Hållbar upphandling är långt ifrån att bara ställa några miljökrav. Det tror jag de flesta vet numera. Hållbarhet innefattar även det sociala området, det vill säga hur människor ska kunna leva bra och ha trygga liv.
Det är även inom social hållbarhet som upphandlingslagstiftningarna har skrivit in skyldigheter i vad en upphandlande organisation behöver ställa för krav. Det gäller både arbetsrättsliga villkor och tillgänglighet.
Jag tänkte återvända till området arbetsrättsliga villkor enligt kollektivavtal eftersom jag jobbade med det för några år sedan. Det blev en stor del av min vardag under ett par år, men sen tystnade det för mig kring det. Men under förra året blossade ämnet upp igen i upphandlingsmedierna.
Bland annat aviserade Riksrevisionen i somras att de har påbörjat en granskning av arbetsrättsliga villkor i offentlig upphandling enligt den lagstiftning vi har i dag. De vill se om det har vidtagits effektiva åtgärder så att arbetstagare som berörs av upphandlande kontrakt har goda villkor. Detta för att få följer upp de arbetsrättsliga villkoren om de nu har ställts.
Det ska bli spännande att se vad Riksrevisionen kommer fram till i sin slutsats under hösten 2025. Jag är även fullt medveten om att det inte är lätt, men stöd finns att få på Upphandlingsmyndigheten samt att det finns färdiga villkor i deras kriterietjänst. Men som allt annat arbete behövs lite planering och initialt arbete för att lyckas och sedan effektivisera arbetet.
I de uppföljningar av arbetsrättsliga villkor jag själv har varit delaktig i visade det sig ofta att företagen inte har full koll på sina dokument eller vad de har accepterat när de lämnade in anbudet.
Men det är även viktigt att vara medveten om att de som ansvarar för de upphandlade avtalen hos leverantören inte är de personer som har kunskap eller insyn i personalakterna som behövs för att lämna rätt information. Samtidigt som det finns företag som är proffs på att ge ett sken av seriositet i anbuden och uppföljningen. Precis som Arian Dushku skrev i sin krönika i november, där han även ger värdefulla tips hur du lyckas med avtalsuppföljningen.
Men precis som Statskontoret i sin utredning 2020 visar, det handlar nog mest om resurser och kunskap. Och kunskap byggs upp över tid. En annan viktig aspekt som krånglar till uppföljningen är att det inte är helt säkert att en upphandlande organisation har rätt att få till sig den information som krävs för att följa upp villkoren. Det handlar främst om behandling av enskildas personuppgifter. Samtidigt vet jag att det finns fler av er som regelbundet följer upp villkoren i detalj och lyckas, utan att företag protesterar. Här tror jag det främst handlar om att samarbeta med sina jurister om att fastställa i rutiner för hur man ska gå tillväga för att begära i anställdas personuppgifter hos sina leverantörer och deras underleverantörer. Men också vara tydlig i kommunikationen med sina leverantörer om varför denna uppföljning är viktigt och vad som krävs av leverantörerna.
En kommun som tidigt började ställa arbetsrättsliga villkor och aktivt följa upp dem är Göteborgs Stad. För ett par år sedan fördes en diskussion inom Göteborgs Stad om att övergå till att ställa krav på att entreprenörer i bygg- och anläggningsavtal ska vara bundna till svenska kollektivavtal.
Jag kan förstå anledningen till diskussionen om att svenska villkor ska gälla på arbetsplatser i Sverige och att skattepengar inte ska gå till oseriösa företag och kriminella verksamheter. Men enligt den upphandlingslagstiftning sm vi har i dag är detta problematiskt. För er som har läst ett kollektivavtal har ni troligen insett att ett kollektivavtal innehåller så mycket mer än vad som kan kopplas till kontraktsföremålet. Till exempel innehåller det information och villkor om hur arbetsmarknadens parter ska genomföra förhandlingar med varandra. Detta skulle jag vilja påstå är det största hindret då dessa krav inte är proportionerliga att ställa i en upphandling.
Men det som däremot är väsentligt att beakta är att om företagen har kollektivavtal så bör en första trygghet infinna sig hos er och att prioritera en vidare uppföljning hos de företag som inte är bundna till något kollektivavtal. Om era leverantörer inte har kollektivavtal så kan ni som Byggnads tipsar er om, kontakta facket. Det gör att det ansvariga facket då kan påbörja sitt arbete och inleda en process om tecknande av kollektivavtal med företaget. På så sätt kan vi samarbeta och tillsammans skapa tryggare anställningar för fler.
Samtidigt ska vi vara medvetna om att det finns inget som tvingar ett företag att teckna kollektivavtal. Och det går ju självklart bra för företag att ha skäliga och rimliga och ännu bättre arbetsvillkor för sina anställda utan kollektivavtal så länge lagstiftning följs. Så krav på kollektivavtal kan därmed också snedvrida konkurrensen. Precis som Företagarna har påpekat när de anmälde Göteborgs Stad till Konkurrensverket. Så nu väntar vi alla med spänning på Konkurrensverkets avgörande.
Jag stöder att man utmanar upphandlingslagstiftningen inom vilka hållbarhetskrav som får ställas och hur långtgående kraven kan vara. Det behövs mer praxis på området. Det är inte många hållbarhetskrav som ifrågasätts genom domstolsprövningar. Till och från under åren har det diskuterats gällande det som lokalproducerats, närhet till butik, antal underleverantörsled, med mera. Allt kan ifrågasättas, vissa har ifrågasatts. Men det som är viktigast för mig är vilket behov den upphandlande organisationen har och kan argumentera för det.
Likaså vikten av att väga in ett affärsmässigt perspektiv om vad som verkar vara accepterat inom den enskilda branschen. Där kanske det inte är värt att riskera en försening av kontrakt om kravet grundar sig i olika politiska och ideologiska åsikter, vilket i min mening arbetsrättsliga villkor enligt kollektivavtal verkar vara. Krav på lokalproducerade livsmedel uppfattar jag vara mer accepterat av marknaden och har en mer politisk enighet, även om det enligt rent upphandlingsjuridiskt kan ifrågasättas.
Det handlar alltså i slutänden om att våga testa och ändra sig om protester uppstår. Men även att välja var man är villig att ta risker samt planera in tid för att hantera diskussioner eller domstolsprocesser där man tar risker.
Men sluta inte ställa hållbarhetskrav. Ställ fler hållbarhetskrav. Planera in dem och avsätt tid för uppföljning!
Lena Mårdh
Hållbarhetsexpert inom offentlig upphandling och Projektledare på Miljömärkning Sverige AB (Svanen)
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer