En upphandlande myndighet upphandlade ett ramavtal för dosdispensering av läkemedel, i syfte att ingå ramavtal med en leverantör. Tilldelningsbeslut (TDB 1) meddelades där leverantör A utsågs till vinnare. Leverantör B ansökte om överprövning och förvaltningsrätten beslutade om rättelse. Enligt det nya tilldelningsbeslutet (TDB 2) tilldelades B kontraktet. A:s anbud förkastades då denne inte ansågs ha uppfyllt ett obligatoriskt krav.
A ansökte om överprövning och yrkade på rättelse i första hand och att upphandlingen skulle göras om i andra hand. A menade att denne klargjort vad den menat i sitt anbud och därför uppfyllt det obligatoriska kravet, och att förfrågningsunderlaget annars hade varit otydligt.
Förvaltningsrätten ansåg att förfrågningsunderlaget varit tydligt och att A inte hade besvarat kravet på rätt sätt utan lämnat en reservation som en allmän utfästelse om att alla krav accepterades inte kunde läka. Förvaltningsrätten ansåg därför att det var rätt att förkasta A:s anbud i TDB 2 och avslog ansökan. I målet fanns också en fråga om fel lagstiftning (2007 respektive 2016 års LOU) hade tillämpats, men då A inte hade konkretiserat sin skada ingrep inte förvaltningsrätten.
Leverantör C överklagade förvaltningsrättens dom och begärde att upphandlingen skulle göras om. C menade att denne hade talerätt genom att vara negativt berörd då upphandlingen inte skulle göras om. Denne hade annars kunnat delta i en ny upphandling. Kammarrätten avvisade överklagandet. Enligt 33 § i Förvaltningsprocesslagen får ett beslut överklagas av den det angår, om det gått denne emot. Rätten att överklaga en förvaltningsrätts avgörande i upphandlingsmål har den leverantör som varit sökande i förvaltningsrätten, eller, som undantag från huvudregeln, den ursprungligt vinnande leverantören vars anbud har förkastats genom förvaltningsrättens dom (jfr HFD 2011 ref. 29). C hade inte varit sökande i förvaltningsrätten och var inte heller ursprunglig vinnande leverantör i upphandlingen. Därför kunde förvaltningsrättens dom inte anses angå C enligt 33 § FPL, vilket innebar att C saknade talerätt.