Daniel Moius
Många vill efterträda Daniel Moius. Foto: Bo Nordlin.

De vill bli polisens nya inköpschef

Polismyndigheten är på jakt efter en ny inköpschef. Konkurrensen om detta toppjobb är tuff och vi har namnen på de tjugo personer som vill efterträda Daniel Moius.

Leda upphandlingar effektivt
Kommunicera bättre med leverantörer och verksamhet
Upphandla funktion i praktiken
GDPR & offentlig upphandling
Kvalificerad IT-upphandlare
Tillämpningen av upphandlingskontrakt

Årliga inköp på fyra miljarder kronor, en enhet med 80 anställda och plats i ekonomiavdelningens ledningsgrupp. Det är några av förklaringarna till att jobbet som inköpschef vid Polismyndigheten lockar.

Inte färre än 20 personer är intresserade av att efterträda Daniel Moius. Till dem hör exempelvis Polisens tillförordnade inköpschef Therése Westermark.

Bland namnen på sökandeförteckningen märks också Jan Svenonius som i februari sa upp sig från turbulensen kring inköpschefsrollen vid Karolinska universitetssjukhuset. Kristina Geiger, som varit ställföreträdande generaldirektör vid Konkurrensverket, tvingades för sin del under våren bort som kommundirektör i Båstad.

Till ”kändisarna” hör också Thomas Wedegren, Stockholms läns landsting. Han utsågs av Sveriges Offentliga Inköpare till Årets inköpare 2015. Vid årsmötet i Jönköping valdes han dessutom in i styrelsen för SOI.

Kan man anta att nästa styrelsemöte i SOI blir, ska vi säga, en aning ansträngt? Flera av dem som arbetar ideellt inom organisationen konkurrerar om inköpschefstjänsten. Hit hör Helen Widin (Kriminalvården) och Martin Kruse (Arbetsförmedlingen) och Roger Himmelsköld (Uppsala universitet).

Polisens avgående inköpschef Daniel Moius har fått kritik för förtroendeskadlig bisyssla. Enligt Södermanlands Nyheter har han inte anmält ett stort fastighetsprojekt i Stjärnhov, en bisyssla som bedöms stå i konflikt med hans uppdrag och dessutom kunna skada förtroendet för polisen.

Här är hela listan över sökande: Håkan Bergström, Martin Kruse, Therése Westermark, Leopold Malmqvist, Ingrid Nilsson, Martha Pettersson, Anna Karin Renström, Anja Clausin, Louise Thorfinn, Roger Himmelsköld, Thomas Wedegren, Eva Eriksson, Helen Widin, Pia Hedström, Nils Göran Johansson, Esteban Arboix, Marianne Hildeby, Kristina Geiger, Jan Svenonius och Harald Melcher.

Uppdatering 2018-06-04. Bo Nordlin, ansvarig utgivare Inköpsrådet, svarar på frågor om denna publicering här.


Praxisdagen

Kommentatorerna ansvarar för sina egna inlägg

35 reaktioner på ”De vill bli polisens nya inköpschef

  1. Instämmer i ovanstående att namnge sökande till en tjänst oavsett vikt på tjänsten är dålig journalistik

  2. Kan tycka att de flesta kommentarer här är väldigt onyanserade och hoppas att det främst bygger på okunskap och att ni skriver i affekt.

    Vid rekrytering till tjänst hos myndigheter eller kommunala företag är namnen på de sökande offentliga – redan i rekryteringsfasen – eftersom det motsatsvis inte finns någon bestämmelse i OSL som omfattar sådana arbetsansökning. Enda undantagen finns i 39 kap. 5 b §, men den omfattar endast högsta chefen på myndigheter som lyder direkt under regeringen.*

    Att arbetsansökningarna är offentliga är en fråga som diskuteras i flera år, och för åtta år sedan försökte t.o.m. två riksdagsmän ändra detta genom en motion, vilken inte vann något gehör.**

    Det är alltså demokratiskt beslutat att dessa namn ska vara offentliga och tillgängliga för vem som helst att begära ut (så kritik härom får ni ju rikta mot de politiskt styrande).

    Samtidigt följer det av Lag (1994:260) om offentlig anställning 4 § att ”Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.”. Detta gäller bl.a. Polismyndigheten, medan kommuner (som har ett starkt självstyre) istället ska förhålla sig till kravet på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § i regeringsformen. Man ska alltså kunna förvänta sig att innehållet i artikeln inte ska påverka rekrytering, mer än där sakliga omständigheter är relevanta.

    Ni som brukar följa Inköpsrådet känner nog till att den här artikeln är unik och att Inköpsrådet normalt inte skriver om kandidater till upphandlingsrelaterade tjänster.

    Även om jag kan hålla med om att den fullständiga listan på sökanden i slutet av artikeln har tveksamt nyhetsvärde, så anser jag att det definitivt finns ett journalistiskt värde i att publicera artikeln i övrigt eftersom vissa av namnen figurerat i andra uppmärksammade sammanhang. Bl.a. visar det på att vissa personer som söker höga tjänster har en tvivelaktig självkritik om sin egen lämplighet för den sökta tjänsten.

    Avslutningsvis måste det framhållas att bara för att Inköpsrådet publicerar namnen för just denna tjänst så innebär det (troligtvis) inte att vi kommer att få se veckovisa publiceringar om vilka som exempelvis sökt sig till rollen som vikarierande e-handelssamordnare i Vaxholms kommun. Rollen som chef för Polismyndighetens inköpsavdelning är en prestigetjänst, och att jag har svårt att se varför de sökanden skulle drabbas negativ på sin nuvarande arbetsplats ifall arbetsgivaren får kännedom om detta.

    Och får sökanden problem så beror ju det snarare på missförhållanden på den egna arbetsplatsen, vilket inte Inköpsrådet kan klandras för.

    *) https://www.sorenoman.se/blendow/maj2014.pdf

    **) https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/sekretess-vid-ansokan-om-tjanst-inom-offentlig_GY02K399

    1. Oavsett vad som framgår av lag så finns det små saker som kallas moral och etik, många människor/företag/organisationer följer lagen men beter sig ändå som svin. Detta är ett typexempel på detta och jag hoppas att Bo sökt jobb på hänt i veckan.

    2. Vad är det som är det som i just det är sammanhanget bryter mot moral och etik och vem är du att bestämma var den gränsen går?

      Inköpsrådet har publicerat offentlig information och att detta skulle drabba någon negativt bygger enbart på rena (och tillsynes ogenomtänkta) spelulationer.

      Kan tycka att alla personangrepp på Bo är betydligt mer förkastliga.

      Vad är det för konkret risk för kausal skada ni egentligen tro kommer inträffa? Varför är det ok att berätta om alla klandervärda upphandlingar som behöver göras om eller rättas, eller upphandlingschefer som synes olämpliga men moralisk fel att vidarebefordra offentlig information sökandes till en prestigetjänst?

  3. Detta gör att jag hellre läser upphandling24 eller annat där jag får nytta av min tid. Håller med ovanstående kommentarer. Detta gör inte mig till en bättre inköpare eller får något av värde av vem som har sökt en inköpscheftjänst oavsett vart.

    Bättre kan Ni!

  4. Jakob, min spontana tanke är direkt att du är jurist. Inget som är fel med detta, jag håller med dig att jag inte ska döma. Fel av mig och lite i affekt, ber om ursäkt där. Men oavsett detta så tar jag mig rätten att bedöma att detta är fel då det inte ingår inom mina moraliska och etiska ramar och jag verkar inte vara ensam om detta.

    Detta kan givetvis skapa en stor oro i en arbetsgrupp om man vet att nu nuvarande chef är angelägen om att byta tjänst. Det medför troligen en stor social stress.

    Men skadevärdet är givetvis omöjligt att bedöma, jag tänker mer på människorna. ????

    1. Arne, jag är förvisso utbildad jurist men arbetar sedan flera år som upphandlare och anser mig också ha samma talerätt som de andra kommentatorerna.

      När jag läste artikeln första gången hade ingen kommenterat och mina första spontana reaktion var faktiskt att kommentera hur fel det var att publicera namnen men kände att jag i sedvanlig ordning ville tänka igenom detta först. När jag sedan återvände till artikeln var den fylld av påhopp om att Bo borde byta jobb, frågor om ”hybris” och ”personlig vendetta” – en kritikerkör jag inte ville instämma i.

      Däremot undrade jag varför ingen hade kommenterat det faktum att någon på Polisen hade läckt ut uppgifterna, så jag började undersöka saken närmare och upptäckte då till min förvåning att detta inte var några uppgifter som omfattades av sekretess.

      Så min gissning är att folk snarare blivit överraskade/chockade av det faktum att dessa uppgifter är offentliga och börjat vildsint spekulera i vad detta kunde innebära i förlängningen när dessutom Inköpsrådet publicerade sådan information – ”Hur blir det om jag söker jobb i framtiden?” – och kommenterade därefter.

      Du skriver själv ”Detta kan givetvis skapa en stor oro i en arbetsgrupp om man vet att nu nuvarande chef är angelägen om att byta tjänst. Det medför troligen en stor social stress.”, men på vilket sätt kan man dra slutsatsen att någon av de sökande är ”angelägen” att byta jobb och än mer att man kan konstatera det såpass att man ”vet” det?

      ”Angelägen att byta tjänst” skulle jag våga påstå är någon som söker ett jobb som är ett steg ner, eller åtminstone i sidled, jämfört med nuvarande tjänst. Tjänsten som inköpschef hos polisen, en rikstäckande organisation där avdelningen har 80 anställda torde var ett (eller flera) steg upp i karriären för de flesta.

      Så jag tror inte att någon medarbetare till någon av de sökande känner nämnvärd oro ENBART för att de får reda på att deras chef sökt tjänsten hos Polisen. En sådan uppgift ska en medarbetare på en välmående upphandlingsavdelning kunna hantera och är den inte välmående kanske det vore lika bra att chefen byttes ut?

      Alldeles oavsett är eventuell dålig arbetsmiljö hos de sökandens nuvarande arbetsplatser inget som Inköpsrådet ska behöva klä skott för.

      I övrigt skulle jag vilja påminna er andra som kommenterar att Bo Nordlin var med och startade Upphandling24 2007 och var chefredaktör för tidningen ett längre tag innan han startade Inköpsrådet 2015. Inköpsrådet har sedan dess publicerat hundratals (tusentals?) uppskattade artiklar om upphandlingar och upphandlingsrelaterade frågor. Jag tycker därför att ni kan visa lite mer respekt mot honom oavsett vad man tycker om just den här artikelns innehåll.

  5. Kul att den här artikeln får fler upprörda kommenterar än när Inköpsrådet skriver om misstänkta eller till och med verkliga fall av intressekonflikter eller brott begångna i samband med offentlig upphandling. Bra prioriterat av folk att ägna tid åt personpåhopp och illvilliga gissningar om ”vendettor”. Den som söker en offentlig chefstjänst måste rimligtvis inse och räkna med risken att få sitt namn publicerat. Så har det dessutom varit länge, varför en inte kan bli annat än förvånad över er som gnäller om att det offentliga inte ska kunna rekrytera kompetent personal. Men kanske menar ni att de som sökt den aktuella tjänsten också är mindre duktiga personer?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *