Sammanfattning
Ett krav som innebär att samtliga handlingar ska inges på ett visst språk har ansetts omfatta även officiella handlingar från andra länder, exempelvis myndighetshandlingar såsom utdrag från annat lands skatte- eller bolagsregister. Det innebär att anbudssökanden haft en skyldighet att på egen hand översätta även sådana handlingar.
Fakta i målet
Länstrafiken i Västerbotten och Länstrafiken i Norrbotten upphandlade tillsammans kollektivtrafik, linjetrafik för Norrlandskusten, enligt LUF. För ett av anbudsområdena som omfattade tre av trafiklinjerna lämnade Boreal Buss AS, som är ett norskt företag, anbud. Detta anbud antogs sedermera genom tilldelningsbeslut.
En annan leverantör, Connect Bus Söne, överprövade tilldelningsbeslutet och yrkade att Boreals anbud skulle förkastas eftersom bolaget inte uppfyllt det obligatoriska språkkravet i upphandlingen. Boreal hade nämligen lämnat in ett antal handlingar i sin anbudsansökan på norska: årsredovisningar, kreditvärderingsintyg, intyg från den norska motsvarigheten till Skatteverket samt registeruppgifter från den norska motsvarigheten till Bolagsverket.
Domstolens bedömning
Språkkravet i upphandlingen var formulerat enligt följande: ”Alla handlingar i anbudsansökan ska vara på svenska.”
Förvaltningsrätten i Umeå prövade om några undantag till språkkravet var tillämpliga. Förvaltningsrätten angav, likt domstolar återkommande gör, att HFD 2016 ref. 37 I och II innebär att uppställda krav strikt ska upprätthållas. I upphandlingsdokumenten fanns formuleringar som till synes gav en lättnad från det språkliga kravet i vissa situationer, nämligen att i de fall ett bolag inte är svenskt har bolaget följaktligen rätt att inkomma med intyg från sitt eget lands skatte- eller bolagsverk.
Utan att ta ställning till om sådana dokument (som i sitt original är författat på ett annat språk än svenska, i detta fall norska) gick att undanta det huvudsakliga språkkravet, nöjde sig förvaltningsrätten med att konstatera att andra dokument, som kreditvärderingsintyget, hade inkommit på annat språk än svenska. Förvaltningsrätten konstaterade därför att Boreals anbudsansökan inte uppfyllde de obligatoriska kraven och att en ny ansökningsprövning skulle vidtas.
Länstrafiken överklagade domen till Kammarrätten i Sundsvall.
Kammarrätten angav att en rimligt informerad anbudsgivare måste förstå det obligatoriska språkkravet som att det omfattar samtliga handlingar i anbudsansökan.
Innebörden av detta är att handlingar som inte är på svenska måste översättas, vilket inte uttryckligen behövde anges eftersom det indirekt framgår av språkkravet. Detta gällde enligt kammarrätten samtliga handlingar i anbudsansökan, även officiella myndighetshandlingar.
Kammarrätten konstaterar att kravet inte är oproportionerligt och att avsteg från kravet hade stått i strid med likabehandlingsprincipen. Kammarrätten gick därmed på förvaltningsrättens linje och avslog Länstrafikens överklagande.
Analys
Vid en första anblick kan det tyckas som att både förvaltnings- och kammarrätt dömt och agerat onödigt formalistiskt och rigoröst.
Gällande rätt, i kombination med upphandlingsdokumentens skrivningar, gör det dock svårt för domstolarna att landa i någonting annat än att det språkliga kravet är definitivt och att avsteg från kravet inte är möjligt.
Eftersom kravet på språk och rätten att inkomma med intyg från annat lands skatte- eller bolagsverk inte direkt står i strid med varandra, innebär detta att språkkravet ska gälla fullt ut. Ett undantag från denna skyldighet hade varit tvunget att tydligt framgå av upphandlingsdokumenten.
Länstrafiken och Boreal menade att det av handlingarna tydligt går att förstå vad det är för typ av dokument och vilken information dokumenten avser styrka. Detta är ett återkommande argument i mål om språkkrav, särskilt avseende handlingar på engelska eller språk som påminner om svenska, exempelvis norska/danska.
Enligt vår mening medför sådan inställning betydande tillämpningssvårigheter ur ett likabehandlingsperspektiv – förmodligen har den typiska upphandlaren som står i begrepp att bedöma anbud svårare att förstå dokument som är författat på språk denne inte behärskar. En norsk anbudsgivare ska beaktat likheten med svenska språket, i det avseendet, inte erhålla fördelar gentemot en anbudsgivare som lämnat handlingar på exempelvis, bulgariska.
Om en upphandlande myndighet vill ge utländska leverantörer möjlighet att inkomma med oöversatta myndighetsdokument (eller andra dokument för den delen) måste detta tydligt framgå av upphandlingsdokumenten. Alternativ, ange i att eventuella dokument som inges på utländskt språk ska översättas på begäran av myndigheten.
Leverantörer gör sig en tjänst genom att inte chansa och göra egna, i och för sig rimliga tolkningar av upphandlingsdokumenten. Om läget är osäkert: ställ en fråga till den upphandlande myndigheten för att undanröja eventuella tvivel.
Enligt vår uppfattning utgör domen visserligen en stelbent tillämpning av upphandlingsrätten, men trots detta en förväntad och föga förvånande utveckling av gällande rätt. Domen är snarare en väckarklocka för myndigheterna att se över hur man utformar sitt språkkrav.
Målnummer och domstol
Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål nummer 275-21.
Juristpanelen
I sista stycket ges upphandlande myndighet rådet att förlänga anbudens giltighetstid. Domen kan annars läsas som att myndigheten ska teckna avtal trots att giltighetstiden gått…
Utgången anbudstid ger inte rätt att avbryta Kommentar av Markus på Utgången anbudstid ger inte rätt att avbryta