Skip to content
  • Prenumerera på Inköpsrådets nyhetsbrev
Inköpsrådet
  • Nyheter
    • Arbetsmarknad
      • Karriär
      • Lön
    • Bransch
      • IT
      • Livsmedel
      • Samhällsbyggnad
      • Transport
      • Utbildning
      • Vård & omsorg
      • Övriga tjänster
    • Hållbarhet
      • Miljökrav
      • Sociala krav
    • Innovation
    • Juridik
      • Avtal
      • Korruption
      • Lagstiftning
      • Upphandlingsavgift
      • Överprövning
    • Praktiskt
      • Metod
      • Upphandlingsstöd
      • Utvärderingsmodell
    • Samhälle
      • EU
      • Insyn
      • Konkurrens
      • Politik
    • Upphandling
      • Dialog
      • Direktupphandling
      • Förfrågningsunderlag
      • Ramavtal
      • Uppföljning
      • Anbud
  • Domstolskoll
  • Karriär
    • Lediga jobb
    • Lönestatistik
    • Rekrytera smart med Inköpsrådet
  • Utbildning
  • Konferenser
  • Annonsera
    • Annonsera
    • Platsannonsera
  • Om oss
    • Vi som jobbar här
    • Integritetsspolicy

Referenser, kvalificering, utvärdering

ReferenserDEL 2. Det är vanligt att upphandlande myndigheter kräver att anbudsgivare ska uppge referenser från tidigare uppdrag. Men referenstagning riskerar att skapa både praktiska och juridiska problem. Detta är den andra artikeln av två som belyser detta. Jon Kihlman tar här upp referenstagning ur ett i huvudsak strikt juridiskt perspektiv.

| 2021-07-01
Jon Kihlman, advokat.

Genom rättsfallet Lianakis (C-532/06) skapades – eller möjligen bara befästes – ett i grunden onödigt juridiskt problem: Kriterier som huvudsakligen är ägnade för bedömningen av en anbudsgivares kvalitet eller förmåga – och som således avser leverantörskvalificeringen – får inte användas vid utvärderingen av anbud. Bedömningen ska göras oberoende av hur den upphandlande myndigheten eller enheten har utformat upphandlingen.

Gränsen mellan kvalificering och utvärdering
I Lianakis anges således i p. 32 att en anbudsgivares ”erfarenhet, personalstyrka och utrustning samt förmåga att utföra projektet inom den fastställda tidsfristen” inte får ligga till grund för utvärderingen av anbud, utan bara för kvalificeringen av leverantörer.

Sådana kriterier får därför inte poängsättas, utan bara leda till att leverantören antingen är godkänd eller inte godkänd. Genom Lianakis har följaktligen skapats ett behov av att dra en skarp gräns mellan vad som får utvärderas och vad som bara får ligga till grund för kvalificering, men däremot inte utvärderas.

Gränsdragningen kompliceras emellertid av det enkla faktum att det i verkligheten inte finns några vattentäta skott mellan en leverantörs allmänna förmåga – vilken ska bedömas enligt regleringen av leverantörskvalificering – och hur den kan komma att leverera om den tilldelas kontraktet, vilket kan bedömas i utvärderingsskedet.

Den uppdelning som gjordes i rättsfallet saknar följaktligen i allt väsentligt förankring i verkligheten. Man kan därför på tämligen goda grunder sätta i fråga om Lianakis borde vara en del av gällande rätt. Även om rättsfallet i och för sig hänför sig till ett gammalt direktiv, kan man däremot knappast sätta i fråga att det är en del av gällande rätt.

Att bland annat en leverantörs personalstyrka enligt domen bara får utgöra kvalificeringskriterium skapade naturligtvis problem när personliga egenskaper hos den person eller de personer som skulle utföra ett uppdrag var helt avgörande för leveransens kvalitet, eller i praktiken i det närmaste var leveransen, till exempel när fråga är om åtskilliga utbildningstjänster.

I rättsfallet Ambisig (C-601/13) angavs därför att en utvärdering får avse personliga egenskaper – såsom yrkeserfarenhet och utbildning – hos de personer som konkret skall fullgöra kontraktet.

