När räcker erfarenhet av referensuppdrag?

Domen belyser den praktiskt viktiga frågan om vad som ligger underförstått i begreppet ”motsvarande uppdrag”, som ofta används vid kravställningar.

BAKGRUND

Ett kommunalt bolag genomförde en upphandling av verksamhetscyklar. Upphandlingen var indelad i flera delområden, bland annat delområde 2 Elcykel. I upphandlingsdokumenten ställdes krav på att anbudsgivare skulle presentera ett referensuppdrag som styrkte erfarenhet av uppdrag motsvarande det som kunde komma att beställas inom respektive delområde. Anbudsgivare skulle lämna en kort beskrivning av uppdraget och dess omfattning.

Bolaget A rangordnades som nummer ett för delområde 2 Elcykel. Bolagets referensuppdrag avsåg leverans av cirka 15 last-/lådcyklar per år inom ramen för den föregående upphandlingen, medan den uppskattade volymen i upphandlingen var cirka 225 elcyklar per år. Bolaget B, som rangordnats som nummer två, ansökte om överprövning och yrkade att Bolaget A:s anbud inte skulle beaktas vid en ny anbudsutvärdering. Bolaget B menade att referensuppdraget inte motsvarade det som kunde komma att beställas, bland annat med hänvisning till den väsentliga skillnaden i volym och att det rörde sig om olika cykeltyper.

RÄTTSLIG BEDÖMNING

Förvaltningsrätten

Förvaltningsrätten biföll ansökan. Rätten konstaterade att kravet på referensuppdrag, läst tillsammans med kravet på att ange uppdragets omfattning, innebar att referensuppdraget måste motsvara det aktuella delområdet både till art och omfattning. Syftet med kravet var att säkerställa att leverantören har den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att fullgöra kontraktet. Den mest rimliga tolkningen var därför att ”motsvarande uppdrag” avser uppdrag som i hög utsträckning liknar dem som aktualiseras inom delområdet, även i fråga om volym. Bolaget A:s referensuppdrag om cirka 15 last-/lådcyklar per år var väsentligt mindre än de cirka 225 elcyklar per år som avsågs i delområde 2. Referensuppdraget visade därför inte att bolaget hade den erfarenhet som efterfrågades.

Eftersom kravet var ett obligatoriskt kvalificeringskrav ansågs det kommunala bolaget, genom att godta Bolaget A:s anbud, ha agerat i strid med likabehandlingsprincipen. Bolaget B hade lidit skada och upphandlingen fick inte avslutas förrän rättelse gjorts genom ny anbudsutvärdering utan Bolaget A:s anbud.

Kammarrätten

Bolaget A överklagade domen och anförde bland annat att förvaltningsrätten hade tillfört ett volymkrav som inte framgick av upphandlingsdokumenten och att bedömningen av leverantörens kapacitet måste göras samlat. Bolaget pekade på att den upphandlande myndigheten under anbudstiden hade godkänt ett referensuppdrag utan att fråga om volymen, vilket enligt bolaget A visade att det inte funnits något krav på volym. Bolaget B framhöll å sin sida att omfattningen i antal cyklar var helt avgörande och att bolaget A:s referensuppdrag inte i något avseende kunde motsvara det som kunde komma att beställas.

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning och slog fast att ett motsvarande uppdrag ska förstås som ett uppdrag som i hög grad liknar det som kan komma att beställas, och uttalade även att samtliga relevanta aspekter av uppdraget måste beaktas i bedömningen. Referensuppdraget måste likna det tänkta uppdraget både till innehåll och omfattning. Inget exakt minimiantal kunde krävas med hänsyn till vad som efterfrågats, men ett referensuppdrag som väsentligt avviker kan inte godkännas. Att referensuppdraget ska motsvara det som kan komma att beställas framgick därtill av upphandlingsdokumenten. Tolkningen att begreppet ”motsvarande uppdrag” innefattade både uppdragets innehåll och omfattning stred inte mot transparensprincipen. Att myndigheten och andra anbudsgivare kunde ha uppfattat kravet på annat sätt förändrade inte bedömningen.

