Sammanfattning
Bristen på tydliga uppgifter om maximalt värde och takvolym i upphandlingsdokumenten, var sakliga skäl för att avbryta upphandlingen.
Fakta i målet
Värnamo kommun tillsammans med Värnamo Energi upphandlade transport- och anläggningstjänster genom ett öppet förfarande . Upphandlingen var uppdelad i tre områden, A-C.
Uppdragen gällde både planerade uppdrag och akuta händelser. I annonsen för upphandlingen angavs det uppskattade totala värdet till 20 miljoner kronor. Ingen specifik volym garanterades då den verkliga volymen uppgavs både kunna överstiga respektive understiga angivna volymer.
Kommunen avbröt upphandlingen efter att tilldelningsbeslutet meddelats. Motiveringen var att det saknades uppgift om sådana takvolymer som avses i EU-domstolens dom i mål C-2016/17 Coopservice i upphandlingsdokumenten.
Avbrytandebeslutet överprövades av två leverantörer. Sökande 1 hade tilldelats kontrakt för område A och sökande 2 för område B och C. Båda yrkade att beslutet att avbryta upphandlingen skulle ogiltigförklaras.
Domstolens bedömning
Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning då det sökandena hävdat inte lett till något annat ställningstagande. Förvaltningsrätten tog hänsyn till att det inte närmare framgick hur det uppskattade totala värdet av upphandlingen på 20 miljoner kronor var beräknat och att det saknades närmare uppgifter om vilka kvantiteter avtalet gällde.
Förvaltningsrätten ansåg att det inte var tillräckligt att det av prisbilagan framgick ett minimibehov och uppskattat årligt behov, och menade att det inte kan förutsättas att ett uppskattat årligt behov skulle vara detsamma som ett en maximal omfattning av upphandlingen.
Med detta fann förvaltningsrätten att denna brist kan ha påverkat upphandlingens konkurrensuppsökande skede och därmed möjligheterna att korrekt och lagenligt genomföra upphandlingen.
Förvaltningsrätten ansåg därför att kommunen haft saklig grund för att avbryta upphandlingen och ansökningarna avslogs.
Analys
Hittills har Coopservice-målet tillämpats för att om möjligt få en upphandling att göras om. I detta fall gällde prövningen om bristen på tydliga uppgifter om värde och kvantitet utgjorde saklig grund för att avbryta upphandlingen.
I detta fall hade visserligen ett uppskattat värde angetts, men det framgick inte vad detta belopp baserades på för uppgifter, exempelvis om det var historiska inköp eller framtida prognoser eller om det faktiskt var ett maximalt avtalsvärde.
I kombination med att det inte heller fanns några närmare uppgifter om de kvantiteter som omfattades av ramavtalet, fann rätten att det brast i transparens och det fanns därför saklig grund för att avbryta.
En avgörande faktor vid bedömningen var osäkerheten i rimligheten av det angivna avtalsvärdet eller avtalsvolymen.
Förvaltningsrätten hänvisade till ett avgörande från Kammarrätten i Jönköping mål nummer 3390-19. I det målet hade det angivits volymer som inte längre var aktuella vilket innebar ett högsta tak som med oproportionerlig marginal översteg det egentliga behovet.
Följaktligen ansågs uppgifterna inte vara en rimlig, och tillräckligt noggrann, uppskattning av avtalsvärdet.
Kammarrätten i Stockholm har nyligen prövat två snarlika mål, nummer 2055-20 samt mål nummer 935-20. Utfallet av målen blev att kammarrätten ansåg att en rimlig, och tillräckligt noggrann, uppskattning av avtalsvärdet var i enlighet med Coopservice-domen och tranparensprincipen.
Kammarrätten i Stockholm ansåg att det inte finns något stöd för att kvantiteten ska anges på något särskilt sätt eller på flera olika sätt. Det måste därför kunna godtas att kvantiteten anges som ett värde, om det anses tillräckligt transparent i det enskilda fallet.
Brister uppskattningen av avtalsvärdet kan det rent konkret medföra oönskade effekter för en upphandlande myndighet, exempelvis att avtalet ska upphöra i förtid och även minskade möjligheter till ändring av avtalets värde.
Även för anbudsgivaren finns risk om anbudspriset baseras på felaktiga värden, exempelvis att kontraktet inte går att räkna hem eller att kapacitet saknas.
Principerna som nu börjar utkristalliseras är att kontraktsvärdet respektive volymerna ska ha god grund i form av tillförlitlig historik, som ska gälla framåt, alternativt vederhäftiga bedömningar och beräkningar framåt i tiden.
Vad vi nu alla väntar på är ett klargörande om ett ramavtal automatiskt ska upphöra om takvolymen uppnåtts. Vi väntar därför med spänning på EU-domstolens förhandsavgörande i mål nummer C-23/20.
Målnummer och domstol
Kammarrätten i Jönköpings avgörande från den 28 oktober i mål nummer 3137-20.
Juristpanelen
Peder Blomberg
Det kanske kan vara av intresse att veta att flera medlemsstater, främst i central and Sydeuropa, redan innan Coopservicedomen, har infört takvolymer för sina centrala ramavtal. Avtalen upphör att gälla när takvolymen är uppnådd oavsett om giltighetstiden fortfarande gäller eller ej. Det stora problemet med Coopservicedomen är inte kravet på att uppskatta totala värden eller kvantiteter utan de omfattande legala och praktiska konsekvenserna. Det kan vara rimligt för anbudsgivarna att få en uppfattning om värdet av ramavtalet vid anbudsgivningen. Men att behöva stänga ett ramavtal vid uppnådd takvolym genererar ett stort antal problem, särskilt för statliga och kommunala inköpscentralerna. Det kräver bla. omfattande planering i framtagande av uppgifter från avropande myndigheter, i utformningen av ramavtalen och inte minst löpande kontroll av avropsvolymerna med centrala avropsplattformer för att i tid kunna initiera ett nytt ramavtal. Takvolymsbestämda ramavtal blir mer kontraktsliknande och saknar sedvanlig flexibilitet. Coopservicedomen är komplicerande och effektivitetshämmande. Personligen hoppas jag att det går på samma sätt med denna som med Liniakisdomen; att det krävs en direktivförändring.