde visa att A:s anbud saknade obligatoriska uppgifter och att förtydligandena var otillåtna kompletteringar inte varit tillräckligt underbyggda. Domstolarna har således ställt tämligen höga krav på precisering av de skäl som ska anföras för handlingar ska inhämtas. Det framstår som att den upphandlande myndigheten i detta fall varit förhållandevis utförlig med att förklara omständigheterna, även om dessa förhållanden inte helt tydligt framgår av domskälen.

Om en myndighets redogörelse är utförlig och rimlig kan den till synes komma att ligga till grund för domstolens granskning. Enligt vår uppfattning bör domstolarna dock vara försiktiga med att helt förlita sig på myndigheternas förklaringar av innehållet i maskade uppgifter. Vidare ligger det i sakens natur att en klagande leverantör tvingas till spekulationer när väsentliga uppgifter är sekretessbelagda. Av rättsfallet är det nu tydligt att dessa i varje fall behöver vara precisa och grunda sig på konkreta omständigheter.

Enligt vår uppfattning är det inte ovanligt att förvaltningsrätters avslag på yrkande om inhämtande av uppgifter senare underkänns (jfr KRG 6286-23, KRSU 3159-24 och KRJ 681-24). Trots att officialprincipen ska tillämpas med försiktighet förordar vi en inte alltför restriktiv hållning till yrkanden om inhämtande av uppgifter.

Sådant förfarande kommer inte att fördröja överprövningsprocessen nämnvärt. Undvikande av återförvisning är därtill motiverat av processekonomiska skäl och för att uppnå en tidseffektiv överprövningsprocess.

MÅL:

Kammarrätten i Stockholm, mål nr 1457-25 och 1458-25