Andrea Sundstrand hör till landets upphandlingsjuridiskt mest tongivande profiler. Som Inköpsrådet tidigare kunnat berätta kritiserades hon för ett år sedan av Justitieombudsmannen (eller Riksdagens ombudsmän som är det officiella namnet).
Enligt JO har hennes agerande kring en ansökan om forskningsanslag stått i strid med de krav på saklighet och opartiskhet som regeringsformen ställer på statens tjänstemän.
Själv hävdar Andrea Sundstrand sin oskuld. Hon begärde därför att det ska slås fast att något fel inte är begånget eller att JO-beslutet ska upphävas. I sin överklagan för hon fram de långtgående konsekvenser som kritiken haft på hennes yrkesutövning.
Justitieombudsmannen har till uppgift att granska att myndigheter arbetar enligt de lagar och regler som styr myndighetens arbete. Kammarrätten gör samma bedömning som förvaltningsrätten kring JO:s tillsynsbeslut och det är att de inte kan överklagas.
Kammarrätten noterar Justitieombudsmannens särskilda ställning som ett extraordinärt kontrollorgan. Det är enligt domstolens mening tydligt att avsikten har varit att JO:s beslut i tillsynsärenden inte ska vara överklagbara.
Även Centrala etikprövningsnämnden har utrett turerna i den bidragsansökan som detta mål handlar om. Slutsatsen från en oenig nämnd är att Andrea Sundstrand gjort sig skyldig till oredlighet i forskning.
Inköpsrådet har sökt Andrea Sundstrand som avböjer kommentarer.
JO är tyvärr en slags offentligrättslig privatjustis, en åsiktsmaskin som visserligen ofta har rätt, men inte alltid, och problemet är att JO:s beslut inte kan överklagas, och problemet är också att de friheter som JO tar sig skulle ingen annan myndighet kunna ta sig utan att det skulle bli ”JO-mässigt”. Vilken annan myndighet kan låta bli att ens svara på frågor (och svara snorkigt att vi tänker inte svara på dina skrivelser) och kan låta bli att ta upp frågor och bara skicka ut en lista på möjliga skäl där mottagaren får gissa. Har en viss om än liten inblick i JO och kan bara konstatera att det inte är något att imponeras av. Hur kunde t.ex. en av de minst kompetenta notariekollegorna få jobb på JO som föredragande, nä…
Maktmissbrukare med andra ord
Tjänsteman på JO uppger att de ”väljer” vilka ärenden de ska utreda oavsett om det är ett fel som begåtts av myndighet och inte är ett beslut som förvaltningsrätten ska sköta, JO ”väljer” ärenden de personligen tycker ska utredas oavsett om det råder brister hos myndigheter.
JO är respektlösa människor och de alla ska avslöjas för vad de verkligen är. JO är ett spel för galleriet.
Ja, det är bara att konstatera att JO bara är ett politiskt instrument vars mål är att skydda myndighetets beslut. Att inte kunna överklaga JO:s bedömning är en fullkomlig katastrof. Så här kan det vara i en diktatur. Sverige är väl inte en diktatur, eller?
Som jurist, anser jag att det faktum JO kan komma till bedömningar, som inte kan kontrolleras, är minst sagt anmärknigsvärt.
Sverige är ingen diktatur, snarare en demokratur styrd av det som kallas för ”Epsteinklassen”…
Facit på det? Jo absolut, kika bara på det sätt som ”staten” behandlar frågor som NATO-medlemskapet (dvs. Sveriges skrotning av sin alliansfrihet) och folkmordet i Palestina!
Varför?