I kampen mot oskäligt låga måleripriser använde Campus Roslagen och Roslagsbostäder golvpris. Av upphandlingsdokumenten framgick att anbud som låg under 350 kronor per timme automatiskt skulle förkastas.
Efter att ha blivit utesluten på denna grund ansökte Thelandersson Bygg och Måleri om överprövning. Förvaltningsrätten ansåg att det var fråga om ett tillåtet golvpris och även kammarrätten stämde in i den bedömningen.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är detta obligatoriska krav dock inte förenligt med upphandlingslagstiftningen. Anledningen är att en leverantör hindras från att dra nytta av stordriftsfördelar eller pressa sina marginaler för att kunna ta sig in på en viss marknad med priset som vapen.
I domen konstateras att ett obligatoriskt krav som grundas på ett golvpris förhindrar leverantören från att konkurrera med pris eftersom anbud under golvpriset automatiskt utesluts. Ett sådant förfarande kan leda till att leverantörer behandlas olika.
Ett golvpris innebär också att upphandlande myndighet saknar möjlighet att bedöma inkomna anbud i verklig konkurrens med varandra. Myndigheten kan inte heller bedöma om ett anbud med ett lågt pris är seriöst menat. Det är därför i princip inte förenligt med likabehandlingsprincipen att ange ett golvpris.
Ett förfarande med automatisk uteslutning strider även mot bestämmelsen om förfarandet för att utvärdera vad som uppfattas vara onormalt låga anbud. Det saknar betydelse att kravet tydligt framgått av förfrågningsunderlaget.
Upphandlingen ska göras om eftersom felet är hänförligt till dess konkurrensuppsökande skede.
Hantera överprövningar. Upphandling24 arrangerar en populär heldagsutbildning för dig som vill lära dig att minska risken att som upphandlande myndighet drabbas av en överprövning – och öka möjligheten till framgång om du ändå skulle drabbas av en sådan. Läs mer här!
Det var på tiden! Även om det redan tidigare har klarlagts på EU nivå. Själv har jag aldrig förstått mig på användandet av golvpriser av just de anledningar som framgår av domen.
Det är enormt tidskrävande att begära in förklaring och analysera dessa, med avseende på onormalt lågt (även om jag inser att det är ett argument som inte flyger).
Det finns många sätt för leverantören att få marginaler (som inte är att utnyttja ”stordriftsfördelar”). Mitt standardexempel är upphandling av hantverkstjänster, där vi fick en känsla av upphandlad entreprenör inte skickade sina bästa entreprenörer, debiterar för 11 h för ett arbete som borde ta 3 osv. Det kommer alltid finnas t.ex. en skolsekreterare som betalar den fakturan en fredageftermiddag (hur mkt man än önskar att verkligheten ser annorlunda ut), varför det finns ett incitament för L att agera opportunistiskt. Om entreprenören inte uppfyller sina åtaganden hjälper det sällan om avtalet innehåller sanktioner: Det är ingen som är intresserad av att diskutera vite, eller ta en domstolsprocess med oklar utgång: Man vill lösa ett akut problem, och bli av med misskötsam leverantör så fort som möjligt (vilket är svårt om det inte är ett flagrant avtalsbrott). Sedan kan man sitta där med en fulländad kravspecifikation och/eller avtal. Det Jon och Richard förespråkar om att ”rida” på civilrätten, är mest en teoretisk tankemodell. Verkligheten är som bekant sjukare än den sjukaste lagstiftarfantasi, sedan kan man sitta på sin kammare och hävda att LOU kräver att sanktioner tillämpas, eller att ens uttänkta teorier säger en viss sak. Man ska komma ihåg att skriftligt avtal bara utgör en liten del av en avtalsrelation, men så är det inte i LOU:s föreställningsvärd.
Det är ett fruktansvärt krav. 350 kr i timmen * 180 = 63 000 kronor i månaden
Det anser Roslagsbostäder är för lågt. Självklart är priserna högre, så är det mera att dela på. Å andra sidan , så vet alla att alla bolag använder billig arbetskraft från Polen och Baltikum men 63 000 brutto är ju högt skulle jag vilja säga.
350 kr i timmen är inte bruttolön, det är vad leverantören får betalt per timme. För den summan ska för utom bruttolön till den anställde även alla sociala avgifter betalas. Till det kommer också kostnader för utrustning, kanske även bil och bränsle beroende på hur avtalet ser ut. Sedan finns det en overheadkostnad i ett företag och på toppen av detta vill företaget antagligen göra en liten vinst också.
Jag tror att av de 350 kr blir det kvar någonstans mellan 200 och 250 kr i bruttolön/timme. Sedan innehåller en månad 168 arbetstimmar om man arbetar 40 timmar/vecka. 225 x 168 = 37 800 kr/månad.
”Men ett obligatoriskt krav som grundas på ett golvpris förhindrar leverantören från att konkurrera med pris.” Borde inte detta även gälla när UM sätter fast pris i upphandlingen och låter anbudsgivarna konkurrera om andra faktorer? Tycker det är en väldigt konstig dom.