Den socialdemokratiska oppositionen i Stockholms läns landsting vill införa en uppförandekod för upphandlingar och köp av konsulttjänster. Önskemålet är att landstingsdirektören ska ges i uppdrag att utforma ett förslag.
Syftet med uppförandekoden är att sätta stopp för oansvarigt konsultanvändande, skenande kostnader och intressekonflikter. Transparens, affärsmässighet och karantän är nyckelord.
– Att den styrande alliansen röstade nej till vårt förslag om karantänsregler förstärker bilden av att det behövs ett rejält städarbete i landstinget. Det måste bli ett stopp för skatteslöseri, skandaler och misstanken om vidöppen dörr mellan olika intressen, säger det socialdemokratiska oppositionslandstingsrådet Erika Ullberg.
I Stockholms läns landsting finns exempel på hur personer har deltagit i upphandlingar från verksamheter som de tidigare haft som arbetsgivare och vice versa. Socialdemokraterna slår fast att det är bra med rörlighet på arbetsmarknaden, men förtroendet skadas när personer går direkt från politiskt beslutsfattande till kommersiella intressenter.
Erika Ullberg vill se karantänsregler för höga tjänstemän och heltidsarvoderade politiker som, efter fullgjort uppdrag, går till företag som gör affärer med landstinget. Regeringen har lyft denna fråga på statlig nivå, men kommuner och landsting har idag inget sådant regelverk.
I uppförandekoden ska även direktiv om öppen och samlad redovisning av landstingets konsultinköp ingå. Socialdemokraterna menar att det största landstinget har ett ansvar att gå före.
– Om vi får styra efter valet kommer vi att införa en uppförandekod, lovar Erika Ullberg.
NKS har potential att göra upphandling till en het valfråga. Utöver dessa kodkrav har regeringen nyligen ”kört över” det borgerligt styrda landstinget genom att initiera en statlig utredning av sjukhussatsningens genomförande.
Konstigt tycker jag. Upphandlingslagstiftningen är ju uppförandekoden. Följer man lagstiftning ex. LOU, Förvaltningslagen, Brottsbalken m.m. uppstår inte de problem som beskrivs. Egentligen ger politikerna tjänstemännen i uppdrag att följa gällande lagstiftning. Borde inte det vara självklart?
Jag förstår inte rubriksättningen. I rubriken omtalas uppförande kod för upphandlare.
I texten omtalas inte något som har bäring på vår yrkeskategori utan istället beskrivs mer riktigt en uppförandekod för upphandlingar vilket även framgår av förslaget som länkas till.
Så jag tycker nog att rubriken inte bara är lite missvissande utan helt fel.
Hej,
Att skriva rubriker som är både korta, intresseväckande och korrekta är en skön konst. Kanske har jag trampat fel här, men eftersom koden bland annat föreslås innehålla jävs- och karantänsregler som riktar sig till exempelvis upphandlare (”tjänstemän som direkt eller indirekt befattar sig med upphandlingen”) vill jag ändå försvara mig litegrann.
//Per på Inköpsrådet
Håller med om att rubriken är missvisande.
Om nu det hade handlat om uppförandekod för upphandlare så stämmer det som tidigare sagts att LOU är ju en uppförandekod.
Har arbetat med inköp och upphandling i över trettio år och en gång har jag blivit erbjuden något helt privat. En jeansskjorta med pärlemoknappar, WOW. Så lägg ner tankarna på att vi upphandlare erbjuds presenter och andra mutor.
Hur ser nu förslaget ut som artikeln verkligen handlar om? Karantänsregler.
Vad får vi för politiker då? De som är lika gamla som jag, runt 60? Vem vill inte kunna byta jobb under sin karriär? Du kommer ju inte kunna söka dig bort, för vem vill anställa någon som har 12 månaders uppsägningstid?
Det är valår i år, nu kommer allt trams.
Undran från en som aldrig har ägt en jeansskjorta med pärlemoknappar men jobbat med upphandling på NKS.