Den offentliga upphandlingen presenteras ofta som ett kraftfullt verktyg av regeringar för att uppnå samhällspolitiska mål. På EU-nivå har man identifierat upphandling som medel för att nå visionen om ett hållbart Europa, se exempelvis beaktandesats 2 i LOU-direktivet som refererar till Kommissionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.
I Sverige har den nationella upphandlingsstrategin två av sju inriktningsmål att uppnå miljömässigt ansvarsfulla upphandlingar som bidrar till ett socialt hållbart samhälle. I linje med detta återfinns miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn i LOU (se exempelvis 4 kap. 3 § och 17 kap. 4 § LOU).
Effekterna av offentlig upphandling låter sig av naturliga skäl bäst mätas i det enskilda fallet, dess potential att påverka och stödja uppnåendet av mer abstrakta, globala mål är betydligt svårare att bevisa.
Nordiska ministerrådet har den 18 maj 2021 publicerat en 70-sidig rapport med rubriken Sustainable Public Procurement and the Sustainable Development Goals. Enligt författarna visar rapporten, som bygger på ett omfattande forsknings-, kartläggnings- och analysarbete, för första gången på ett konkret samband mellan upphandling och globala hållbarhetsmål.
Den innehåller bland annat 17 stycken fallstudier, kopplade till vart och ett av de 17 hållbarhetsmål som utgör FN:s 2030-agenda (den senaste globala strategin för hållbar utveckling), som ska påvisa hur hållbar offentlig upphandling kan påverka hållbarhetsmålen.
Som exempel från rapporten kan nämnas att en konkurrenspräglad dialog av rengöringssystem för sjukhussängar i Nederländerna anses ha bidragit till mål nummer 3 (god hälsa och välbefinnande).
I Norge har man bidragit till mål nummer 9 (hållbar industri, innovationer och infrastruktur) genom en konkurrenspräglad dialog avseende utvecklingen av världens första batteridrivna bilfärja. Forsknings- och utvecklingsinvesteringarna från de konkurrerande företagen i upphandlingen möjliggjorde sedan för dessa att vinna liknande upphandlingar – enligt rapporten ett exempel på att upphandlande myndigheter kan använda sin köpkraft för att skapa en förändring på marknaden. Noll- och lågutsläppsfärjor anges ha blivit den nya normen.
För Sveriges del kan nämnas att Region Stockholm anses ha bidragit till mål nummer 12 (hållbar konsumtion och produktion) i en upphandling gällande informations- och kommunikationsteknikutrustning. Denna typ av upphandling har av Region Stockholm bedömts ofta innebära risk för bland annat kränkningar av mänskliga rättigheter och arbetsrättsliga villkor i leverantörskedjan.
Före upphandlingen förde myndigheten dialog med potentiella leverantörer och erhöll feedback på föreslagna hållbarhetskriterier och sociala avtalsklausuler. I upphandlingen utvärderades sedan hållbarhetskriterier som en del av kvalitetskraven. Som del av tilldelningskriterierna ombads tillverkare också att presentera specifika riskanalyser på vissa komponenter, inklusive metoder för att övervaka risker på fabriksnivå.
Rapporten från Nordiska ministerrådet syftar till att öka medvetenheten om den katalyserande roll som offentlig upphandling kan ha när den görs med hållbarhet i åtanke. Det är intressant att se att det merarbete som det kan innebära för upphandlare att ställa relevanta hållbarhetskrav faktiskt kan ha en påverkan på samhället i stort – inte bara i den enskilda upphandlingen.
Juristpanelen
