För några månader sen lämnade jag blod och fick som tack välja på en mugg, ryggsäck eller t-shirt. Jag brukar inte ta något, om det inte är en mössa (jag är en mössoman), men texten på t-shirten var oemotståndlig: Always give 100 %, unless you are donating blood. På t-shirten är förstås trycket av första delen av meningen inklusive siffrorna stort, och övrig text liten. Mycket fyndigt.
På gymmet blir den ett mentalt stöd och på jobbet har jag haft den under en tröja, dold för alla andra, men en påminnelse till mig själv. Ge alltid 100 procent.
Just nu föreslås en del förändringar i LOU, bland annat att bör beaktas byts ut mot ska beaktas när det gäller hänsyn till klimat och miljö. Jag gillar idén, och kan med skrytvarning och sträckt rygg säga att så gör vi redan i Helsingborg.
Vi går igenom alla kommande upphandlingar med klimat- och miljöglasögonen på och beslutar vilka upphandlingar som det ska ställas miljökrav i. Och vilka upphandlingar som det inte ska vara med i.
Att prioritera bort är det absolut svåraste. Som miljöstrateg ser jag miljöpåverkan i allt. 100 procent av vad människan än hittar på påverkar miljön. Men på inköps- och upphandlingsenheter har vi den tid och de pengar vi har. Resurserna för att ställa miljökrav ska också räcka till att följa upp att leverantörerna faktisk lever upp till de krav vi har ställt.
Det här har jag skrivit om i tidigare krönikor, till exempel i Prioritera, prioritera, prioritera. I den krönikan finns vår arbetsmetod beskriven. Vad jag inte har skrivit om är vad som händer när avtalet väl är på plats.
Vi, och då menar jag mig själv och du som läser, har så mycket fokus på själva upphandlingen. Vi vänder och vrider på texter, krav på kvalitet, miljö, social hänsyn, storlekar, leveranstider och så vidare. En ibland jobbig process där många starka viljor och åsikter bryts mot varandra.
Och mitt i alltihop en upphandlare som ska sy ihop allting. Ut på annons, anbud in, utvärdering och beslut, avtalstecknande. Och där satt den.
Men det är ju då jobbet egentligen börjar. Att få verksamheterna att köpa produkter och tjänster från avtalen och att kolla att leverantörerna lever upp till kraven.
Eftersom jag skröt tidigare kan jag dela med mig av ett lite mindre misslyckande. Vi hade världens bästa avtal på kemikaliesmarta leksaker. Miljöbra leksaker utan farliga ämnen för barnen. Men ingen handlade. Var verksamheterna inte intresserade eller kände de inte till det eller var det för dyrt? Eller? Troligen en mix. Vi beaktade klimat och miljö, men nyttan för miljön blev noll.
Vi borde jobbat mer med avtalet när det väl var på plats. Det är inte det enda avtalet som vi borde knåda mer under avtalstiden, både med dialog med beställarna och med leverantören.
För att lyckas hela vägen med ska beakta klimat och miljö behöver resurserna räcka till att ställa miljökrav, följa upp leverantören, utbilda beställare och följa upp oss själva internt. Då först tror jag vi kommer maximera våra resurser till att nå maximal miljönytta.
Always give 100 %, unless you are writing miljökrav in a upphandling.
Camilla Alfredsson
Inköpschef, Helsingborgs stad
