SKI lättar på sekretessen

Vi lever i en värld där öppenhet och transparens är en hygienfaktor, med vilka argument stödjer SKI sig på att inte göra som de de tjänar kommuner och landsting. Svårt att förstå tycker jag som anser att detta är en av våra demokratiska fundament

Kan man inte vara transparent så har man inga argument. Det är min erfarenhet.

Tack Johan, Lena och Anders för era kommentarer på artikeln om SKIs nya rutin för ökad öppenhet. Vi utvecklar successivt vår verksamhet för att öka transparensen i upphandlingsprocessen. Ni känner säkert till att SKI inte omfattas av det som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter (Kammarrätten i Stockholm mål nr 1207-10, 8459-12 och 196-15). Det finns en mängd upphandlande myndigheter och enheter inom statlig och privat sektor som agerar under sådana förhållanden. Givetvis gäller det även merparten upphandlande myndigheter och enheter i övriga EU som följer upphandlingslagstiftningen utan offentlighetsprincip. I stället för offentlighetsprincipen gäller för oss upphandlingsdirektivens bestämmelser om sekretess. Enligt artikel 6 i gamla LOU-direktivet och artikel 21 i nya LOU-direktivet får en upphandlande myndighet inte lämna ut uppgifter som en leverantör förklarat vara konfidentiella. SKI kan således inte göra någon egen bedömning av om en sekretessbegäran ska respekteras eller inte.

Som framgår av förarbetena till LOU (prop. 2006/087:2128, s. 265 f) omfattas SKI även av bestämmelserna i lagen om skydd för företagshemligheter. Enligt 6 § ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare, som han i förtroende fått del av i samband med en affärsförbindelse med denne, ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Slutsatsen blir att SKI saknar rätt att utan särskilt lagstöd lämna ut anbud eller uppgifter ur anbud när leverantörerna begär sekretess eller om det finns risk för att SKI röjer företagshemligheter som lämnats i förtroende.

SKI vinnlägger sig trots detta om ett transparent upphandlingsförfarande såtillvida att vi givetvis följer LOU:s krav på transparens, den nya rutinen för att lämna ut anbud, SKI skriver och lämnar ut betydligt mer utförliga tilldelningsbeslut och upphandlingsprotokoll än vad upphandlingslagstiftningen kräver. Leverantörer måste därtill – för att vi ska kunna bedriva vår verksamhet – gå med på att avtal med bilagor kommer att publiceras på Internet (SKI:s avtalsdatabas och SKI:s webbplats) och anbudsgivaren ska acceptera att bl.a. priser, rabatter och information om erbjudna varor och tjänster publiceras. Men det ska tilläggas att vi i enstaka fall tvingas till speciallösningar för att tillgodose sekretesskrav från hela leverantörskollektiv (jämför t.ex. beläggningsbranschens krav på att sekretessbelägga prislistor (Regeringsrätten mål nr 4753-06).

När upphandlande myndigheter hör av sig och vill ta del av ett anbud kan vi lösa eventuella sekretessfrågor genom att kontakta leverantören. Leverantören har ett intresse av att den upphandlande myndigheten ges tillräcklig information för att kunna bestämma sig för att använda avtalet. Hen får då tala om vilka delar som är konfidentiella och vad vi får lämna ut. Vi har hittills i vår verksamhet inte upplevt att detta vållat stora problem varken för leverantörerna eller våra kunder.

SKI lämnar självfallet ut anbuden när domstol eller tillsynsmyndigheter med stöd av lag så begär. Ungefär hälften begärs överprövade, vilket förvisso är normalt för nationella inköpscentraler, men kan jämföras med sju procent som är snittet på antalet överprövade upphandlingar för riket i sin helhet. Vi är hur som helst inte ovana vid att våra upphandlingar granskas.

Mot den bakgrunden bjuder vi gärna in till en konstruktiv diskussion om hur inköpscentralens verksamhet skulle kunna utvecklas mot ytterligare öppenhet. Med vänlig hälsning/Åsa Edman