Lena Micko
Lena Micko vill skärpa beredskapen. Foto: Hans Alm.

Mer krisberedskap vid upphandling

Leverantörsbytet som gav svår brist på sjukvårdsmaterial i fem regioner ska inte upprepas. Civilminister Lena Micko ber Upphandlingsmyndigheten att stärka stödet kring upphandling i samhällsviktiga verksamheter.

Apotekstjänsts leveranser av sjukvårdsmaterial till fem mellansvenska regioner fungerar långsamt bättre. Fast när situationen var som värst för någon månad sedan gjorde bristen att mängder av planerade operationer ställdes in.

Lärdomen är att upphandling av varor och tjänster till samhällsviktig verksamhet inte får fallera. I synnerhet om det inte finns egna lager och övergångslösningar.

– De problem med leveranser av sjukvårdsmateriel som nyligen drabbade ett antal regioner understryker behovet av ökat fokus på krisberedskap i upphandlingar, säger civilminister Lena Micko.

Regeringen ber därför Upphandlingsmyndigheten att förstärka stödet på detta område. Uppdraget består i att samla in och sprida goda exempel på metoder och strategier för att trygga leveranssäkerheten vid upphandling av varor och tjänster som är kritiska för samhällets funktion.

– Att myndigheter och enheter med samhällsviktig verksamhet redan i inköpsprocessen ser till att säkra sina leveranser är en fråga av intresse för hela Sverige, fortsätter Lena Micko.

För att stödet ska nå ut i hela landet ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Sveriges Kommuner och Landsting och andra relevanta aktörer involveras av Upphandlingsmyndigheten.

Uppdraget ska slutredovisas i Upphandlingsmyndighetens årsredovisning för 2021.

Regeringen ger även utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap ett tilläggsdirektiv. Det handlar om att att överväga och analysera nödvändiga åtgärder för att förebygga och hantera situationer med brist på hälso- och sjukvårdsmaterial samt läkemedel då inte någon allvarlig händelse påverkar försörjningen.

Kommentatorerna ansvarar för sina egna inlägg

One thought on “Mer krisberedskap vid upphandling

  1. Ja, det är ju eg. inte något fel på upphandlingslagarna. Bara två saker:
    Förmågan att kvalificera och selektera leverantören på relevanta egenskaper och förmågor, och ställa krav på bevis.
    Ha ”Införande av tjänst” som ett tilldelningskriterium, där leverantören ska motsvara ett antal mål, t.ex. trovärdig migreringsplan. där det inte går att ha en ”big bang” för omfattande tjänster utan att de måste vara en successiv övergång.
    Sedan vet jag inte vilka drivkrafter som spelade roll, en klassisk situation är ju annars att man påskyndar leveransdag framför kvalitet och risk, pga. risk för upphandlingsskadeavgift om föregående avtal snart går ut.

    Men inget av detta är rocket science, vi upphandlare vet ju allt detta, eller hur?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *