En inköpscentral genomförde två upphandlingar av it-konsulttjänster genom ett öppet förfarande enligt LOU. Varje upphandling var uppdelad i sju olika anbudsområden.
Inköpscentralen beslutade den 28 februari 2019 att teckna avtal med tio leverantörer för vart och ett av de utannonserade anbudsområdena. Tilldelningen som gällde anbudsområde 5 i en av upphandlingarna justerades därefter genom ett nytt beslut den 5 mars 2019.
Flera anbudsgivare överprövade upphandlingen.
Inköpscentralen hade angett i upphandlingsdokumenten att utvärdering avseende pris skulle ske enligt en linjärskalemodell baserad på i anbuden redovisat timpris inom ett för respektive område givet intervall.
Förvaltningsrätten konstaterade att inköpscentralens utvärderingsmodell innebar att ett pris som understiger det givna intervallgolvet inte genererar något ytterligare mervärde.
Utvärderingsmodellen ansågs leda till att leverantörer som i och för sig har möjlighet att erbjuda objektivt sett mer ekonomiskt fördelaktiga anbud behandlas i paritet med sådana vars anbud onekligen är mindre ekonomiskt fördelaktiga.
Tillämpningen av prisintervallet ansågs även medföra att anbud med priser som motsvarar eller understiger intervallets lägsta nivå enbart kommer att grunda sig på kvalitet.
Förvaltningsrätten konstaterade att kvalitet inte ensamt faller inom något av de tillåtna utvärderingsalternativen i 16 kap. 1 § LOU. Förvaltningsrätten ansåg att bristerna kunde hänföras till det konkurrensuppsökande skedet och att upphandlingarna därför skulle göras om vad gäller de överprövade anbudsområdena.
Inköpscentralen överklagade till kammarrätten som avslog överklagandet.
Kammarrätten konstaterade att det inte varit befogat att använda en utvärderingsmodell där konkurrens enbart skett i förhållande till kvalitetskriterier. Kammarrätten menade att utvärderingsmodellen innebar att ett anbud som erbjudit ett pris under lägsta intervallpris gavs lägre poäng vid utvärderingen än motsvarande anbud som erbjudit ett pris inom intervallet.
Utvärderingsmodellen ansågs därmed innebära att ett anbud som objektivt sett är mer fördelaktigt behandlas sämre än motsvarande anbud som är mindre fördelaktigt, utan sakliga skäl.