Leverantör har en skyldighet att ställa fråga om något är oklart – kammarrätten tillämpar HFD 2022 ref. 4 I och II, sammanblandning av kvalificeringskrav och tilldelningskriterier (skada, kvalificeringskrav)

En kommun upphandlade upphandlingskonsulter. Upphandlingen var indelad i fem avtalsområden och anbudsgivarna skulle ange tre referenspersoner.

Ett tilldelningsbeslut meddelades och A:s anbud förkastades på grund av att en av referenspersonerna inte gick att nå. Knappt två månader senare återkallade kommunen tilldelningsbeslutet avseende det aktuella avtalsområdet, och ersatte det med ett nytt tilldelningsbeslut.

A:s anbud blev återigen förkastat av samma anledning som tidigare. A ansökte om överprövning och yrkade i första hand att upphandlingen skulle rättas och i andra hand att upphandlingen skulle göras om.

Förvaltningsrätten biföll A:s ansökan och förordnade att upphandlingen skulle rättas. Kommunen klagade till kammarrätten och yrkade där att A:s begäran om överprövning skulle avslås och i andra hand att upphandlingen skulle göras om.  

Kammarrätten hänvisade till HFD 2022 ref. 4 I och II och konstaterade att för att en brist i upphandlingen har medfört att en leverantör ska anses ha lidit skada måste även beaktas om leverantören har gjort det den kunnat för att undvika att skada uppkommer.

En leverantör som anser att uppgifter som lämnas i upphandlingsdokumenten är otydliga eller ofullständiga bör vända sig till den upphandlande myndigheten och ställa frågor samt begära förtydliganden och kompletteringar.

Kammarrätten bedömde, trots att upphandlingsdokumenten kunde ha varit tydligare i de relevanta avseendena, att A inte begärt förtydliganden av kommunen och att A därför inte gjort vad den kunnat för att undvika att skadas.

Kammarrätten konstaterade dessutom att en myndighet har stor frihet att välja vilka tilldelningskriterier som myndigheten vill tillämpa vid tilldelning av kontrakt och att det inte finns något hinder mot att använda referenser i utvärderingsfasen, så länge dessa är ägnade att identifiera det mest ekonomiskt fördelaktiga budet.

Kammarrätten bedömde att de frågor som skulle ställas till referenspersonerna syftade till att ta reda på kundnöjdheten snarare än att fastställa anbudsgivarens tekniska och yrkesmässiga kapacitet. A hade därför inte visat att kommunen hade utvärderat omständigheter som huvudsakligen var att hänföra till A:s förmåga att utföra uppdraget.

Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens dom och avslog A:s ansökan om överprövning.