Tilldelningsbeslut som insiderinformation?

Bakgrund
Insiderinformation är information av specifik natur som inte har offentliggjorts, som direkt eller indirekt rör en emittent eller ett finansiellt instrument och som sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset om den offentliggjordes, det vill säga information som en förnuftig investerare sannolikt skulle utnyttja som del av ett investeringsbeslut.

Det kommunala bolaget Umeå kommunföretag AB genomförde våren 2018 en upphandling av elbussar. Bland anbudsgivarna fanns det börsnoterade Hybricon Bus Systems AB. Bolaget är emittent enligt missbruksförordningen för börspåverkande information. Den 14 maj 2018 fattades tilldelningsbeslut till förmån för en annan anbudsgivare. Beslutet skickades klockan 14.34 via e-post till de berörda bolagen samt 22 personer som följde upphandlingen. Hos Hybricon mottogs meddelandet av en operativ chef som omgående kontaktade två aktieägare, som avyttrade ett antal aktier klockan 14.37 respektive klockan 14.40.

Bolaget publicerade ett pressmeddelande om att bolaget förlorat tilldelningen klockan 15.22. Aktiekursen föll därefter kraftigt. Genom försäljningen begränsade aktieägarna sina förluster. Båda dömdes av tingsrätten för insiderbrott till villkorlig dom och samhällstjänst, en dom som hovrätten ändrade endast i påföljdsdelen.
Som ett led i försvaret anfördes att meddelandet av tilldelningsbeslutet var ett offentliggörande av informationen och att det därför inte längre var frågan om insiderinformation. 

Huvudfrågan i Högsta domstolen omfattar när informationen i tilldelningsbeslutet ska anses vara offentliggjord och därmed inte längre utgöra insiderinformation. Högsta domstolen konstaterade att det inte av bestämmelsernas ordalydelse gick att utläsa att all information som inte offentliggjorts enligt artikel 17 marknadsmissbruksförordningen, MAR, ska betraktas som icke-offentliggjord, och att EU-domstolen ännu inte preciserat vilka krav som ska vara uppfyllda. Frågan till EU-domstolen var om den offentligrättsliga tillgängligheten räckte för att informationen skulle anses offentliggjord i MAR:s mening.

Den rättsliga kollisionen
Det står klart att tilldelningsbeslutet var en allmän handling från klockan 14.34 och tillgänglig för var och en på begäran utan sekretess. Kretsen av personer som hade rätt till informationen enligt upphandlingslagstiftningen, och alla övriga personer som i upphandlingen anmält att de haft intresse av att erhålla tilldelningsbeslutet, hade full vetskap om vilket bolag som erhållit kontraktet.

Insiderinformation definieras i artikel 7.1 a som information av specifik natur som inte har offentliggjorts, som direkt eller indirekt rör en eller flera emittenter och som, om den offentliggjordes, sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på finansiella instrument. Detta kan i och för sig ett tilldelningsbeslut sägas uppfylla. Om kontraktet är stort i förhållande till bolagets omsättning, strategiskt viktigt, avser inträde på en ny marknad, avgörande för lönsamhet eller finansiell prognos, kan en förnuftig investerare sannolikt beakta informationen.

Enligt artikel 17 MAR ska emittenten så snart som möjligt informera allmänheten om insiderinformation som direkt berör den emittenten, på ett sätt som ger allmänheten snabb tillgång och möjlighet till en fullständig och korrekt bedömning i rätt tid.
Tilldelningsbeslutet var offentliggjort och var och en som velat hade möjlighet att hämta informationen hos bolaget. Tilldelningsbeslut kan snabbt bli tillgängligt genom upphandlingssystem, diarier, begäran om utlämnande eller senare efterannonsering. Det talar för att informationen i praktiken kan anses ha kommit ut i en stor krets.

Frågan var om offentliggörande av insiderinformationen skett genom tilldelningsbeslutet?

Det räcker inte med att informationen är offentlig, den måste offentliggöras enligt MAR
EU-domstolen svarar att information upphör att vara insiderinformation först när den offentliggjorts i enlighet med artikel 17 MAR och genomförandeförordning 2016/1055. En central distinktion görs mellan information som är tillgänglig efter begäran enligt ett särskilt förfarande, å ena sidan, och information som simultant spridits till en obegränsad och obestämd krets på ett icke-diskriminerande sätt, å andra sidan. Att ett tilldelningsbeslut meddelas en begränsad krets av anbudsgivare och intressenter uppfyller inte det senare kravet. 

Praktiska konsekvenser
Domen är betydelsefull för anbudsgivare som tillika är börsnoterade bolag. Den understryker vikten av att bolagen hanterar informationen i enlighet med insiderlagstiftningen korrekt och att insiderkretsen av personer är väl medveten om skillnaden mellan att tilldelningsbeslut meddelats och skickats ut och att bolaget offentliggjort beslutet i enlighet med MAR. Att ett tilldelningsbeslut omgående blir en allmän handling innebär inte att informationsbarriären i MAR är passerad.

Emittenten bär ansvaret att bedöma om utfallet i upphandlingen – vinst eller förlust – utgör insiderinformation och i sådant fall offentliggöra det i enlighet med artikel 17 MAR. EU-domstolen understryker att emittenten genom sin ställning är bäst lämpad att göra denna bedömning och att säkerställa att exakt, fullständig och korrekt information sprids till marknaden.

Bolag måste säkerställa snabba kommunikationskedjor till den person som ansvarar för offentliggörande. Tidsglappet mellan mottagandet av tilldelningsbeslutet (klockan 14.34) och pressmeddelandet (klockan 15.22) – närmare 50 minuter – skapade ett fönster för insiderhandel. Att korta ned tidsglappet blir viktigt när det frågan om offentliga uppgifter som inte är offentliggjorda enligt MAR.

Detta medför att interna rutiner för hantering av upphandlingsinformation, tydliga instruktioner om handelsförbud och snabba kommunikationskedjor till rätt person på bolaget för offentliggörande därmed inte är en fråga om best practice utan om rättslig nödvändighet.

TEXT: Johanna Näslund, Advokatfirman Lindahl

EU-domstolens dom den 16 april 2026 i mål C-229/24 Brännelius