Såvitt jag kan bedöma innebär Ambisig emellertid inte mer än att personliga egenskaper får utvärderas endast när fråga är om individer som kommer att utföra den upphandlade tjänsten. De får däremot inte utvärderas om dessa personer kan komma att bytas ut mot andra. De får naturligtvis inte heller utvärderas om de personliga egenskaperna saknar – eller bara har marginell – betydelse för hur kontraktet kommer att utföras.

Det är emellertid snarare en fråga om proportionalitet än om gränsdragning mellan kvalificering och utvärdering. Och om det brister i proportionalitet, kan det naturligtvis även innebära att kriteriet inte heller får ligga till grund för en kvalificering av leverantörer.

Vid en upphandling av till utbildningstjänster får personliga egenskaper hos individuella utbildare som omfattas av ett anbud således i allmänhet utvärderas. När fråga däremot är om mer generiska tjänster – såsom städning, färdtjänst eller skolskjuts – får personliga egenskaper i allmänhet inte utvärderas.

Referenser
Det finns inga juridiska hinder mot att en upphandlande myndighet eller enhet begär att anbudsgivare ska lämna referenser. Man kan många gånger sätta i fråga om det är lämpligt, men det är en annan sak. Den frågan behandlas av Hannes Härfast i artikeln Referenser – en opraktisk företeelse?. Här behandlas i stället hur referenser förhåller sig till rättsfallen Lianakis och Ambisig.

Referenser får användas vid kvalificering av leverantörer. I praktiken gäller det förmodligen utan undantag, åtminstone så länge det inte strider mot någon av de grundläggande principerna, inte minst kravet på proportionalitet.

Av Lianakis följer emellertid att möjligheten att utvärdera referenser är begränsad. Det gäller i vart fall när referenserna avser erfarenhet, personalstyrka och utrustning samt förmåga att utföra projektet inom den fastställda tidsfristen, men säkerligen även åtskilligt annat som syftar till en bedömning av en leverantörs allmänna förmåga, snarare än till att bedöma vilket anbud som har bäst förhållande mellan pris och kvalitet.

Ibland – men såvitt jag kan bedöma relativt sällan – får referenser användas vid utvärdering av anbud. För det krävs att referensen avser frågor som inte i första hand är hänförliga till leverantörens kvalitet eller allmänna förmåga, utan som är specifikt inriktade mot den upphandlade nyttigheten.

Utöver det tidigare angivna exemplet med utbildningstjänster, skulle exempelvis utvärdering av referenser förmodligen i allmänhet vara tillåten även när fråga är om andra personligt präglade tjänster. Däremot är det knappast tillåtet att utvärdera referenser avseende personliga egenskaper när fråga är om mer generiskt präglade tjänster.

På motsvarande sätt är en utvärdering av referenser rimligtvis tillåten när den avser kvaliteten i tidigare leveranser av samma slag. De frågor som referenten skall besvara är emellertid många gånger svåra att utforma utan att de kommer att avse även leverantörens allmänna förmåga att leverera och därigenom riskerar att glida över till det otillåtna området.

Slutsats och rekommendation
I verkligheten påverkar naturligtvis en leverantörs allmänna kvaliteter såväl sannolikheten för att den kommer att leverera enligt ett avtal som kvaliteten i leveransen. Upphandlingsrätten bortser från det sambandet.

Det gör det vanskligt för en upphandlande myndighet eller enhet att dra den konstlade gräns som inte minst Lianakis har skapat och som upphandlingsrätten därmed kräver: Det är helt enkelt väldigt svårt – och i många fall ogörligt – att skilja frågor som är ägnade för en bedömning av anbudets kvalitet från frågor som avser leverantörens kvalitet.

Det är svårt inte bara för en upphandlande myndighet eller enhet, utan också för den leverantör som i efterhand har att ta ställning till om den ska ansöka om överprövning av ett tilldelningsbeslut. Tilldelningsgrunder som ligger nära gränsen för det tillåtna är i sådana fall lågt hängande frukter, och sådana har ända sedan tidernas begynnelse utgjort särskilt svåra frestelser. Frestelserna blir inte mindre av att mycket många gånger står att vinna om överprövningen blir framgångsrik.

