LOU korrumperar konsultbranschen

Kvalitet och långsiktighet offras för att nå lägsta pris. John Hane skriver om konsekvenserna av att köpa arkitekt- och ingenjörstjänster till lägsta pris.

Med tekniska konsulttjänster inom byggbranschen menas traditionellt arkitekter och ingenjörer, till exempel bygg- och projektledare, som antingen håller ihop byggprojekt eller skapar de tekniska lösningar i utredningar, beskrivningar och ritningar som tillsammans definierar det byggnadsverk som skall uppföras.

Eftersom omkring 70 procent av alla investeringar i bygg- och anläggningsprojekt i Sverige finansieras av det allmänna är det lätt att se att arkitekter och ingenjörer som har sitt levebröd av att konstruera framtidens teknik för hållbara byggnadsverk, i betydande omfattning utsätts för offentlig upphandling.

Inte längre förtroendeuppdrag

Historiskt sett har den typen av uppdrag – att ställa sin hjärna till förfogande och tänka ut bästa möjliga tekniska lösningar för en byggherre – ansetts vara ett förtroendeuppdrag. Det vill säga ett uppdrag där det normalt inte ligger i beställarens intresse att i detalj avgränsa tjänstens omfattning i förväg och där beställaren heller inte kan kontrollera konsultens arbete. Ungefär som en advokattjänst.

Först när resultatet av konsultens arbete levererats blir det möjligt att bedöma detta. En projekteringstjänst svarar normalt för 10-15 procent av investeringskostnaden för ett byggnadsverk. Vidare utförs en sådan tjänst för det mesta av en handfull olika inblandade företag, alla tungt specialiserade på just sitt teknikområde (bygg, el, vvs, ventilation, mark, styr etcetera). Även vid relativt små projekt är ett flertal personer från varje konsultföretag inblandade i uppdraget.

Lägsta pris öppnar för korruption

Fram till ungefär 2008 köptes de flesta offentliga projekteringstjänster genom avrop på stora ramavtal. Ramavtal som kunde omfatta i stort sett alla fackområden och alla typer av projekt en offentlig beställare hade behov av. Som regel gjordes avrop efter skönsmässiga bedömningar grundat på långa relationer och över tid upparbetat förtroende.

Sedan dess har i stället strikt rangordning i de flesta fall gällt för avrop på ramavtal för tekniska konsulttjänster. Det har också visat sig svårt och medfört risker för överprövning att bedöma så mycket annat än offererat timarvode vid utvärderingar. Följden har blivit en kraftig dumpning av timarvodena för den här typen av tjänster. Inte för inte har det talats om att ”LOU korrumperar konsultbranschen”. Den form av bristande lojalitet i avtalsrelationer som alltför ofta förekommer i ramavtal för byggtjänster till låga timarvoden (reparations- och underhållsarbeten) har börjat prägla också tekniska konsulttjänster. Man säljer sig helt enkelt för billigt och bemannar uppdragen därefter eller hittar i värsta fall olika kreativa metoder för att kompensera sig för ett alltför lågt timarvode.

Man hittar i värsta fall olika kreativa metoder för att kompensera sig för ett alltför lågt timarvode

Tekniska konsulter är vana vid att deras uppdrag preciseras av dem själva genom den upphandlingsform – uppdrag preciserat i samråd – som gällt för deras tjänster under hela 1900-talet. Först med ABK 96, föregångaren till det nu gällande standardavtalet ABK 09, infördes en alternativ upphandlingsform, uppdrag preciserat i förfrågningsunderlag som var tänkt för den offentliga upphandlingen.

I många år har det rått delade meningar i branschen om vad som gällt vid avrop på ramavtal. Är själva avropet också upphandling, preciserat i förfrågningsunderlag eller är det upp till konsulten att med sin fackmässighet och erfarenhet precisera uppdragets syfte, omfattning och kvalitetsnivå i samråd med beställaren? Följden har i många fall blivit en helt onödig osäkerhet där varken beställaren eller konsulten har preciserat uppdraget och konsulterna jobbat med rörligt arvode. Inte sällan med den beska eftersmaken hos beställaren att väldigt mycket tid lagts ned som man behövt betala för utan att egentligen förstå varför. Någon egentlig samsyn om vad uppdraget krävt har man på grund av denna oklarhet alltför ofta förbisett att skaffa sig.