Bolaget A:s referensuppdrag var av väsentligt mindre omfattning än det som kunde komma att beställas. Anbudet bedömdes därför inte ha uppfyllt det obligatoriska kravet och det kommunala bolaget ansågs ha agerat i strid med likabehandlingsprincipen genom att godta anbudet. Bolaget B hade därför lidit skada och anbudsutvärderingen skulle således rättas på så sätt att bolaget A:s anbud inte skulle beaktas. Kammarrätten avslog således överklagandet.

ANALYS

Domstolen uttalar att begreppet ”motsvarande uppdrag” inte kan reduceras till enbart uppdragets art utan även innefattar dess omfattning. I domen fastslås att ett referensuppdrag som i förhållande till upphandlingsföremålet väsentligt avviker i omfattning inte uppfyller ett referenskrav, även om upphandlingsdokumenten inte anger något exakt volymkrav. 

Det kan inledningsvis noteras att bolaget A:s argumentation i målet om att förvaltningsrätten i efterhand hade tillfört ett nytt krav avseende volym eller omfattning avfärdades av kammarrätten. Denna bedömning kan i och för sig diskuteras. Den upphandlande myndigheten besvarade under anbudstiden frågor på ett sätt som antydde att volymen saknade betydelse, vilket talar för att förutsättningarna inte var tillräckligt tydliga. Kammarrätten lade dock ingen avgörande vikt vid detta. Den frågan hade kunnat belysas närmare. Enligt vår uppfattning bör en anbudsgivare kunna förlita sig på de svar som ges av upphandlande myndighet. Å andra sidan var svaret även sådant att det hade varit lämpligt att följa upp med ny fråga.

Kammarrätten gör enligt vår uppfattning en välgrundad bedömning i huvudfrågan. Kammarrätten i Stockholm har, i mål 8227-18, tidigare uttalat att oprecist formulerade referensuppdrag bör medföra att kravet ska anses innebära att åberopade referensuppdrag vid en objektiv bedömning ska framstå som likvärdiga uppdraget i upphandlingen (t.ex. formuleringar om att bolag haft ”erfarenhet av efterfrågad eller likvärdig tjänst”). Vidare har Kammarrätten i Stockholm, i mål nr 2302-26, som gällde krav på en stabil ekonomisk ställning, gjort ett mer generellt uttalande kring vagt formulerade krav: ”Ett vagt formulerat krav innebär ett ökat utrymme för skönsmässigt fattade tilldelningsbeslut. Kammarrätten anser att om den upphandlande myndigheten använt sig av ett vagt formulerat krav är det inte tillräckligt att myndigheten påstår att en viss anbudsgivare ska anses ha uppfyllt kravet. I ett sådant fall krävs det att den upphandlande myndigheten kan redogöra för vad som objektivt sett legat till grund för bedömningen.”

Ovan redovisade avgöranden ger vägledning för upphandlande organisationer, som måste formulera krav på referensuppdrag med omsorg och tydlighet. Den nu meddelade domen innebär även ett förtydligande om att upphandlingsföremålets volym/omfattning har betydelse för vad som utgör ett likvärdigt eller motsvarande uppdrag vid referensuppdragen. Den upphandlande organisationen bör precisera om kravet enbart avser uppdragets art och innehåll, eller annars ange viss minsta volym eller annan omfattning. Görs inte detta är det viktigt för anbudsgivaren att  vid val av referensuppdrag i anbudsgivningen vara medveten om att uppdraget behöver kopplas till vad som kommer att upphandlas både till innehåll och omfattning/volym. 

MÅL: Kammarrätten i Göteborgs dom den 21 augusti 2026 i mål nr 1437-26

TEXT: Advokaterna Johan Rappmann och Linus Lundberg, NORMA Advokater