EU-domstolen – fråga om krav som innebar inskränkning i rätten att anlita underleverantör, ändring av förfrågningsunderlag och hur ändring ska tillkännages samt krav på leverantörer vid gemensamt anbud

En upphandlande enhet (hamnmyndighet) i Litauen upphandlade en byggentreprenad för ombyggnad av kajer. Den upphandlande enheten hade som krav att om flera anbudsgivare lämnade in ett gemensamt anbud inom ramen för ett samarbetsavtal skulle kraven på yrkeskunnande uppfyllas av samtliga anbudsgivare, eller av en av dem. Efter att ett bolag klagat på formuleringen i förfrågningsunderlaget ändrade den upphandlande enheten denna. Bolaget kom med nya invändningar angående den nya formuleringen, men den upphandlande enheten avvisade dessa. Bolaget klagade och förde målet ända upp till Högsta domstolen i Litauen. Högsta domstolen beslutade att vilandeförklara målet och begära förhandsavgörande från EU-domstolen för att få svar på om formuleringarna var förenliga med EU-rätten (2004-års LUF-direktiv samt allmänna EU-rättsliga regler och principer).

Upphandlingens värde låg under EU:s tröskelvärde men enligt litauisk lag kunde en upphandlande enhet välja att tillämpa direktivet för en upphandling med ett värde under EU:s tröskelvärde. EU-domstolen konstaterade att en EU-rättsakt ska tillämpas i fall som inte omfattas av dess tillämpningsområde om den nationella lagen anpassats till reglerna i EU-rättsakten, samt i sådana situationer där dessa bestämmelser på ett direkt och ovillkorligt sätt har blivit tillämpliga, i annat fall ska allmänna EU-rättsliga regler och principer tillämpas.

EU-domstolen konstaterade att i fall som inte omfattas av tillämpningsområdet för 2004-års LUF-direktiv men som uppvisar ett bestämt gränsöverskridande intresse ska:

• Artiklarna 49 och 56 FEUF utgöra hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver att, i de fall underleverantörer används för att fullgöra ett byggentreprenadkontrakt, det huvudsakliga arbetet ska utföras av den anbudsgivare som tilldelats kontraktet.
• Principerna om likabehandling och icke-diskriminering tolkas så att de inte utgör hinder för att en upphandlande myndighet ändrar en punkt i förfrågningsunderlaget avseende villkor och former för kumulering av yrkeskunskaper, efter det att meddelande om upphandlingen offentliggjorts. Detta gäller under följande förutsättningar (i) att ändringarna inte får vara av så grundläggande betydelse att de kunnat tilldra sig intresset från potentiella anbudsgivare som utan dessa ändringar inte hade kunnat lämna anbud, (ii) att ändringarna måste offentliggöras på lämpligt sätt och (iii) att ändringarna ska göras innan anbudsgivarna lämnar anbud och fristen för att lämna anbud måste förlängas om ändringarna är betydande. Förlängningen ska vara tillräckligt lång för att berörda aktörer ska kunna anpassa sina anbud.

Vidare konstaterade EU-domstolen att artikel 54.6 i 2004-års LUF-direktiv ska tolkas så att den utgör hinder för en punkt i förfrågningsunderlaget som innebär att det när ett gemensamt anbud lämnas krävs att den del som var och en bidrar med för att uppfylla kraven på yrkeskunnande proportionellt ska motsvara den del av arbetena som ska utföras av vederbörande