Det är sent på söndagskvällen när telefonen piper. Meddelandet är från fredagen men som nyss hemkommen från en del av Norrland med halvdan täckning får jag det först nu. Det är det kommunala skolfastighetsbolaget som vill träffa mig om tjänsten som upphandlingsansvarig jag hade sökte hösten föregående år.
”Shit!” hann jag (ärligt talat) tänka. Hade framhållit entreprenadjuridiken i min ansökan medan mina upphandlingskunskaper var klart begränsade. Men ”fake it, till you make it” som uttrycket lyder, jag snabbpluggade LOU, gick på intervjun och fick jobbet!
Livet som upphandlare
Väl på plats lärde jag känna lika nyanställda Caroline, nyutbildad upphandlare och en fantastisk kollega. Jag visade henne entreprenadjuridiken och hon introducerade mig till offentlig upphandling.
Med tiden lärde jag mig stå på egna ben och fick ett bättre helhetsgrepp om offentlig upphandling vilket gjorde att jag lättare kunde kritiskt granska konsulters tidigare arbete. Det var då jag upptäckte hur ofta det var lekmän som utformade avtalsvillkoren, hur begreppen blandades ihop och hur dåligt förberedda entreprenadprojekt släpptes ut på annons.
För entreprenadupphandling var och är fortfarande ett slags lapptäcksarbete där texter från olika upphandlingar återvänds utan närmare granskning för ”så har man ju alltid gjort”. Det har medfört att man än i dag kräver omfattande uppgifter i onödan, begär trubbiga bevis, tillämpar fel/olämpliga utvärderingskriterier och snäva tidsfrister samt upphandlar ramavtal trots alla fördelar med Dis.
Den som är utan synd kastar första stenen och för egen del låter jag handen vara tom. När jag självkritiskt blickar tillbaka på åren som upphandlare är jag väl medveten om alla egna misstag.
Till en början visste jag lite om samverkansentreprenader, visste inget om mät- och ersättningsregler och hade inte alltid koll på vem, var eller när. ”Bas-P, vad är det?” fick jag fråga en av fastighetsförvaltarna, att upphandla ABK-konsulter fick jag lära mig från grunden och ändamålsenliga krav på försäkring var en svart fläck på kartan.
Med tiden utvecklades både kunskaperna och det egna upphandlingsunderlaget.
Livet som bolagsjurist
Till slut saknade jag det entreprenadjuridiska arbetet och sökte mig vidare. Jag hamnade på andra sidan bordet, på ett större bygg- och anläggningsföretag i min hemstad Uppsala.
Det var en riktig aha-upplevelse.
För som upphandlare är det lätt att föreställa sig hur byggbranschen älskar att prisa in sig och ta igen det på ÄTA-arbeten och hur de gärna struntar i att påtala brister i upphandlingsunderlaget.
Att man gärna håller på informationen stämmer, det finns ingen anbudsgivare med självbevarelsedrift som utan egen vinning skyltar med upphandlande myndighetens misstag innan kontraktet är påskrivet. Eller rättare sagt, det fanns inte det innan HFD uppfann påtalandeskyldigheten.
Däremot är bristfälliga underlag som medför mycket ÄTA-arbeten bara utmattande. ÄTA-arbeten får negativa konsekvenser på kontraktstiden, leder ofta till nollsummeresultat och innebär osäkerhet vid planering av nästa entreprenad – särskilt när kontraktstiden är uppdelad eller när villkoren för ÄTA-arbeten och tidsförlängning ändrats till absurdum.
Därtill kommer de utmaningar som pandemin och kriget och andra kriser inneburit för branschen. Samtidigt ska nya moment som klimatdeklarationer och AMA Funktion hanteras även om jag tror att de båda kommer att föra gott med sig när vanan väl är inne.
Livet som egenföretagare
Men missförstå mig rätt. När jag blickar framåt, numera som egenföretagare, så tror jag att krisernas tid snart är förbi och att vi går en ljusare (mer upplyst) framtid till mötes. En framtid med färre brister i upphandlingsunderlagen, där mer tid avsätts för både upphandling och entreprenader, och där parterna – trots att man inte alltid är överens – sakligt diskuterar på samma språk.
För i entreprenadprojekt hänger allting ihop. Förberedelserna inför upphandlingen påverkar annonsering och utvärdering vilket i sin tur påverkar entreprenaden som i sin tur påverkar resultatet. Det är den röda tråden som löper genom mina artiklar och det är även om detta som jag kommer att fortsätta skriva om.
Jakob Waldersten
jakob@walderstens.com
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer