En kommun upphandlade ramavtal för tekniska konsulttjänster och tio leverantörer fick avtal. Leverantör A kom på elfte plats i rangordningen och ansökte om överprövning.
A ansåg att referenserna skötts på ett godtyckligt, otydligt och icke-likabehandlande sätt, då anbudsgivarna skulle lämna tio referenser enligt viss prioritetsordning, men myndigheten enbart valt ut en av dessa på måfå. A hade även invändningar mot bruket av interna referenser.
Kommunen invände att det visst varit transparent i upphandlingsdokumenten hur referenstagningen skulle gå till. Kommunen hade inte styrt referenstagningen på något otillbörligt sätt och den hade skett i enlighet med LOU. Förvaltningsrätten instämde med kommunen och avslog A:s ansökan om överprövning.
A överklagade till kammarrätten och yrkade att upphandlingen skulle göras om. A påpekade att flera anbud inte uppfyllt kravet på att referensuppdragen skulle anges i viss angiven prioritetsordning och/eller uppgå till tio, och att kommunen agerat felaktigt som inte upprätthållit kraven.
A anförde även att det slumpmässiga urvalet i referenstagningen kunde befaras ha stridit mot likabehandlings- och transparensprinciperna, samt att kraven på tio referenser i prioritetsordning varit oproportionerliga då detta saknat betydelse vid referenstagningen.
Kommunen invände att referenstagningen gjorts i utvärderingsfasen, och att det därmed inte varit möjligt att utesluta någon anbudsgivare på grund av den.
Kammarrätten konstaterade att en bakomliggande tanke med referenser i anbud är att dessa ska ge en rättvisande och objektiv bild av hur leverantören tidigare utfört liknande uppdrag, och det hade framgått att ett sådant syfte funnits i upphandlingen.
Att kräva redovisning av tio referensuppdrag fick emellertid anses långtgående i relation till den begränsade bild som kunnat komma fram vid avsedd kontroll av endast en referens.
Vidare kunde ingen koppling utläsas mellan kravet på viss prioritetsordning och referenstagningen, varför prioritetsordningen saknat betydelse i upphandlingen. Dessutom kunde kommunen inhämta referens för andra uppdrag än de angivna. Referenstagningen framstod därför som oförutsebar och närmast godtycklig med risk för icke-likabehandling.
Upphandlingen hade alltså genomförts i strid med de upphandlingsrättsliga principerna och felet var hänförligt till det konkurrensuppsökande skedet. A hade i vart fall riskerat att lida skada, varför överklagandet bifölls och upphandlingen skulle göras om.