Kvalitet och långsiktighet offras

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare med uppdrag som är preciserade i förfrågningsunderlag och handlats upp till fast arvode med tung viktning på priset. Inte sällan som en följd av dysfunktionella ramavtal. För tekniska konsulter har detta medfört en dramatisk förändring. Tidigare har man haft i ryggmärgen att utföra ett så kvalitativt uppdrag som möjligt och ta betalt för nedlagd tid, i ett uppdrag byggt på förtroende.

Nu förväntas man i stället tolka beställarens förfrågningsunderlag så snävt som möjligt i enlighet med konkurrensens och lägsta kostnadens princip för att kräva ersättning för tilläggsarbeten vid minsta brist i kalkylerbarheten och motstridiga uppgifter i förfrågningsunderlaget. Det är inte så det går till att skapa förtroende i avtalsrelationer, att påtala fel och oklarheter i beställarens handlingar först efter det att man tilldelats kontrakt i konkurrens. Vad det medför för kvaliteten i de bygghandlingar som konsulterna har i uppdrag att ta fram och för hela byggnadsverket och dess långsiktiga hållbarhet och driftskostnader behöver ingen tveka om.

Det råder en alarmerande brist på erfarna och duktiga projektörer i Sverige. Det beror på stora pensionsavgångar och på att återväxten varit dålig sedan fastighetskrisen på 90-talet med konkurrens från IT och andra branscher. Det råder huggsexa om nyutexaminerade samhällsbyggare från KTH och andra högskolor.

Branschen borde ha en lysande lönsamhet när hela Sverige nu byggs om. De stora infrastrukturinvesteringarna från rekordåren under 1960- och 70-talen måste renoveras, samtidigt som migrationen skapar nya behov av bostäder. Ändå beskriver branschen (tekniska konsultföretag) att man aldrig haft så låga marginaler som nu. Några söker samarbeten i Indien, andra i Östeuropa, för att kunna erbjuda lägre och lägre arvoden men också för att möta behovet av personal.

Det är förvånande att inte branschens företrädare i högre grad gjort sig hörda mot det tvåfrontskrig mot en hel bransch som rigida tolkningar av LOU i mångt och mycket medfört. Både genom timarvoden som pressats ned till botten i ramavtalsupphandlingar och genom upphandlingar av specifika projekteringsuppdrag till fast arvode på ofta mycket oklara kalkylförutsättningar.

Mer utvecklade modeller behövs

Vad branschen i stället skulle behöva är modeller som liknar den holländska BVP-modellen (best value procurement) där sådant som tidigare utförda uppdrag, bemanning, resurser i uppdraget och liknande tillmäts avgörande betydelse och även gör skillnad vid utvärderingar. Den offentliga beställaren måste samtidigt balansera risken för kraftiga tidsförskjutningar av hela byggprojekt och därav följande merkostnader som följer på en överprövning. Något som inte främjat utvecklingen av mer affärsmässigt inriktade utvärderingsmodeller som betonar kvalitet framför lägsta pris.

Samtidigt krävs en ökad grad av insikt hos merparten av offentliga beställare att projektering måste få ta tid och kosta pengar. Snålheten bedrar gärna visheten och i projekteringen fastställs livscykelkostnader för åtskilliga decennier framåt. Den typen av tjänster kan inte handlas upp som om det vore förbrukningsvaror. Men alltför ofta är det tyvärr just så man gör.

John Hane
John Hane
Advokat och delägare på Foyen med spe­ci­ali­sering på offentlig upphandling och entreprenadrätt. Har medverkat som rådgivare inför, under och efter upphand­­lingar av bygg- och anlägg­nings­entre­prenader samt infra­struktur­projekt, varav flera med olika grader av samverkan/­partnering. Är också författare till den praktiska vägledningen Offentlig upphandling av byggentreprenader och en forskningsrapport för Konkurrens­verket (Entre­prenad­upphand­lingar – ökad innovation) samt regelbundet återkommande artiklar i fackpress. John drivs av att få mer fokus på affären och för långsiktigt hållbara lösningar i byggprocessen. Privat gillas skärgård och fjäll, Är gift och har två snart vuxna barn.
John Hane

Om John Hane

Advokat och delägare på Foyen med spe­ci­ali­sering på offentlig upphandling och entreprenadrätt. Har medverkat som rådgivare inför, under och efter upphand­­lingar av bygg- och anlägg­nings­entre­prenader samt infra­struktur­projekt, varav flera med olika grader av samverkan/­partnering. Är också författare till den praktiska vägledningen Offentlig upphandling av byggentreprenader och en forskningsrapport för Konkurrens­verket (Entre­prenad­upphand­lingar – ökad innovation) samt regelbundet återkommande artiklar i fackpress. John drivs av att få mer fokus på affären och för långsiktigt hållbara lösningar i byggprocessen. Privat gillas skärgård och fjäll, Är gift och har två snart vuxna barn.

4 reaktioner på ”LOU korrumperar konsultbranschen

Kommentatorerna ansvarar för sina egna inlägg

  1. Applicerbart på samtliga konsultbrancher – att stirra sig blind på enbart pris resulterar för det mesta i dålig måluppfyllelse, ekonomiska förluster och kvalitetsbrister i längden.

  2. Orättvis konkurrens med ”eller motsvarande” !
    Jag skulle vilja få igång en diskussion om LOU, att alla leverantörer ska få möjlighet att tävla på samma villkor i varje upphandling kopplat till krav på konkreta bevismedel.
    Så som LOU är utformat idag måste krav på konkreta bevismedel följas av formuleringen eller motsvarande. En fråga som är intressent att ställa är vad ska anses som motsvarande? Med ett exempel vill jag belysa hur formuleringen ”eller motsvarande” i upphandlingar utgör en orättvis grund för konkurrens i upphandlingar. I de upphandlingar där det ställs krav på att leverantören ska ha ett miljöarbete på plats kan resultatet bli att organisationer som kan uppvisa ett miljöledningscertifikat, t ex ISO 14001 certifikat, jämställs med en organisation som endast har en miljöpolicy. Orättvisan i detta ligger i att det kostar resurser och pengar att få ett certifierat miljöledningsarbete på plats i en organisation eftersom det kräver ett systematiskt arbete medan en miljöpolicy kan skrivas ihop på kort tid, inte kräver ett systematiskt arbete och tar lite resurser i anspråk. Visserligen kan båda organisationerna/företagen vara seriösa men det är rimligt att de som arbetar systematiskt ska premieras. För att offentliga upphandlingar ska driva sunt nyttjande av skattemedel måste offentlig upphandling bli bättre på att sätta en nivå på bevisbördan enligt ”eller motsvarande” som har väger lika tungt.

  3. Ett annat problem är konsult-ramavtal där lägsta pris per timme är avgörande.
    Många uppdrag tar helt plötsligt mycket längre tid…
    Det är väl inte någon nyhet men upphandlarna måste lära sig att handla upp på annat än lägsta pris. Det finns möjligheter i LOU för att göra detta på ett bra sätt men det verkar vara för svårt för upphandlarna.

  4. Antingen är det fel på LOU eller också är det fel på tillämpningen. Vid upphandling av konsulter och även andra leverantörer så kan man alltid lägga in kvalitetsparametrar. Men, då man upphandlar konsulter så är det oftast antal år och vad man gjort som utvärderas då man bedömer kvalitet. Problemen med detta är dels att antal år i branschen inte alls avspeglar det värde som en konsult levererar (jag har många exempel på 25-30-åringar som kör i cirklar runt 40-60-åringar), dels att kvaliteten mäts i vad man har gjort inte hur väl man levererat, dels att kvaliteten som bedöms oftast är den som leverantören själv anger. Ibland tvingas man till och med ta in leverantörer som är ökända i branschen, som har gjort ett dåligt jobb tidigare hos upphandlande myndigheten för att det är så utmanande att hitta kriterierna som diskvalificerar oseriösa leverantörer med oseriös prissättning. Även vid referenstagning så är det svårt att få fram relevant information.
    Så, det skulle vara bra med en reformering av LoU som underlättar för myndigheter att använda all kunskap och erfarenhet de har av en leverantör, istället för att bara använda det aktuella skrivna offertmaterialet.
    Det skulle även vara intressant om man kunde öppna upp även för mindre bolag att leverera till offentlig verksamhet. Som det är nu är man som liten leverantör helt hänvisad till att gå som underkonsult. Om vi ska kunna utveckla nya företag i Sverige så är det ju bra om myndigheter inte blockerar mindre företag som har konkurrenskraftiga produkter och tjänster bara för att volymen är liten. Små konsultleverantörer har även en tendens att vara lojala med sin uppdragsgivare, medan de stora drakarna roterar ut sina konsulter efter 3-12 månader. Dessutom är den erfarenhet stora konsultleverantörer pekar på sällan återanvänd i det nya projektet. De resurserna har redan gått vidare och jobbar med något helt annat, så referenser är bara teoretisk och relativt irrelevant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *