Att vara upphandlare har sagts vara ett av de svåraste yrkena, i alla fall när det gäller bredden av ämnesområden. För att lyckas och trivas som upphandlare handlar det om att kunna vara flexibel och att ha lätt för att lära sig, men framför allt kanske att ha kvar nyfikenheten. En upphandlare som inte är nyfiken har det nog ganska tungt i vardagen.
Det finns mycket att tjäna på genom att lyfta upp både upphandling och upphandlare.
För en upphandlare som inte är nischad inom visst varu- eller tjänsteområde innebär nästan varje ny upphandling som ska startas upp en viss inläsningsperiod. Upphandlaren ska inte behöva vara expert inom området, men bör definitivt ha skaffat sig en del ämneskunskap för att kunna ställa rätt frågor till kravställarna i arbetet med förfrågningsunderlaget.
När jag första gången sökte mig till upphandlaryrket jämförde min då blivande chef upphandlare med en renässansmänniska, som beskriver en person vars kunskapsförråd eller expertis sträcker sig över flera vida ämnesområden. Under renässansen var det ett ideal att en intellektuell individ skulle vara bevandrad i de flesta av vetenskaperna och konsterna, därav termen renässansmänniska.
Expertis något att ta tillvara på
Att underskatta en renässansmänniska sägs vara ett misstag och jag kan nog tycka att många av oss upphandlare stämmer in på just denna beskrivning. Vår expertis och vårt breda kunnande borde just därför tas tillvara ännu bättre än det gör idag. En upphandlare är en spelare som kan kastas in i många olika matcher och kunskapen kan användas vid flera olika projekt eller arbetsmoment. Eftersom det inte endast är olika ämnesområden vi måste sätta oss in i utan även arbete på många olika platser inom organisationerna så har upphandlare även ofta stor organisatorisk kunskap.
När vi nu på många håll i landet går mot att arbeta mer strategiskt med upphandling kan en strategisk upphandlare vara en stor tillgång för upphandlande myndigheter, inte bara inom själva upphandlingsprocessen. Det gäller för organisationerna att se vilken tillgång de har i upphandlarna och nyttja deras kompetens på bästa sätt inom organisationen.
Lyft inköpen i organisationerna
Förutom själva upphandlaren är hela inköpsområdet tyvärr något som i många organisationer finns i bakvattnet. De organisationer som inte har förstått vikten av hur inköpen görs tror jag har missat en viktig del. Inköpen är en stor del av upphandlande myndigheters kostnadsposter och bör därför i allra högsta grad belysas vid önskan om bättre ekonomi eller högre måluppfyllnad. Upphandlingsenheter bör lyftas högt i organisationen och tas med i den strategiska planeringen, det finns det mycket att tjäna på.
Med det sagt får detta vara mitt bidrag i debatten kring att höja statusen på upphandlaryrket. Vilken organisationen vill vara utan sina renässansmänniskor? Har ni råd att förlora dem?
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?