En cirkulär aha-upplevelse

En gammal soffa, en altan. En solig dag. En yxa, en såg, en hammare och en morakniv.

45 minuter senare är halva min soffa uppdelad i fyra fraktioner. Jag är förbannad, orkar inte mer. Tröjan är blöt av svett och jag har skurit mig i benet. Men jag är en aha-upplevelse rikare.

I början på sommaren kom regeringens strategi för cirkulär ekonomi. Där beskrivs offentlig upphandling som en viktig del för att lyckas med omställningen och metoder ska tas fram som stöd för upphandlade myndigheter.

Inköpsenheten i Helsingborg har redan tidigare deltagit i ett par projekt[1] om cirkulär upphandling tillsammans med andra kommuner. Just för att vi ska ta reda på hur vi ska göra – vilka upphandlingar är lämpliga? Hur ska vi bära oss åt konkret för att få ned stadens ambitioner i ett begripligt upphandlingsdokument, få in anbud, utvärdera och sedan få ett avtal på plats som fungerar för våra beställare i staden? Vi har haft interna möten och föredrag för att höja vår kompetens.

Min upplevelse är att medvetenheten i staden är hög om att vi behöver minska vårt avfall. Till exempel har NSR, Nordvästra Skånes renhållningsbolag samägt av sex kommuner, sedan många är ambitiösa mål för att minska avfallet och öka återvinningen. Helsingborgarna är duktiga på att källsortera. Därutöver har staden drivit ett mycket  framgångsrikt matsvinnsprojekt och många andra goda exempel.

Men nu ska vi dra det ännu längre, till cirkulär ekonomi där vi härmar naturens kretslopp och inget avfall uppstår. Vi behöver nya sätt att få ekonomin att snurra (!).

Det linjära sättet sitter hårt fast i oss: Råvara tas upp från jordskorpan, förädlas, går in i produktion, går till försäljning, används av dig och mig, källsorteras eller eldas upp. För att nå en hållbar konsumtion behöver vi öka återanvändandet av saker, alltså steget innan återvinning.

Återvinningen behöver också öka, alltså steget innan förbränning eller deponi. För att klara det behöver vi hitta nya affärsmodeller som företagen tjänar pengar på – cirkulära affärsmodeller. Det kan till exempel handla om att staden leasar entrémattorna i stället för att äga dem. Tanken är att företag som hyr ut mattorna ska vara mer intresserade av att tillhandahålla slitstarka och hållbara mattor och därigenom tjäna pengar på en och samma matta många gånger om, i stället för att staden köper nya mattor hela tiden.

Eller företaget som hyr ut maskiner till byggen för att företagen inte ska behöva äga maskiner som de sedan inte använder. Hyr ut samma grej flera gånger och tjäna lika mycket pengar på en borrmaskin som att sälja flera. Eller jeansföretaget som lagar dina jeans gratis. Säljer dem dyrare men med idén att de ska hålla längre. Minska slit- och släng och ändå tjäna pengar.

Detta har jag förstått rent intellektuellt. Men ibland måste man uppleva saker och ting för att begripa på riktigt. Tillbaka till aha-upplevelsen solig förmiddag på min altan:

• Det är orimligt att alla ska dissekera sin soffa med yxa, hammare, såg och kniv när den inte fungerar som soffa längre. Soffor behöver designas för att kunna delas upp i fraktioner när den dagen kommer. Det här kräver hållbar produktion och design av produkter och tjänster.
• Sofftyg måste kunna bytas ut när det gått sönder. Allt kan inte sitta ihop i ett stycke. Det ska vara lätt att laga, renovera och byta ut delar. Det här innebär hållbara sätt att konsumera och använda produkter och tjänster.
• Tyget, trästommen, skumgummit, resåren behöver bestå av giftfritt material för att kunna bli någonting annat utan att vi fortsätter sprida hälso- och miljöfarliga ämnen. Vi måste ha giftfria och cirkulära kretslopp.
• Någon måste vilja ha fraktionerna som uppstår, de behöver vara värda någonting. Vi behöver vara innovativa och hitta nya affärsmodeller.

Voilà! Där har ni regeringens fyra fokusområden för cirkulär omställning. Med yxan i handen, svett i ögonen och blod på benet blev de väldigt konkreta.

Vi som jobbar med offentlig upphandling har att göra. Ett snabbt, icke kvalitetssäkrat, ögonkast på höstens upphandlingsuppdrag ger att cirka hälften skulle kunna ha fokus på cirkulär omställning. Utmanande.

Vilken tur att semestern snart är slut!

Camilla Alfredsson

Under sommaren fick jag två aha-upplevelser till:

Vi behöver laga vårt villatak. Tråkig utgift. Vi tänkte vara cirkulära människor och återanvända takpannorna och bara byta de trasiga. Ännu tråkigare blev det när takföretaget sa att det kostar 50 000 kr extra (25 procent merkostnad) för att hantverkarna ska försiktigt bära ned takpannorna, laga taket och sedan lägga tillbaka dem igen. Helt nytt tak är billigast för då kan de bara kasta ned de gamla pannorna i en container och slänga. Nya pannor är för billiga, och att göra sig av med de gamla på återvinningsstationen är för billigt.

På återvinningsstationen. Ett yngre par tar ut ett tiotal stora fönster från ett släp. Vita träkarmar, två-glasfönster, gamla hakar. Glassplittret ekar mot containerväggarna. I containern för metall ligger ett snirkligt trädgårdsmöblemang i metall, ett sånt jag letat efter. Men det är inte tillåtet att ta det. Alla containrar innehåller mängder med material. Hur mycket som helst. Det som finns i containrarna behöver ha ett värde innan det hamnar där.

[1] Cirkulära Skåne samt Proceed