I våras tecknade parkeringsbolaget Parkster avtal med Sundsvalls kommun. Leverantören hade, för första gången, satt ett negativt pris.
– Varje gång någon parkerar på en av kommunens p-rutor i Sundsvall får vi betala för det, säger Lars Andersson, operativ chef på Parkster.
Han motiverar det affärsmässigt dåliga upplägget med att man ville väcka debatt kring frågan.
– Vi har försökt lyfta problemet med att enbart utvärdera på pris i andra upphandlingar vi deltagit i, men inte fått gehör. Den här gången tog vi hem upphandlingen och har lyckats höras genom bruset.
Anledningen till den mediala uppmärksamheten är att Parkster valde att ta ut en särskild avgift på 19 kronor i månaden av personer skrivna i Sundsvall som parkerar på andra Parkster-platser än de som tillhör Sundsvalls kommun.
Ett beslut som väckte stor irritation, men som visade sig vara förenligt med avtalet.
Avgiften uppmärksammades lokalt och nationellt, vilket enligt Lars Andersson var hela syftet. Avgiften kommer därför att tas bort från december.
Lars Andersson fördjupar sin kritik mot att enbart utvärdera på pris.
– Utvärderingsmetoden tvingar fram avgifter för att täcka kostnader. Det innebär visserligen parkering utan extra avgifter i det upphandlade området men förflyttar kostnaderna till någon annan, det är inte rättvist.
I stället borde faktorer som kvalitet, referenser och presentationen av anbudet vägas in i upphandlingen, menar Lars Andersson.
– Man kan också tänka sig att ha ett golv där anbud under en viss procentsats, säg 2-4 procent, inte anses seriösa.
Runt om i landet visar nu kommuner, enligt Lars Andersson, en större förståelse för den problematik som företaget ser.
– De upphandlingar som kommer ut nu har inte bara pris som utvärderingsgrund, säger han och nämner Västerås, Karlskrona och Ängelholm som exempel.
Avtalet med Sundsvalls kommun sträcker sig över två år, med option på ytterligare ett plus ett år.
– Min förhoppning är att kommunen väljer att göra en ny upphandling utan negativa priser efter två år i stället för att utnyttja optionen.
Enligt Sundsvalls kommun har inga beslut fattats ännu.
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?
Välkommen till upphandlingsrättens underbara värld herr Andersson!
Att upphandla på lägsta pris innebär att myndigheten kan ställa absoluta krav på kvalitet istället för att tumma på dem i förhållande till priset. Det är alltså kvalitetsmässigt bättre än att att vikta pris mot kvalitet.
Att prata i termer om absolut spärr på när någon anses vara oseriös är inte förenligt med HFD:s golvprisdom utan varje anbudspris får bedömas för sig enligt reglerna om onormalt lågt pris.
Att utvärdera referenser är inte tillåtet (däremot anbudsgivarens personal i viss mån). Att utvärdera själva anbudspresentationen är ju meningslöst (och därför otillåtet), eftersom utvärdering ska avse mervärden i kontraktsföremålet och inte själva presentationen av anbudet. Dessutom riskerar en anbudspresentation innebära otillåten komplettering av anbudet.
Istället bör herr Andersson verka för att upphandling av parkeringsbetalningslösningar görs med någon form av förhandlat förfarande där anbudsgivarna kan lämna anbud på sina lösningar. Att anbudsgivarna helt enkelt får anpassa sitt tjänsteinnehåll efter vissa funktionskrav och efter förhandling får prissätta detsamma. Även detta är dock förenat med flera upphandlingsrättsliga risker, precis som det mesta inom offentlig verksamhet.
Så som sagt, välkommen till offentlig upphandling! Ett av världens svåraste jobb:
https://inkopsradet.se/kronika/upphandlare-har-varldens-svaraste-jobb/
Vad menar Jakob med ”Att utvärdera referenser är inte tillåtet”? Vilken märklig tanke. Det är utan tvekan inte förbjudet i lagen. Formen hur referenser ges in kan man diskutera med det är en annan fråga.
Roger: Det framgår inte riktigt i texten vad som avses med utvärdering av referenser men utvärdering av leverantörens tekniska och yrkesmässiga kapacitet (leverantörens referenser) är förbjudet såväl i lag som i praxis.
LOU 16:2:
”Ett tilldelningskriterium ska anses ha anknytning till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas om kriteriet i något avseende hänför sig till denna vara eller tjänst eller till byggnadsverket under något skede av livscykeln”
Leverantörens referenser har ingen anknytning till tjänsten som upphandlas. Detta är väl främst tolkat i Lianakis och Ambisig domarna.
Läs mer tex här:
”För att förtydliga, det är aldrig tillåtet att utvärdera omständigheter som huvudsakligen är hänförliga leverantörens allmänna förmåga att utföra uppdraget på ett bra sätt eftersom sådana omständigheter är hänförliga till kvalificeringen av leverantörerna.”
https://www.upphandlingsmyndigheten.se/frageportalen/1456582/intellektuella-tjanster/
Precis som Jesper är inne på följer det av praxis från EG-domstolen att själva anbudsgivarens referenser inte får utvärderas (eftersom sådana uppgifter snarare är hänförliga till kapacitet att utföra tjänsten). Det som får utvärderas referensmässigt kan vara personal som utgör en ”odelbar del av anbudet”, alltså tillhandahåller intellektuella prestationer. I övrigt är det själva kontraktsföremålet, alltså det man lämnar anbud om, som ska utvärderas. Det innebär att uppgifterna ska avse mervärden i den enskilda upphandlingen.
Du kan läsa mer om vad jag menar i min artikel kring detta (artikeln avser förvisso entreprenadupphandlingar, men mycket av juridiken är densamma som för tjänster):
https://inkopsradet.se/expertkommentar/referensentreprenad-far-ej-utvarderas/
Hej Jakob, Jesper,
egentligen är vi överens, men det blir fel då att säga att det inte är tillåtet att utvärdera referenser. När man pratar om referenser som ett tilldelningskriterium handlar det i regel om intellektuella tjänster som är själva föremålet av upphandlingen. Många, kanske de flesta, företag är lika med de människor som jobbar i dem och säljer inte produkter utan de anställdas kunskap och kompetens. Det blir naturligtvis anstötligt när något som är vardagsmat för en påstås vara otillåtet.
Hej Roger, jag inser att jag var till viss del var otydlig i min första kommentar.
Det jag avsåg var ”anbudsgivarens” referenser. ”Anbudsgivaren” är ju allt som oftast ett aktiebolag, i vart fall i princip aldrig en enskild firma – och definitivt aktiebolag när det kommer till parkeringsbolag (som artikeln ju berör). Så där är vi överens!
Däremot är det inte ovanligt även vid upphandling av byggentreprenader att referenser utvärderas och då är det anbudsgivarens referenser som (felaktigt) är föremål för utvärderingen, inte den personal som står för intellektuella prestationerna. Så att utgå från att termen ”utvärdering av referenser” handlar om intellektuella tjänster beror nog på vilken bransch man är i 🙂