När Stockholms stad behövde konsulthjälp för att granska det omdebatterade Slussenprojektet togs ett annorlunda grepp. De fyra konsulter som engagerades för att forma en expertgrupp, som sedan skrev en gemensam rapport, upphandlades var för sig.
Den sammanlagda kostnaden överskred gränsen för direktupphandling, men var för sig höll sig priset för varje konsult på ”rätt” sida beloppsgränsen. Stockholms stad menade att det handlade om kompetenser som typiskt sett inte erbjuds av en och samma leverantör.
Upphandlingen överklagades. Förvaltningsrätten ansåg att hela uppdragets värde skulle räknas samman. Enligt domen fanns det ett naturligt samband mellan kontrakten. De skrevs samtidigt och var i allt väsentligt formulerade på samma sätt. Samtliga konsulter utgick från samma material och följde samma tidplan.
Domen innebar att kontrakten ogiltigförklarades.
Kammarrätten gick däremot på Stockholms stads linje. Kommunen bedömdes inte ha delat upp uppdraget för att kringgå LOU.
Enligt domen är konsulterna alltför olika för att kunna bedömas vara av ”samma slag”. I och med att experterna haft delvis olika profil och inriktning kan de enrolleras var för sig.
Högsta förvaltningsdomstolen ska nu bena ut betydelsen av de i upphandlingssammanhang så viktiga båda orden ”samma slag”. Högsta instans har beviljat ett av sina fåtaliga prövningstillstånd för detta.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer