En italiensk myndighet upphandlade kontrakt för tjänster avseende bortskaffande, insamling och transport till behandlingsanläggningar av sorterat och osorterat fast hushållsavfall samt därmed jämförligt avfall och andra renhållningstjänster i 33 kommuner.
Upphandlingen var uppdelad i tre delar och för varje del angavs vilka krav på ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet som skulle uppfyllas. Den andra delen tilldelades en tillfällig företagssammanslutning och en annan tillfällig företagssammanslutning placerades på andra plats.
Den företagssammanslutning som inte tilldelades kontraktet överklagade beslutet och så småningom kom Högsta förvaltningsdomstolen för regionen Sicilien att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen.
Den fråga som EU-domstolen hade att pröva var om artikel 63 i LOU-direktivet ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken det ledande företaget i en grupp av leverantörer som deltar i en upphandling ska uppfylla de kriterier som anges i annonsen och utföra de tjänster som kontraktet till största delen avser.
EU-domstolen konstaterar att den upphandlande myndigheten enligt LOU-direktivet får kräva att vissa kritiska, eller väsentliga, uppgifter utförs direkt av anbudsgivaren, eller om anbud lämnas i grupp, av en deltagare i gruppen.
Den nationella lagstiftningen var emellertid utformad på så sätt att den gällde för alla offentliga upphandlingar och innebar att det ledande företaget i en grupp av leverantörer var skyldigt att själv utföra merparten av kontraktet. EU-domstolen konstaterar att en sådan lagstiftning går utöver vad som är tillåtet enligt direktivet.