Det finns idag inget statligt ramavtal för städtjänster, men myndigheter har vid flertal tillfällen uttryckt önskemål om ett sådant. Statens inköpscentral har just sjösatt en ”provupphandling” för Stockholms län – och i den ligger fokus inte på prispress.
250 kronor i timmen. Varken mer eller mindre. Det är den nivå som inköpscentralen kräver att anbudsgivarna ska lägga sig på vid den just annonserade städupphandlingen. Beloppet ansluter väl till Almega Serviceföretagens beräkningar kring vad städ fasktiskt kostar.
Det är med städkvalitet och omsorg om personalen som entreprenörerna ska konkurrera.
Modellen är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Utvärderingspriset är det fasta priset med eventuellt avdrag för kvalitet och personalvård (som till exempel friskvårdspeng).
Krav ställs även på rutiner för systematiskt miljöarbete, F-skatt och god kreditvärdighet. För att säkerställa att obeskattad arbetskraft inte nyttjas ska minst 65 procent av städbolagets omsättning vara lönekostnader.
Upphandlingen är värd uppskattningsvis 50 miljoner kronor. Siffran är mycket ungefärlig eftersom det alltså inte finns något tidigare ramavtal att hämta statistik från.
Sista dag för anbudsinlämning är den 21 november 2016. Maximalt tio städbolag kommer att kunna få ramavtal. I och med att upphandlingen genomförs som ett öppet upphandlingsförfarande finns ingen möjlighet att förhandla om villkoren i förfrågningsunderlaget.
För ett år sedan publicerade Skatteverket en granskning av städbranschen – och det konstaterades en hel del fusk.
– Städbranschen är en bransch där det tyvärr förekommer fusk och felaktigheter, vilket är ett konkurrensproblem för alla seriösa företag, sa Pia Bergman, Skatteverkets rikssamordnare mot grov ekonomisk brottslighet, när rapporten En ren städbransch offentliggjordes.
Det finns många områden man kan sätta priserna om man gör ett gediget förarbete och har koll på marknaden.
Jag har gjort flera upphandlingar där jag satt priset och utvärderat leverantören enligt mest ekonomisk fördelaktiga med stor hänsyn tagit till Livscykelkostnaden (vilket de nya direktiven också vill vi skall göra). Använd era möjligheter att ha en dialog med marknaden.
Har man som upphandlare koll på marknaden och vad det man upphandlar bör kosta kan man undvika både oseriösa leverantörer och de som räknat fel på affären. som sedan försöker kompensera detta.
Framförallt.
Vi upphandlare borde få mer utrymme att få använda förhandlat förfarande. Lagen idag är kostnadsdrivande då det bara är ett undantag eller under tröskelvärdet som vi får förhandla..
Hade vi som i det privata fått förhandla mer hade vi kunnat göra bättre affärer till skattebetalarna.
Med tanke på att de nya direktiven vill vi skall ta mer hänsyn till livscykelkostnaderna borde vi också få bättre verktyg att diskutera detta med leverantörer under upphandlingsfasen.
Ge oss mer laglig rätt att använda förhandlat förfarande!