Sten Lövrup
Sten Lövrup

Begära sekretess på anbudet

Sekretessbelägga anbud: hur ska jag göra och vad kan jag räkna med att få sekretess på? Sten Lövrup besvarar frågorna.

Jag fortsätter på förra veckans tema offentlighet och sekretess i offentlig upphandling. Den här gången med fokus på hur man ska kan begära sekretess och vad man med fog kan förutsätta att man kan få sekretessbelagt.

Offentlighet och sekretess är två motstridiga intressen och lagstiftaren samt den upphandlande myndigheten måste alltid göra en avvägning mellan dessa två. En vanlig metod att hantera problematiken hos de upphandlande myndigheterna är att acceptera samtlig sekretessbegäran fram tills någon klagar. Först då gör man en mer ingående kontroll av rimligheten i begäran. Detta är en juridiskt tveksam, men givetvis arbetsbesparande, metod. Om man inte klagar på att uppgifter beläggs med sekretess så kan man rimligtvis inte ha något större behov av att få ta del av dem. No harm, no foul så att säga.

Utgångspunkten i lagstiftningen är dock att sekretess på uppgifter ska föregås av en avvägning, där man ställer potentiell skada för anbudsgivaren mot vikten av att upprätthålla offentlighetsprincipen. Slentrianmässig sekretess accepteras ej.

Att ett offentliggörande av en uppgift innebär skada för en part är dessutom den offentliga myndighetens skyldighet att visa. Kammarrätten i Göteborg har konstaterat att den upphandlande myndighetens är skyldig att  ”konkretisera skaderisken på ett sådant sätt att det finns grund för sekretess” (mål nr 129-13). I detta fall gällde det sekretessbeläggande av konsulters CV:n, något som det inte ansågs finnas grund för.

Domstolen konstaterar att ”Utgångspunkten är alltså att uppgifterna är offentliga, såvida det inte finns särskild anledning att anta att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs”. Det krävs alltså synnerliga skäl för att sekretessbelägga en handling. En anbudsgivare som inte får ut konkurrerande anbud med hänvisning till sekretess har alltid möjlighet att överklaga beslutet och kan då inte upphandlande myndighet argumentera för att sekretessen har stöd i lag kommer det att underkännas av domstolen.

Som anbudsgivare bör du ta till dig det när du lämnar anbud. Ha det även i åtanke när du funderar på vilka bilagor du skickar med anbudet. Information som inte behövs för anbudet och som du inte vill att konkurrenter ska få enkel tillgång till är det bäst att inte skicka med.

När du eventuellt begär sekretess är det även viktigt att du redan i detta skede konkretiserar för den upphandlande myndigheten på vilket sätt du riskerar att lida skada om uppgifterna lämnas ut. Om du på detta sätt ”hjälper” myndigheten med att påvisa varför offentlighetsprincipen inte bör gälla i detta specifika fall är det min erfarenhet att chansen till framgång ökar.

Om det rör väldigt känsliga uppgifter kan du även redan i anbudet begära, för det fall myndigheten nekar sekretess, att detta ska föregås av att du som anbudsgivare meddelas beslutet och ges möjlighet att yttra dig. Då har du möjlighet att ytterligare förtydliga dig och kanske även förhindra att uppgifterna lämnas ut. Skulle myndigheten strunta i en sådan begäran har du i största möjliga mån sökt begränsa sin skada och har då bättre utgångspunkt vid en eventuell skadeståndsbegäran.

Läs några av Sten Lövrups övriga artiklar på Inköpsrådet om aktivt anbudsarbete
Dra nytta av offentlighetsprincipen

Så fungerar ramavtal
Så lägger du upp ditt anbudslämnande
Samarbeta med andra företag för att vinna upphandling


Artikeln uppdaterad 2016-12-09 klockan 01:05. Förtydligande i sista stycket.

Sten Lövrup
Sten Lövrup

Om Sten Lövrup

Affärsområdes- ansvarig för Upphandlings- området på den affärsjuridiska byrån Jansson & Norin. Sten har stor erfarenhet av offentliga inköp och älskar att komma med nya lösningar på gamla problem. I en konservativ bransch letar Sten alltid efter nya möjligheter och sätt att hantera kundernas önskemål. För Sten är affären i centrum och juridiken som en hjälp på vägen – inte ett hinder. Utöver upphandling har han även hunnit med att importera telekommunikationsutrustning från Kina, skyltar ifrån Rumänien samt att medgrunda ett friskvårdsföretag.

Kommentatorerna ansvarar för sina egna inlägg

6 thoughts on “Begära sekretess på anbudet

  1. ”Om det rör väldigt känsliga uppgifter kan du även redan i anbudet begära, för det fall myndigheten nekar sekretess, att detta ska föregås av att du som anbudsgivare meddelas beslut tillsammans med besvärshänvisning. Då har du möjlighet att överklaga beslutet och kanske även förhindra att uppgifterna lämnas ut.”

    Så du menar att en upphandlande myndighet under sådana omständigheter efter en sekretessprövning först ska författa ett beslut om att neka sekretess, därefter vända sig till anbudsgivaren med beslutet för att då ge anbudsgivaren viss respit att ev. överklaga beslutet och i sådana fall invänta domstolsprövningen innan uppgifter ev. lämnas ut?

    Hur menar du att detta hänger ihop med grundlagskravet i TF 2 kap. 13 §, 2:a st. krav (vilken står över OSL) på skyndsam behandling? Om en myndighet är av uppfattningen att det raka skaderekvisitet inte konkretiserats av den som begärt sekretess så ska ju handlingen lämnas ut så snart sekretessprövningen är klar, eller har jag missat nåt?

    Jag tror inte riktigt att ditt råd kan användas i praktiken.

  2. Tack för din kommentar Jakob! Det är givetvis upp till den upphandlande myndigheten att själv bestämma hur man ska ställa sig till en begäran enligt ovan. Fördelen för den part som har begärt sekretessen är givetvis att man med en sådan begäran tydligt konkretiserat att man anser att ett utlämnande innebär en skada och att man i största möjliga mån sökt begränsa sin egen skada genom att förhindra myndigheten att lämna ut uppgiften. Det står givetvis myndigheten fritt att strunta i denna begäran och lämna ut uppgifterna ändå men i min mening har man då ett ”bättre case” vid en ev. skadeståndsprocess.

    Sedan ska det tilläggas att definitionen på ”skyndsam behandling” inte på något sätt är klart preciserad och givetvis skiljer sig från fall till fall. Det är ju inte möjligt att behandla alla ärenden lika skyndsamt och det ligger i sakens natur att om sekretessbegäran är gjord så tar det lite längre tid att lämna ut handlingen. Om man då avslår en sekretessbegäran efter snabb överläggning ser jag inget hinder i att först meddela leverantören detta, ge leverantören skälig möjlighet att genmäla, och sedan lämna ut handlingen. En sådan begäran skulle jag snarare se som ett ”skydd” för myndigheten så att man inte av misstag lämnar ut handlingar som borde sekretesskyddats.

  3. Hittade denna artikel lite sent om sider. Nej, rådet kan inte användas i praktiken och är dessutom direkt felaktigt då den som anser sig bli lidande av att en handling lämnas ut, t.ex. en anbudsgivare rörande dess anbud, inte har rätt att överklaga ett sådant beslut. Helt enkelt ett juridiskt felaktigt råd från artikelförfattarens sida.

  4. Jag tror tyvärr att du misstolkar artikelförfattarens råd (kan hålla med om att det inte är helt tydligt i artikeln). Det stämmer att berörd anbudsgivare saknar rätt att överklaga ett beslut om utlämnande, men rådet i artikeln tar snarare sikte på att anbudsgivaren ändå kan försöka bereda sig chansen att få bemöta myndighetens bedömning innan utlämnandet. Något hinder mot det finns inte – så länge det inte försenar ett ”skyndsamt” utlämnande – även om myndigheten förstås kan strunta i det.

  5. ”Något hinder mot det finns inte – så länge det inte försenar ett ”skyndsamt” utlämnande – även om myndigheten förstås kan strunta i det.”

    Det offentliga organet MÅSTE (inte bara ”kan”) strunta i det eftersom de svårligen kan skylla på att de ville inhämta anbudsgivarens synpunkter innan utlämning. Om det offentliga organet inte delar uppfattningen om sekretess så ska handlingen lämnas ut skyndsamt (eg. genast) vilket innebär att rådet inte går omsätta i praktiken – rådet är således felaktigt vilket också var slutsatsen som Loulou uppgav (det Loulou påpekade var dessutom till nytta för såväl anbudsgivare som tjänstemän hos upphandlande myndigheter som är osäkra på vad lagstiftningen säger härom).

    Dessutom riskerar rådet invagga anbudsgivare i falsk trygghet vilket i sig riskerar leda till att anbudsgivarna inte anstränger sig tillräckligt att motivera varför olika uppgifter ska vara sekretessbelagda innefattande motivering av att det raka skaderekvisitet* är uppfyllt.

    Det hade ju varit betydligt mer givande och nyttofullt för anbudsgivare (och indirekt tjänstemän) att få en redovisning av några rättsfall avseende utlämnande av handlingar samt redogörelse för vilka typer/kategorier av uppgifter och under vilka omständigheter som sekretess tidigare medgivits. På så vis kan anbudsgivare istället få hjälp att dels bilda sig en uppfattning om vilka uppgifter det ö.h.t. är lönt att begära sekretess för, dels hur motiveringen ska lyda. För som insatt i ämnet vet jag att det normalt är mycket svårt att med framgång motivera på vilket sätt utlämnande av viss uppgift också kan leda till att anbudsgivaren lider konkret skada.

    * Raka skaderekvisitet = (ungefär) utlämnande innebär konkret risk för preciserad skada.

  6. Tack för era kommentarer! Jag inser, precis som Ludvig skriver att jag varit lite otydlig i min formulering i slutet på texten. Jag har därför ändrat denna för att bättre spegla min intention. Att sedan meningarna går isär om vilken typ av dialog man kan lyckas få till med UM är ju inte särskilt konstigt. När det gäller just OSL så har jag stött på lika många varianter av beslut som jag stött på beslutsfattare. Det är inte en särskilt tydlig lag i alla delar och tillämpningen blir därför också sannolikt därefter.

    Artikeln är skriven med fokus på anbudsgivare och för dessa är min bestämda åsikt att utgångspunkten för dem i sin avvägning alltid ska vara att allt kommer bli offentligt. Det är som bekant skillnad på att få rätt och att ha rätt. Att ha rätt men inte få rätt när det gäller offentligt utlämnande av sina känsliga uppgifter kan bli en dyrköpt erfarenhet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *