Varför är det viktigt med CPV-koder?

CPV står för Common Procurement Vocabulary. Ungefärligt översatt betyder det gemensam upphandlingsordlista. Syftet med den är att standardisera upphandlande aktörers beskrivningar av upphandlingsföremål genom användning av ett gemensamt klassificeringssystem. 

CPV är indelad i dels en huvudordlista, dels en tilläggsordlista som kan användas för att komplettera beskrivningen av upphandlingen. Ordlistorna består av numeriska koder enligt en relativt komplicerad struktur med huvudkoder och undergrupper, och det hjälper inte att CPV-klassificeringen är något ålderstigen och inte helt uppdaterad utifrån de varor, tjänster och byggentreprenader som köps idag. För den ovane kan det också framstå som att vissa CPV-koder är nästan identiska, eller i varje fall överlappande, vilket gör att det blir svårt att förstå skillnaden dem emellan. Att hitta rätt kod till en upphandling är alltså inte helt enkelt. 

Många som arbetar med offentlig upphandling har kommit i kontakt med situationen att en leverantör, efter genomförd upphandling, i efterhand inser att den missat en relevant upphandling därför att den inte fastnat i leverantörens bevakning. Ibland kan det bero på att fel CPV-kod använts. 

Enligt praxis från EU-domstolen (C-486/21, SHARENGO) får användandet av en felaktig CPV-kod emellertid i princip inga konsekvenser (p. 73 i domen). Som skäl anger EU-domstolen att även om CPV-koderna är ägnade att göra det lättare för leverantörer att få kännedom om meddelanden om upphandling inom deras verksamhetssektor, utgör de endast en av de upplysningar som ska lämnas i beskrivningen av föremålet för upphandlingen. Detta gäller i än högre grad då CPV-klassificeringen kan visa sig vara bristfällig eller ofullständig, särskilt med hänsyn till den tekniska utvecklingen (p. 72 i domen). 

EU-domstolen gör dock ett viktigt tillägg genom att uttala att det skulle vara annorlunda om angivande av fel CPV-kod utgjorde ett indicium på den upphandlande myndighetens avsikt att skada en eller flera ekonomiska aktörers intressen och därmed att snedvrida konkurrensen.

EU-domstolens bedömning linjerar med förarbetsuttalanden (se prop. 2015/16:195 s. 464) och delar av svensk praxis (se till exempel Förvaltningsrätten i Linköpings dom i mål nr 8729-23 och Förvaltningsrätten i Karlstads dom i mål nr 1669-13 E). 

Den sammantagna bilden är alltså, enligt oss, att rättsläget är relativt förlåtande om fel CPV-kod anges för en upphandling. Det är upp till leverantörerna att ha tillräckligt god och bred bevakning för att hitta relevanta upphandlingar. Vår erfarenhet är också att detta ibland avspeglas i upphandlingarna, det vill säga att valet av CPV-kod inte alltid föregås av riktigt samma omsorg som andra delar av upphandlingsarbetet där misstag är förenade med större risk. 

Med det sagt, vill vi lyfta att det finns ett antal situationer där fallhöjden för felaktiga CPV-koder är högre för den upphandlande aktören. De situationerna kan skilja sig från dem som handlar om att fel CPV‑kod av misstag eller efter en ärlig felbedömning har använts för att beskriva upphandlingsföremålet vid annonseringen av en upphandling. 

Ett aktuellt exempel på när CPV-koder får särskild relevans, är den så kallade IPI-åtgärden som i korthet begränsar Kinas tillträde till offentliga upphandlingar av medicintekniska produkter som omfattas av CPV-koderna 33100000-1 till 33199000-1 under vissa förutsättningar. Bedömningen av vilken CPV-kod som bedöms gälla i en upphandling av medicintekniska produkter, kan alltså ha mycket stor inverkan på leverantörers möjlighet att delta i upphandlingen i fråga och påverka den upphandlande aktörens möjligheter att få tillgång till vissa produkter. I detta fall är det avgörande vilken som är den huvudsakliga CPV-koden för kontraktet. Det räcker alltså inte att identifiera att kontraktet innehåller produkter med aktuell CPV-kod, utan det är kontraktets huvudsakliga CPV-kod som styr. 

Ett annat exempel på när CPV-koder har betydelse är upphandling av tjänster som omfattas av Bilaga 2 till LOU och som motiverar användning av 19 kap. LOU. Reglerna i det kapitlet innebär i delar avsevärda lättnader jämfört med reglerna som gäller för det direktivstyrda området (”vanliga” LOU). Det kan vara svårt att avgöra om en tjänst har koden 80511000-9 Personalutbildning (som omfattas av bilaga 2) eller 79632000-3 Utbildning av personal (som inte omfattas av bilaga 2). På tal om 19 kap. LOU, finns även möjlighet att reservera deltagandet i vissa upphandlingar som upphandlas enligt detta kapitel, om de omfattas av vissa specifika CPV-koder (se 19 kap. 25 – 25a §§ LOU). 

Det finns även ett antal undantag från LOU:s tillämpningsområde som styrs av CPV-koderna (till exempel vissa forsknings- och utvecklingstjänster enligt 1 kap. 5 § LOU och tjänster som avser politiska kampanjer enligt 3 kap. 27 § LOU). 

I ovan nämnda situationer, som rör undantag där det typiskt sett inte finns samma skyldighet att iaktta gängse upphandlingsregler, ser vi en överhängande risk för att ett felaktigt användande av CPV-koderna – beroende på omständigheterna – skulle kunna betraktas med presumtionen att den upphandlande aktören haft en avsikt att skada en eller flera leverantörers intressen och därmed att snedvrida konkurrensen.

CPV-koderna bör därför tillämpas med noggrannhet och eftertanke. Koderna må vara lite svårlästa och krångliga att sätta sig in i och vi hoppas att de kommer att förenklas i framtiden. Men tills vi får en mer uppdaterad nomenklatur får vi göra det bästa av saken! 

TEXT:  Sara-Li Olovsson och Erik Edström, Upp Advokatbyrå