Enligt 4 kap. 14 § LOU respektive 4 kap. 12 § LUF är upphandlande myndigheter och enheter skyldiga att ange skälen till sitt val att inte dela upp kontrakt i flera delar.
Denna skyldighet är enbart en rent administrativ börda för upphandlande myndigheter och enheter. Det finns ingen skyldighet att dela upp kontrakt i flera delar under några omständigheter och leverantörer kan inte heller angripa en upphandling på grund av att den upphandlade myndigheten inte motiverat varför kontraktet inte delas upp i flera delar.
Vi anser därför att skyldigheten att ange skälen för varför ett kontrakt inte delats upp i flera delar bör utgå, eftersom skyldigheten inte fyller någon funktion (varken för upphandlande myndigheter/enheter eller för leverantörer).
TEXT: Albin Nyrén, advokat, Senior Associate, Kahn Pedersen
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?
Utvecklingen att inte dela upp upphandlingar är tvärtom oroväckande och skadar konkurrensen. Domstolar bär ett stort ansvar för att de omvandlade lagtexten och avsikten kring uppdelning av upphandlingar till luft. Att i nästa steg ta bort kravet på att dela upp upphandlingar helt från texten skulle vara mycket skadligt. Dessa motiveringar bör ha stor vikt för prövningar om en upphandling med sina villkor skadar konkurrensen eller om kravet att leverera osammanhängande tjänster och varor är oproportionerligt.
Om något bör göras så är det ett tydligare krav att upphandlingar behöver delas upp som domstolarna inte kan ignorera. Rent av ett tydligt krav att en upphandling måste uppnå en viss nivå av konkurrensutsättning. Det har blivit vanligt med upphandlingar som är meningslösa för de flesta leverantörer och passar bara grossister. Det är helt kontraproduktivt och helt oinstressant att offentlig upphandling gradvis privatiseras och i framtiden kommer att skötas av skalbolag utan specialistkompetens.
Det finns som sagt ingen skyldighet att dela upp kontrakt, och jag undrar hur många myndigheter som ens bryr sig om att motivera varför man inte delar upp. En sådan ofattbart korkad regel att man bara bortser från den, helt enkelt.
Själv undrar jag vilken upphandlande myndighet som överhuvudtaget är intresserad av att dela upp kontrakt i mindre delar. Det är en väldigt enkel fråga om risk:
– Om ett fel uppstår, blir det myndighetens uppgift att reda ut vilken av de många leverantörerna som bär ansvaret.
– Istället för ett kontrakt att följa upp, får man i värsta fall kanske fem eller tio, med allt vad det innebär i form av ökad administration och uppföljning.
– Myndigheten måste garantera att alla olika delar från olika leverantörer är kompatibla och fungerar ihop sömlöst. Ingen myndighet är intresserad av sådant merarbete, av goda skäl.
Har höga tankar om Kahn Pedersen, men här verkar de helt ha missat poängen med denna regel. Visst kan man se det som ”en ren administrativ börda”, men syftet är ju att underlätta för små och medelstora företag att delta i upphandlingar och därmed öka konkurrensen.
Mycket bra förslag. Om en upphandling/behov ska delas upp görs alltid inför upphandling precis som allt annat som gås igenom för att skapa det bästa förutsättningar för det mest fördelaktiga kontraktet. Att hålla på att motivera VARFÖR känns inte relevant. Vi anger ju inte skälen till massa andra förutsättningar och beslut som tas inför upphandlingen. Tilltro till att Beställaren själv kan avgöra bästa paketeringen på omfattningen av uppdraget.