Under alla år som jag arbetat med miljökrav i upphandling har jag fått höra att det kostar att ställa miljökrav. Invändningar som att ”vi kan inte ha för många och för tuffa miljökrav eftersom det blir för dyrt” är inte ovanliga.
Är det verkligen så? Ja, kortsiktigt och för den egna verksamheten kan det vara sant, men inte alltid ens då.
Vi pratar processorientering i många av våra organisationer. Fast när det kommer till budget ligger pengarna vanligtvis inom en avdelning eller förvaltning. Det gör att vi fattar beslut som gynnar den egna budgeten utan att ta hänsyn till att miljökrav kan leda till besparingar på andra ställen i organisationen – för att inte tala om besparingar i det långa perspektivet.
Ska vi sedan lyfta blicken och se till samhällsnyttan – och de besparingar som görs i ett samhällsperspektiv – blir det ännu svårare.
Prislappen för hälsoeffekter från luftföroreningar är 42 miljarder kronor om året – bara i Sverige. När fler dör av sjukdomar till följd av trafikens utsläpp än vad som dör i trafikolyckor…
Är det då för dyrt att ställa miljökrav vid upphandling av fordon och entreprenader?
Samma gäller för kemikalier och frågan om en giftfri miljö. I Europa beräknas samhällskostnaden för spridningen av hormonstörande ämnen till 1 500 miljarder kronor per år. Hälsoproblem som kopplas till ett flertal möjliga effekter som fetma, diabetes, infertilitet, försämrad intelligens med mera är dyra.
Samtidigt finns enorma värden i form av resursbesparingar att hämta i form av underhåll, reparationer, återbruk och återvinning. För Europa beräknas att det finns ett årligt värde på 5 000 miljarder att hämta bara på lättrörliga konsumtionsvaror såsom textilier, livsmedel, leksaker och så vidare.
För ta del av dessa samhällsvinster krävs en avgiftning av produktionssystemen. Är det då dyrt att ställa miljökrav vid upphandling av exempelvis leksaker till våra förskolor?
Vid upphandling premieras ofta inköpspris vid utvärderingen. Det kortsiktiga tänkandet gör att miljökrav ser dyrt ut.
Jag ber dig att vidga vyerna och titta på kostnaden för en produkt eller tjänst under hela dess livslängd. Då kan det mycket väl visa sig att billigast blir dyrast.
Tricket är att vid upphandling välja de varor som ger mest värde baserat på en totalkostnad över tid. Som verktyg kan man använda så kallade LCC-kalkyler.
Upphandlingsmyndigheten har bra information om LCC. På myndighetens webbplats finns kalkyler som fungerar bra som underlag vid upphandling.
LCC-beräkningar behöver inte vara komplicerade. Själv gjorde jag en hemma när vi skulle byta diskmaskin. Vi övervägde maskiner i tre olika prisklasser och tog reda på vatten- och elförbrukning för respektive modell.
Vi vet vad vatten och el kostar. Maskinen körs i snitt en dag om året. Eftersom den dyraste använde mindre vatten och el blev dess driftkostnad per år lägre.
Skillnaden i inköpspris gav att den dyraste maskinen blev billigare om maskinerna hade en livslängd på mer än tre år. Jag har fortfarande, efter tio år, samma diskmaskin, vilket gör att jag tjänat tusenlappar på att inte välja det biligaste alternativet. Är det då dyrt att ställa miljökrav?