Nästan alla intressanta upphandlingsrättsliga frågor har uppkommit på grund av att någon har gått onödigt nära gränsen för vad som är tillåtet. Det är visserligen inte unikt för upphandlingsrätten, men det är ändå värt att betänka. En upphandlande myndighet eller enhet bör emellertid som regel undvika intressanta frågor. Då fungerar verksamheten i allmänhet bättre, utan att i onödan störas av alltför många överprövningar.

Rekommendationen till en upphandlande myndighet eller enhet som överväger att utvärdera referenser blir därför tämligen enkel, om än lite tråkig: Det finns bara ett säkert sätt för en upphandlande myndighet eller enhet att undvika överprövningar på temat om kriteriet verkligen får utvärderas. Det är att inte utvärdera referenser i andra fall än när det är uppenbart att det är befogat, och därmed tillåtet. Och de fallen är inte så många.

Jon Kihlman
Advokat, jur. dr

Del 1: Referenser -en opraktisk företeelse?

Läs mer: Referenser

Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer

5 kommentarer på "Referenser, kvalificering, utvärdering"

  1. Jerry skriver:
    2021-07-01 kl. 08:36

    Det är helt galet detta. En god leverans är beroende av såväl leverantörens kapacitet som konsulternas erfarenhet och förmåga.

    Jag förstår inte varför det i komplexa ramavtalsupphandlingar av konsulttjänster skulle vara otillåtet att utvärdera konsulters erfarenhet via referenser och samtidigt kräva i avtalet att konsulter som offereras under avtalstiden (om det inte är samma som offererades vid upphandlingen) ska uppfylla motsvarande nivå.

    Svara
    1. JR skriver:
      2021-07-29 kl. 08:24

      Det är inte förbjudet att utvärdera på referenser när det handlar om ”intelligenta tjänster”, vilket ju de flesta tekniska konsulter med säkerhet kan anses vara. Förutsättningen är att de personer som utvärderas är de som ska utföra kontraktet.

  2. Silvio skriver:
    2021-07-01 kl. 10:33

    Nja, det var väl väntat – sammanfattningen andas en rädsla och försiktighet som inte sällan går att hitta hos advokater. Så är det, men utvecklingen går bara framåt om man väljer att utmana beställarna, leverantörerna och deras konsulterna, där det går att utmana. Jag kommer således inte undvika intressanta frågor utan ta den frågan med mina beställare. Och om priset blir en överprövning så får det bli det för först då vet man. Ha en fin dag!

    Svara
    1. Anders skriver:
      2021-07-08 kl. 18:08

      Jag tycker inte att detta är ett särskilt stort problem. Det är inte särskilt ofta en beställare efterfrågar en leverantör där referenserna är måttligt nöjda, men priset bra. Bättre att alltid bara kvalificera på referenser, om de alls ska användas. Det förenklar rättsläget och man minskar risken för beställare som klagar på att utvärderingsmodellen gav dem en dålig leverantör.

  3. Lars skriver:
    2021-07-15 kl. 10:13

    Det absurda i många referenstagningar är att man endast godkänner referenser på anbudslämnade bolag och inte på person. Med dagens rörlighet på arbetsmarknaden så kan detta förfarande i princip innebära att även om ett bolag på pappret kan hänvisa till genomförda uppdrag, så kan referenserna vara ”tomma” om ingen av de medarbetare som besitter kompetenserna finns kvar i bolaget. De kan mycket väl ha bytt arbetsgivare. Då är det betydligt bättre att tillåta att exempelvis ett nystartat bolag som ändå förfogar över efterfrågade tekniska kapaciteter/kompetenser/resurser, får ange referensuppdrag där personer i relevant ställning utfört i tidigare anställning. För att säkerställa leveranser kan man kräva att bolaget skall redovisa ekonomiska kapaciteter separat.

    Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Fler artiklar

Aktuella utbildningar

Delta på distans eller på plats i Stockholm. Valet är ditt.

  • Kvalificerad IT-upphandlare | 29-30 mars
  • LOU på två dagar | 19-20 april
  • Ramavtal – fördjupningskurs | 3 maj
  • Hållbar upphandling | 10 maj
  • Leda upphandlingar effektivt | 11 maj
  • Anbudsutvärdering | 18 oktober
  • Agil upphandling | 19 oktober
  • Kvalificerad entreprenad­upphandlare | 25-26 oktober
  • Säkerhetsskyddad upphandling | Hösten 2023
  • Få fart på er avtals­förvaltning | Hösten 2023
  • Förhandling som redskap inom offentlig upphandling | Hösten 2023
  • Praktisk avtalsrätt inom LOU och LUF | Hösten 2023

Lediga jobb

  • Rekrytera rätt kompetens med Inköpsrådet
ANNONS FRÅN AFF

Undvik missförstånd, konflikter och juridiska tvister

Aff behövs för att alla ska hitta ett gemensamt språk, för att minska risken för tvister och för att öka kvaliteten, säger Philip Österlund, vd på Aff

Håll dig informerad

Prenumerera på Inköpsrådets kostnadsfria nyhetsbrev.

Prenumerera, v2
Specialområde
Sending

Senaste inläggen

EU-domstolen klargör kontrollkriterietEU-domstolen klargör kontrollkriteriet
Kunskap och rutin för hållbara affärerKunskap och rutin för hållbara affärer
Vad omfattas egentligen av sekretess?Vad omfattas egentligen av sekretess?
Dialogmöten höjer konstens kvalitetDialogmöten höjer konstens kvalitet
Då ska ska-kraven vara uppfylldaDå ska ska-kraven vara uppfyllda
Det positiva med överprövningDet positiva med överprövning
Några betalar men ingen kan uteslutasNågra betalar men ingen kan uteslutas
Bevis för onormalt lågt pris i anbudBevis för onormalt lågt pris i anbud
ANNONS FRÅN UPPHANDLING24

Lär dig skriva bättre avtal

Avtalet är kärnan i affären och avtalsrätten i sig regleras inte i LOU. Därför är det viktigt att du som upphandlare sätter dig in i hur du formulerar korrekta avtal och vad du bör tänka på för att säkerställa en bra affär.

Nytt från Upphandling24

  • Mest affärer med män
  • Bytte arbetsgivare efter 18 år
  • Tar sikte på -30 och -45
  • Enighet i Örebro om klimatkrav
  • Går längre än EU kräver
  • Vill se nej till 30 motioner
  • Baxar undantagsförslag vidare

Åsikter på sajten

  • Det positiva med överprövningIakttagelserna är artikeln är mycket viktiga. Det är synd att en liknande insikt av hur avgörande leverantörsengagemang är för sunda...
  • Det positiva med överprövningHej! Som du är inne på finns det helt klart många överprövningar som enbart uppstår på grund av att någon...
  • Det positiva med överprövningHej Olle, Intressant perspektiv på överprövningar och KKV:s framtida roll! Jag tror jag håller med, till viss del i alla...
  • Intervallutvärderingens sista suckVet inte riktigt om jag delar påståendet att "Det är svårt att tolka domen på något annat sätt än att...
  • Så kan priser justeras utan indexklausulDirektivet är faktiskt tydligt i den delen, man behöver bara läsa den mer noggrant. Instämmer med Anders.
  • Intervallutvärderingens sista suckBer om ursäkt men den intressanta analysen är tyvärr felaktig. Det finns inget förbud mot att använda modellen som berörs...
  • Bevis för onormalt lågt pris i anbudApplåder för mycket bra analys!
  • Intervallutvärderingens sista suckHur långt ska vi gå i vår iver att undvika intervall? Ska vi enbart tillåta linjära skalor och vad är...
  • Intervallutvärderingens sista suckSom upphandlare kan vi kan förbjuda negativa priser. En upphandlande organisation får ställa krav som förbjuder delpriser med negativa värden....
  • Bevis för onormalt lågt pris i anbudHoppas att HFD tar upp detta. Så viktig fråga.

Senaste inläggen

  • EU-domstolen klargör kontrollkriteriet
  • Kunskap och rutin för hållbara affärer
  • Vad omfattas egentligen av sekretess?
  • Dialogmöten höjer konstens kvalitet
  • Då ska ska-kraven vara uppfyllda
  • Det positiva med överprövning
  • Några betalar men ingen kan uteslutas
  • Bevis för onormalt lågt pris i anbud
  • Intervallutvärderingens sista suck
  • Medvetet oförstående eller okunniga?
  • Hittade vägen till nya normer
  • Förutsättningar för prisavdrag
  • Professionalisering och politisering
  • Samarbete för hållbara behov
  • Förhandling ur långsiktigt perspektiv