Jag letar alltid efter möjligheter, möjligheter ger energi. I alla uppdrag utgår jag från att minimera risker för våra kunder men också att ge dem valmöjligheter inom lagens ramar. Det kan också kallas taktik.
Jag har granskat LOU kring vilka möjligheter som ges vid förhandling. Jag har även granskat LUF och insett att det finns viss skillnad men att upphandlande myndigheter tenderar till att utgå från LOU för att säkra ”ramen”.
Inom LUF är förhandlat förfarande eller konkurrenspräglad dialog alltid valbar vid direktivstyrd upphandling. Inom LUK finns det ännu mer friheter.
Jag vet vilka möjligheter som ges genom att styra valet av leverantör. Att jobba med strategiskt inköp inom näringslivet är att medvetet styra bort risker genom att tvinga leverantören att utvecklas – eller ännu hellre, att utvecklas med leverantören. Det innebär också att lyfta fram och belöna de leverantörer som når våra mål.
Alla företag drivs av att tjäna pengar, annars kan företaget riskera att försvinna. Och då förlorar de anställda sin inkomst som i sin tur ger skatteintäkter. Att gå omkull är inte ett alternativ för ett företag.
I offentlig sektor handlar strategiskt inköp om att vara medveten om sitt eget köpbeteende och att strukturera för att jobba smartare för att nå de globala målen. Skillnaden är att näringslivet inte har en barriär mot företagen, det är livsviktigt att välja rätt samarbetspartner. Den möjligheten har inte offentlig sektor ovanför direktupphandlingsgränsen.
Offentlig sektor kan utifrån sitt behov styra typen av leverantör men alltför ofta blir det en bunt med minimikrav (kan även benämnas obligatoriska krav) och sedan lägsta pris. Även vid ett förhandlat förfarande.
Det är för mig som att skriva en lång ska-lista, blunda, trycka på knappen och hoppas att rätt leverantör vann! Och att den leverantören har en gömd pengapåse för att kunna utvecklas då det inte ingår i ramavtalet eller kontraktet.
Jag kan än i dag inte förstå hur det kan vara bästa sättet att använda skattemedel. Det är ett av mina största dilemman. Just därför har jag snöat in på förhandlingsmöjligheter inom offentlig upphandling för att möjligtvis kunna styra valet till rätt samarbetspartner inom lagens ramar.
Alla vet att samarbeta ofta är svårt. Det är en resa med smekmånad, konflikter och samstämmighet. Där någonstans slutar relationen att utvecklas. En relation mår bra av dynamik då det ger energi, det ska vara utmaningar för att nå nästa nivå. Och då blir valet av samarbetspartner än viktigare.
I ett förhandlat förfarande inom LOU och LUF står följande:
4 § Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
Vid jämförelse med LUK, frihetens drottning, framkommer följande:
4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med anbudssökande och anbudsgivare. Det som anskaffas genom koncessionen, tilldelningskriterierna och uppställda minimikrav får inte ändras under förhandlingarna.
Noterade ni skillnaderna? I LUK får vi även förhandla med anbudssökande! Underbart. Det innebär att i LUK kan vi styra vilka ansökande som är bäst lämpade för att gå vidare till att få lämna anbud utifrån dialog och förhandling. Ifall LUK är tillämpligt så finns det alltså möjligheter från start till slut. Det känns bra.
Glöm inte att förhandling är en process för att utröna varandras behov, dialog är en form av förhandling.
Petra Rantzow
Vd, Ecenea Syd
Hej Upphandlaren! Jag försöker bidra till en nyanserad diskussion och lyfta alternativa tankesätt. Jag upplever att upphandlingsrätten fungerar rätt dåligt och har aldrig pratat med…
Uteslutning och onormalt låga anbud Kommentar av Björn på Uteslutning och onormalt låga anbud