Sammanfattning
Även om en upphandlande myndighet ställer upp ett antal, i sig, rimliga funktionskrav på en laddstation får det inte göras genom hänvisning till en icke lagstadgad certifiering. Eftersom kravet på certifiering inte var nödvändig och då kravet ledde till en påtaglig begränsning av konkurrensen fick upphandlingen göras om.
Fakta i målet
Göteborgs Stads Parkeringsaktiebolag, GSP, upphandlade genom ett öppet förfarande ett ramavtal med en leverantör avseende inköp av laddstationer för elbilsladdning.
Efter utvärdering beslutade GSP att avtal skulle tecknas med Assemblin El och att fem anbud skulle förkastas, däribland det som Charge-Amps hade lämnat. De fem anbuden förkastades alla på grunden att de inte uppfyllde kravet att laddstationerna skulle vara försedda med MID-certifierade energimätare. Charge-Amps begärde överprövning.
Domstolarnas bedömning
Det var i målet ostridigt att Charge-Amps laddstation inte var MID-certifierad.
Förvaltningsrätten konstaterade att MID-certifiering, enligt EU-direktivet 2014/32/EU och de svenska föreskrifter som utfärdats med stöd av rättsakten, inte gäller för laddstationer för elbilsladdning eller komponenter i sådana anläggningar.
Förvaltningsrätten fann att GSP hade ställt mer långtgående krav på laddstationernas energimätare än vad som följer av svensk offentligrättslig lagstiftning och av EU-rätten, men ett sådant krav kan godtas under förutsättning att de grundläggande principerna för offentlig upphandling inte åsidosätts.
Förvaltningsrätten ansåg att GSP:s certifieringskrav ställts på grund av att det var viktigt att laddstationerna uppfyller krav på hälsa och säkerhet och har energimätare som ger indikering av mätresultat, vilket alla MID-certifierade laddstationer har.
Förvaltningsrätten fann att kravet inte exkluderar per automatik leverantörer i branschen och det har inte framkommit någon omständighet som talar för att kravställningen utformats i syfte att begränsa konkurrensen. Certifieringskravet ansågs ha den innebörden att GSP ville upphandla laddstationer med energimätare som har displayer som ger information om mätresultatet och förbrukad energi oavsett om de sitter inuti eller utanpå boxen.
Förvaltningsrätten ansåg inte det visat annat än att certifieringskravet var en effektiv och nödvändig åtgärd för att uppnå det syfte som motiverat kravet och därför inte stod i strid med principen om proportionalitet och Charge-Amps talan avslog därmed. Charge-Amps överklagade.
Kammarrätten konstaterande, liksom underinstansen, att kravet på MID-certifiering gick längre än EU-direktivet och svensk lagstiftning.
Men kammarrätten ansåg att GSP hade kunnat ställa upp nödvändiga krav på laddstationernas och energimätarnas funktion avseende hälsa och säkerhet utan att kräva MID-certifiering av energimätaren. Dessutom hade fem av totalt 15 anbud förkastats på grund av att de inte uppfyllt MID-kravet och det hade därmed haft en starkt konkurrensbegränsande effekt.
Kammarrätten fann sammanfattningsvis att MID-kravet var oproportionerligt, att kravet hade påverkan på det konkurrensuppsökande skedet och att upphandlingen därför ska göras om.
Analys
Det är intressant att se hur proportionalitetsprincipen kan tolkas allt utifrån hur domstolen väljer att tolka innebörden av den väl kända devisen, en effektiv och nödvändig åtgärd för att uppnå det syfte som motiverat kravet.
Förvaltningsrätten tar för intäkt att den konkurrensbegränsande effekten utgår från GSP:s syfte med kraven och bortser från att en tredjedel av leverantörerna förkastades på just det kravet.
Kammarrätten, å andra sidan, utgår rätteligen från att MID-certifiering inte är ett nödvändigt lagkrav för laddstationer och analyserar därefter effekten som kravet innebar. Först därefter sker en bedömning av de faktiska krav som GSP velat ställa och drar slutsatsen att det är ju inte certifieringen som sådan som är relevant, utan snarare vissa egenskaper som efterfrågas. Dessa egenskaper hade givetvis kunnat kravställts och uppfyllts på flera olika sätt och på så vis hade konkurrensen upprätthållits.
Ett krav på certifiering som inte krävs för just den produkten är per se givetvis inte proportionerligt om det leder till att konkurrensen begränsas, alldeles oavsett den upphandlande myndighetens intentioner.
Vad som är intressant är att även om Charge-Amps hade kvalificerats så hade det inte vunnit upphandlingen. Alltså utgångspunkten här är att bolaget inte lidit någon skada trots allt.
Emellertid uttalar kammarrätten att det är inte självklart att resultatet av upphandlingen skulle ha blivit detsamma om MID-kravet hade ersatts av en annan typ av krav på funktionen. Att bolaget inte haft bäst jämförelsepris i upphandlingen betyder därför inte att det inte har riskerat att lida skada. Charge-Amps har också försökt att minimera sin skada genom att ställa en fråga till GSP under upphandlingen.
Målnummer och domstol
Kammarrätten i Göteborg den 13 mars 2023 i mål nummer 4958-22.
Juristpanelen
