Det finns en trygghet i gamla hjulspår

Om det är så att du läser texten på en mobil förutsätter jag dessutom att du har någon form av appar installerade på mobilen. Innan dagens smartphones lanserades i slutet på 00-talet visste vi inte vad appar var för något. I dag är det en helt naturlig del av vår vardag.

Men det är roligt med dessa appar. Det märker du om du tittar lite mer noga på dem, och då särskilt ikonografin som används för att identifiera vad appen ska användas till.

Jag gör en snabbkoll på min egen mobil. Telefonappen har en bild av en klassisk telefonlur (personer födda före 1990 vet vad jag menar). Kameraappen har en bild av en fysisk kamera. För säkerhets skulle gör kameran också ett gammaldags slutarljud precis som en ”riktig” kamera gjorde. Mejlappen har en bild på ett gammaldags brev och kalenderappen har en bild av en vägghängd kalender.

Men varför? Fenomenet kallas skeumorfism och innebär kortfattat att objekt ibland får behålla sin klassiska design trots att det inte längre är nödvändigt för funktionen. Från wikipedia: ”Skeumorphs may be deliberately employed to make a new look more familiar and comfortable or may be the result of cultural influences and norms on the designer”.

Och det är ju trevligt! Det känns tryggt i datoråldern att jag fortfarande kan skapa ett dokument i mitt ordbehandlingsprogram, spara det i en mapp, kasta det i en papperskorg och när jag till slut kommit fram till att jag inte behöver det mer tömma papperskorgen.

För säkerhets skull har ordbehandlingsprogrammet en ikon av ett fysisk papper, mappen en ikon av en fysisk mapp och papperskorgen en ikon av en fysisk papperskorg. Jag gör som jag alltid har gjort, fast digitalt.

Men är detta bara av godo? Nej, förmodligen inte. Ibland är det inte ens medvetet. Vi människor är vanedjur och har ibland svårt att tänka utanför boxen. Nya tekniker ger nya möjligheter, men vi är fortfarande fast i våra gamla tankesätt. ”Skriv texten, spara den i en mapp, kasta den i papperskorgen, töm papperskorgen”. Och så vidare.

Det finns en upphandlingsvinkel på det här också. För även om det har skett förändringar i lagen om offentlig upphandling de senaste åren, så ser fortfarande den övergripande processen för att genomföra en upphandling ungefär likadan ut som när jag började jobba 2013.

Och det sättet att arbeta är anpassat efter lagstiftningen som kom 2007. Som i sin tur är anpassad efter lagstiftning som funnits sen inträdet i EU. ”Ta fram förfrågningsunderlag, annonsera, öppna anbud (med två personer närvarande), utvärdera och tilldela”.

Detta tankesätt är implementerat i många av dagens upphandlingssystem och upphandlingsfunktionerna har i sin tur anpassat sina processer efter dessa system. Ny teknik används för att effektivisera, men vi är fortfarande fast i arbetsprocesserna som gällde för 10-20 år sedan.

På den tiden lämnades anbud  på papper, i fysiska kuvert (utan företagsnamnet på utsidan för att inte riskera att bli diskvalificerad) och alla möten behövde genomföras på plats. Artificiell intelligens, AI, var fortfarande ett begrepp som majoriteten av befolkningen inte hade hört talas om.

Det känns tryggt att vara fast i gamla hjulspår. Och i många fall är det förmodligen det mest effektiva också, att inte hela tiden förändra sig. Men vi kan väl lova varandra att vi ibland försöker lyfta blicken och använda den moderna tekniken på nya sätt. Och att dela med oss av våra erfarenheter!

Om inte annat så kommer AI snart att göra det. För AI behöver inte låsa sig vid ”cultural influences and norms”, utan kommer snart att föreslå helt nya lösningar som vi inte ens har börjat fundera på.

Om 20 år kommer det inte finnas någon mening att illustrera telefonappen i mobilen med en gammaldags telefon, eftersom hälften av befolkningen inte längre kommer att veta vad det är.

Förmodligen kommer dagens upphandlingsprocesser också ha försvunnit och ersatts av nya arbetssätt som vi inte kan föreställa oss i dag. På samma sätt som att dagens nyutexaminerade upphandlare inte kan förstå varför jag envisas med att vi ska sitta två personer framför skärmen när det är dags att öppna anbud.

Det är en ny tid, och utvecklingen går fortare och fortare. Det är bara att hänga med. Förhoppningsvis har vi inte redan missat tåget.

Marcus Bäckström
Upphandlingsstrateg
Simrishamns kommun