Under fjolåret uppmärksammade Riksrevisionen i sin löpande granskning att Kammarkollegiet saknade insynsråd. Trots att den förordning (2007:824) som reglerar kollegiets verksamhet slog fast att det ska finnas ett insynsråd var myndigheten utan ett sådant under större delen av året.
Riksrevisionen avslutade sin revisionsrapport med att önska information kring rådets öde senast den 11 november 2016. Skrivelsen gick till regeringen och finansdepartementet.
Regeringen och finansdepartementet hörde inte av sig, något som Kammarkollegiets generaldirektör Gunnar Larsson dock gjorde samma dag som svarstiden gick ut.
Han meddelar att det på regeringssammanträdet den 3 november beslutades att ändra delar av förordning (2007:824). Från och med den 1 december försvinner bland annat den paragraf som reglerar att Kammarkollegiet ska ha ett insynsråd.
Ett insynsråds uppgift är att utöva insyn och ge myndighetschefen råd. Myndighetschefen, som är ordförande i rådet, ska löpande hålla det informerat om verksamheten.
Även om rådet saknar beslutsbefogenheter är dess roll inte oviktig, bland annat eftersom Kammarkollegiets verksamhet finansieras med avgifter och arvsfondspengar. På regeringswebben slås fast att insynsråden tillgodoser behovet av en demokratisk insyn och medborgerligt inflytande.
Utöver upphandlingsverksamheten sköter Kammarkollegiet, som nu alltså blir utan insynsråd, allt från resegarantier och auktorisation av tolkar till försäkring av statlig verksamhet.
Bland enrådighetsmyndigheterna under Socialdepartementet, Utbildningsdepartementet samt Miljö- och energidepartementet har nästan samtliga insynsråd. På Kulturdepartementet, Försvarsdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet har omkring hälften av enrådighetsmyndigheterna insynsråd.
