Tillåtet uppställa särskilda kontraktsvillkor om viss minimilön vid upphandling av färdtjänst, skolskjutsar m.m. – Nya LOU i dess lydelse före 1 juni 2017

n upphandlande myndighet upphandlade taxiresor med beställningscentral. En leverantör vars anbud inte hade kvalificerade sig ansökte om överprövning och yrkade att upphandlingen skulle göras om. Leverantören menade dels att det stred mot likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen att den upphandlande myndigheten uppställt krav på minimilön i nivå med visst kollektivavtal, dels att leverantören felaktigt hade diskvalificerats då den enligt egen utsago uppfyllt kravet på ekonomisk ställning. Det hade enligt leverantören varit felaktigt av den upphandlande myndigheten att uppställa och tillämpa krav på en viss kreditrating.

Förvaltningsrätten fann att den upphandlande myndigheten inte hade brutit mot LOU när den uppställde krav på minimilön enligt visst kollektivavtal, inte heller med anledning av kravet på viss kreditrating.

Leverantören överklagade till kammarrätten och yrkade att upphandlingen skulle göras om. Frågorna i målet var dels om tillåtligheten av de uppställda villkoren om månadslön enligt visst kollektivavtal (det vill säga särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt), dels om tillåten utredning för att styrka ekonomisk och finansiell ställning. Den upphandlande myndigheten invände bland annat att Upphandlingsmyndigheten tillsammans med taxibranschen hade genomfört ett pilotprojekt om arbetsrättsliga villkor och att det var resultatet av detta projekt som myndigheten tillämpat.

Kammarrätten påpekade att särskilda villkor för fullgörande av kontrakt enligt 16 kap. 2 § LOU ska ha anknytning till det som anskaffas och anges i upphandlingsdokumenten, vilket också är vad som sätter ramarna för de krav en upphandlande myndighet kan uppställa – utöver detta har den stor frihet att utforma sin upphandling.  Kravet omfattade enbart de förare som utförde tjänster enligt avtalet, att det hade ett klart samband med kontraktsföremålet och var ändamålsenligt och proportionerligt.

Leverantören i fråga var bundet av kollektivavtalet i fråga men tillämpade en annan avlöningsmodell – procent på inkört belopp. Kammarrätten instämde i myndighetens bedömning att det vore olämpligt att använda en provisionsbaserad lön vid färdtjänst och skolskjutsar med tanke på att säkerhetsmedvetande och gott bemötande borde komma i första rummet, och den upphandlande myndigheten ansågs ha haft rätt att uppställa kravet på minimilön på det sätt som skett (veckolön).

Vad gällde kravet om viss kreditrating gjorde kammarrätten samma bedömning som förvaltningsrätten, och fann att leverantören heller inte kommit in med egen annan utredning trots att det stått klart vad den upphandlande myndigheten skulle undersöka. Överklagandet avslogs.