En myndighet upphandlade laboratoriemedicin genom konkurrenspräglad dialog. Myndigheten antog anbudet från leverantör A. Leverantör B, som hamnat på andra plats, ansökte om överprövning och yrkade att leverantör A:s anbud skulle uteslutas då det inte uppfyllde alla obligatoriska krav.
Förvaltningsrätten fann att leverantör A inte hade uppfyllt ett av skall-kraven och att den upphandlande myndigheten brutit mot likabehandlingsprincipen genom att anta A:s anbud. Eftersom felet inte rörde det konkurrensuppsökande skedet fann förvaltningsrätten att det var tillräckligt att upphandlingen rättades i form av en ny utvärdering av anbuden.
Såväl A, den vinnande leverantören, som myndigheten överklagade domen till kammarrätten. A menade att förvaltningsrätten gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel eftersom A inte hade förelagts yttra sig i förvaltningsrätten. Den upphandlande myndigheten menade att det krav som förvaltningsrätten funnit vara ett skall-krav i själva verket var ett bör-krav och att brister i uppfyllandet av ett bör-krav inte ska leda till uteslutning, utan bara att en lägre poäng delas ut. Förvaltningsrättens bedömning var felaktig och det saknades anledning att vidta åtgärder mot upphandlingen.
Kammarrätten avvisade A:s överklagande med motiveringen att A inte hade talerätt.
Av 33 § andra stycket förvaltningsprocessrättslagen framgår att förvaltningsrättens beslut får överklagas av den som det angår, om det gått honom emot. Kammarrätten konstaterade att förvaltningsrättens beslut om rättelse på så vis att utvärderingen görs om inte hade inneburit att upphandlingen avbrutits, att någon annan leverantör utpekats som vinnare eller att någon exkluderats från det vidare förfarandet. Det nya tilldelningsbeslutet är överprövningsbart. Kammarrätten fann därför att förvaltningsrättens förordnande om rättelse inte hade sådan betydelse för A att denne har talerätt och avvisade överklagandet.
För myndighetens överklagande konstaterade kammarrätten att vissa krav, såsom ett som rörde att vissa i upphandlingen efterfrågade uppgifter skulle lämnas på ett separat dokument, är ”ordningskrav” och inte obligatoriska krav. Dessa kunde alltså inte leda till uteslutning (eller förkastande, egen anmärkning).
Vidare fann kammarrätten att utvärderingskriterier inte är obligatoriska krav som, om de inte uppfylls, kan leda till uteslutning. Istället kan detta leda till inga eller lägre poäng i utvärderingen. Kammarrätten fann att det inte heller på den grunden fanns skäl att utesluta leverantör A. Det ledde till slutsatsen att leverantör B inte hade lidit eller riskerat att lida skada.
Kammarrätten avvisade A:s överklagande, biföll den upphandlande myndighetens överklagande och avslog B:s ansökan om överprövning. Det ursprungliga tilldelningsbeslutet var således korrekt.