Beställare en riskgrupp för korruption

Även om Sverige hör till världens minst korrupta länder är vi inte förskonade från detta problem på vardagsnivå. Therese Klaar ser beställarna som en riskgrupp eftersom de inte har upphandlarnas kunskaper att stå emot leverantörers lockrop.

IKEA

När EU-kommissionen våren 2014 presenterade sin anti-korruptionsrapport framkom att korruptionen inom unionen beräknas kosta över 1 050 miljarder kronor per år. Det är i runda slängar nästan lika mycket som en hel EU-budget.

Det ska i sammanhanget sägas att Sverige är ett av de minst korrupta länderna inom EU. Detta till trots svarade nästan en femtedel av svenskarna i en enkät från EU-kommissionen i början av samma år att de kände någon som tar emot, eller har tagit emot, mutor.

Det här fick också fart på debatten kring korruption, ett tag i alla fall. Som ni säkert minns från rapporteringen lyftes upphandling fram som ett av riskområdena. Det är föga förvånande med tanke på att det dels är stora värden det rör sig om, dels är så många är involverade i den offentliga anskaffningen.

När korruption upptäcks är det också ofta beroende av att någon ser vad som händer och berättar om det. Mörkertalet uppskattas vara stort.

Jag var nyligen ute och föreläste för en av våra verksamheter om upphandling och berörde då även detta med korruption. Det jag tyckte mig skönja var att begreppet för många i sig är väldigt laddat – och det bekräftar den bild jag fått tidigare.

Korruption får många att se skumma möten, bruna kuvert och ljusskygga typer framför sig. Med andra ord står själva begreppet i vägen för att vi ska få syn på att det här är något som sker i vår vardag.

Det är också därför som det är så viktigt att prata med just användare och beställare. Detta eftersom de har stor påverkan på vad som köps in – ofta utan att ha den kännedom om regelverket och riskerna som upphandlare har.

För en leverantör kan det vara mycket intressant att påverka just beställare för att de ska styra behovsanalysen och upphandlingen i en viss riktning.

Förutom bilden av vem som ligger i riskzonen för korruption behöver vi också uppdatera synen på i vilka branscher det förekommer. Jag får ofta höra att ”det är väl mest i byggbranschen det är problem med sådant”.

I vägledningen Att förebygga korruption i offentlig upphandling hos Upphandlingsmyndigheten (framtagen av Kammarkollegiet) listas, förutom bygg och anläggning, även läkemedel, IT, medicinteknisk utrustning, transport, städ, resor, kontorsmaterial, livsmedel och tvätteri som branscher där risken är extra hög. Det vill säga varor och tjänster som köps in på många av våra upphandlande myndigheter.

Vi behöver ta ner begreppet korruption på vardagsnivå för att fler ska uppmärksamma de här händelserna och våga slå larm.

Therese Klaar
Therese Klaar

Upphandlingschef vid Stockholms universitet som tidigare arbetat bland annat som upphandlingschef i Ekerö kommun. Är intresserad av den blandning av juridik och affär som upphandling utgör och av offentlig förvaltning i stort, både det som fungerar och det som behöver bli bättre. Brinner för att effektivisera inköpsorganisationer och att få olika kompetenser att arbeta tillsammans för bättre offentliga affärer. I övrigt pluggar Therese konstvetenskap på distans och försöker lära sig att spela tennis, vilket ger en bra mix av utmaningar.

Easyfairs period 2
Therese Klaar

Om Therese Klaar

Upphandlingschef vid Stockholms universitet som tidigare arbetat bland annat som upphandlingschef i Ekerö kommun. Är intresserad av den blandning av juridik och affär som upphandling utgör och av offentlig förvaltning i stort, både det som fungerar och det som behöver bli bättre. Brinner för att effektivisera inköpsorganisationer och att få olika kompetenser att arbeta tillsammans för bättre offentliga affärer. I övrigt pluggar Therese konstvetenskap på distans och försöker lära sig att spela tennis, vilket ger en bra mix av utmaningar.

Kommentatorerna ansvarar för sina egna inlägg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *