Anledningen till att den svenska kycklingen fick rött ljus är att man inom industrin använder snabbväxande raser. Detta för att man vill få ut så mycket kött på så kort tid som möjligt.
WWF anser att de snabbväxande kycklingraserna har en dålig fothälsa. En kycklings fothälsa är en god indikator på kycklingens övriga hälsa. Svensk fågel skriver på sin hemsida att de genom stickprov mäter fothälsan på sina gårdar, och att 88 procent av kycklingarna uppvisar bra fothälsa.
Varje år slaktas cirka 100 miljoner kycklingar. Så om man räknar tolv procent av 100 miljoner så blir det alltså tolv miljoner kycklingar i Sverige varje år som har dålig fothälsa. Känns det verkligen ok?
De senaste årens fokus på minskad klimatpåverkan i offentliga kök har medfört en kraftig minskning av rött kött till fördel för kyckling. Kycklingen har ansetts vara den heliga graalen för att få ner klimatavtrycket. Dessutom är kyckling ett väldigt uppskattat protein av både barn och äldre. I Helsingborg har vi ökat inköpen av kyckling med 30 procent på fem år. Kyckling står i dag för 75 procent av våra köttinköp.
Även om ett livsmedel har en låg klimatpåverkan så betyder det inte att det är ok ur ett djurvälfärdsperspektiv. En utmaning är att vi har för dålig kunskap i vad som egentligen är god djurvälfärd och hur vi som kommuner ska kunna ställa krav för att undvika att djuren far illa.
WWFs recept på detta är att vi ska köpa klimatmärkt kyckling, men av den finns det långt ifrån tillräckliga volymer. Dessutom kostar den betydligt mer vilket blir svårt för en kommun att hantera inom sin budget. För en stor fördel med kycklingen är just att den är så billig.
Att den är billig beror på att man i dag har en storskalig och effektiv produktion av kyckling i Sverige. Det är just storskaligheten som blir ett problem.
Redan i våras uppdagades det att en stor svensk kycklingproducent skållade kycklingen levande på ett av sina slakterier. Det visade sig även att hygienen på slakteriet var bristfällig samt att transporten till slakt medförde skada och stress på kycklingarna.
Helsingborg stoppade då tillsammans med 90 andra kommuner inköpen av kyckling ifrån det slakteriet. I dag sex månader senare är inköpen fortfarande stoppade då producenten inte visat på tillräcklig bättring av avvikelserna.
Problem med djurvälfärd inom kycklingproduktion har varit känt länge. Ett problem är förmodligen att det är svårt att mäta djurvälfärd i storskalig produktion. Man kan göra stickprov utifrån vilka man gör en bedömning, men det finns alltid djur som inte kommer med i statistiken.
Så hur mäter man egentligen djurvälfärd på ett effektivt och tillförlitligt sätt? Kycklingindustrin har muskler och pengar och därför måste de satsa på ny teknik för att säkerställa djurvälfärden. Om de inte kan visa att svensk kyckling är ok så kommer svenska kommuner att överge kycklingen.
Om jag ska ge ett tips till de svenska kycklingproducenterna så är det att titta på ny teknik vid uppföljning av djurvälfärd. Tyvärr kan inte kycklingen säga till när den har ont men genom att använda sensorer och videoövervakning får man en bra uppfattning av djurvälfärden både på individnivå och som grupp. Genom att automatisera insamlingen av data så får man in en stor mängd information om kycklingens mående och kan då upptäcka om den har ont eller är sjuk.
Uppenbarligen så räcker inte de manuella stickprov som görs i dag. Det kan aldrig vara ok att djur ska behöva lida för att vi ska köpa billig kyckling. Kanske måste vi kommuner börja ställa krav på hur producenter mäter djurvälfärden för att vi ska kunna köpa lyckliga kycklingar?
Linda Bjarle
Livsmedelscontroller, Helsingborgs stad
Hej,
Tack för en bra artikel! Den belyser en problematisk inställning till livsmedel. Dels finns uppfattningen är kyckling är ett bra livsmedel för att den är klimatsmart. Det stämmer till viss del, men samtidigt är kycklinguppfödning ett stort hot mot biologisk mångfald, vilket är ett i många avseenden lika stort problem som, och sett till vissa faktorer till och med större problem än, klimatpåverkan.
Dels säger ni att det inte finns tillräckliga volymer klimatmärkt kyckling. Tillräckliga volymer för vad? Människor behöver inte äta en viss mängd kyckling för att överleva, eller ens för att hålla sig friska. Låt utbudet av hållbart kött avgöra hur mycket vi köper och äter, istället för ett (fiktivt) behov.
Tack för din kommentar Erik! Som konsumtionen i Sverige ser ut idag så finns det tyvärr inte tillräckliga volymer av klimatmärkt kyckling. Vi behöver absolut minska vår konsumtion av kött men tills volymen är nere på nivåer som är hållbara för vår planet så behöver vi arbeta aktivt med att se till att det kött som finns på marknaden har en hög lägstanivå.
Visst är det svår fråga. Kycklingbranschen har också svarat på kritiken att det är gammal indata. Jag blev fundersam när livsmedelsverket för några år sedan gick ut och påstod att svenska växthus-tomater var sämre ur miljösynpunkt än spanska även om man tog transporten i beaktande. Det visade sig att man hade uppgifter att svenska växthus värmdes med oljeeldning. Tyvärr var dom uppgifterna fem år gamla. Odlarna hade övergått till gasvärme med annat klimatavtryck. Så det är viktigt att ha korrekta indata. Synd att svensk kyckling kategoriseras lika som importerad. Jag tror inte WWF tagit hänsyn till exempelvis antibiotika användning.
”WWF anser att de snabbväxande kycklingraserna har en dålig fothälsa”.
Här vill jag efter påtalande rätta min text till att det WWF vill belysa är att de snabbväxande raserna drabbas av benproblem vilket gör att de får ont och svårt att gå. /Linda
Först och främst vill jag lugna dig, Linda Bjarle och Sveriges kommuner. Svensk kyckling som är certifierad av Svensk Fågel är klimatsmart, har god djurvälfärd och låg antibiotikaanvändning. Så var det tidigare och så är det fortfarande. Svensk kyckling är smart och näringstät mat. Här får vi nu medhåll av Livsmedelsverket som går ut och rekommenderar att vi kan och ska fortsätta köpa svensk kyckling och av forskare från SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) som menar att WWF:s agerande kan leda till att importen av kyckling ökar. Risken, som WWF nu möjliggör, är att konsumenter och upphandlare nu väljer en kyckling med betydligt sämre uppfödningsförhållanden och högre förbrukning av antibiotika.
Intresseorganisationen WWF:s uppdaterade köttguide skapar tyvärr enbart förvirring bland konsumenter och upphandlare och bygger dessutom till stor del på gammal rådata och utländska studier.
Det bästa sättet att faktiskt ta reda på fakta är att besöka en av våra 120 familjegårdar runt om i Sverige. Vi har flera gårdar i Skåne och i närheten av Helsingborg. Linda Bjarle, du är varmt välkommen att kontakta oss och komma ut på besök. Vi välkomnar också andra som är upphandlingsansvariga på kommuner och regioner i Sverige att kontakta oss på Svensk Fågel hjälper vi till med fakta och underlag och med besök hos en bonde i närheten.
Tack Jenny för ditt svar! Jag tror inte att det finns någon svensk kommun eller region som tänker att de nu istället kommer att välja utländsk kyckling före svensk pga rödmarkeringen. Att köpa svenskt kött är och förblir en viktig fråga inom offentliga kök.
De allra flesta ställer idag långtgående krav på kyckling minst i nivå med svensk djurskyddslagstiftning. När vi ställer krav är vi även enligt lag skyldiga att följa upp om produkterna som upphandlas uppfyller de krav vi har ställt. Där behöver vi mer transparent data och evidensbaserad forskning kring hur bra den svenska kycklingen är.
Jag är helt övertygad om att Svensk fågel gör väldigt mycket bra men ni behöver kanske bli bättre på att förmedla det. Vi köper enorma mängder kyckling inom det offentliga och där behöver vi, speciellt efter den senaste tidens skandaler gällande djurhållning, bli betryggade om att vi fortfarande kan köpa kyckling med gott samvete. Och då menar jag bara inte i ord utan i fakta och siffror.
WWFs intentioner var säkerligen inte att få oss att gå från svensk till utländsk kyckling utan att belysa att även om branschen kommit långt så kan man alltid bli bättre.
Minns en gammal revisonsrapport som kom till slutsatsen att thailändsk kyckling var lika lycklig som den svenska, kanske till och med lyckligare eftersom den fick leva 1,5 dag längre av ca en månad. Det var värre för de thailändska arbetarna, de levde under slavliknande förhållanden, men visst man höll uppenbarligen besättningarna fria från salmonella.