Förslag 9: Total översyn kring onormalt låga anbud

Onormalt låga anbud utgör ett förhållandevis frekvent problem för upphandlande myndigheter och enheter.

I grunden är förstås förmånliga inköpsvillkor, såsom låga anbudspriser, en positiv effekt av en väl fungerande konkurrens, både på marknaden i stort och i den enskilda upphandlingen. Det leder också till god hushållning med offentliga medel.

I praktiken är det dock vanligt förekommande att onormalt låga anbud beror på osund strategisk anbudsgivning, det vill säga att en anbudsgivare ensam, eller tillsammans med andra, bryter mot villkoren, eller i varje fall intentionerna som den upphandlande myndigheten eller enheten har, rörande hur anbudsgivarna ska agera. Det kan handla om att anbudsgivaren försöker kringgå eller dra fördelar av utvärderingsmodellens utformning eller om att anbudsgivaren under avtalstiden inte har för avsikt att leverera det som kravställts eller inte på de villkor som avtalats.

Vår erfarenhet är att det i vissa fall även finns en överlappning mellan onormalt låga anbud och sådana oegentligheter som uteslutningsgrunderna avser att hantera. De nuvarande bestämmelserna om onormalt låga anbud (16 kap. 7 § LOU respektive 15 kap. 7 § LUF) innebär att en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att begära en förklaring avseende ett anbud som framstår som onormalt lågt samt att förkasta anbudet om den förklaring som lämnas inte är tillfredsställande.

I rättspraxis har detta tolkats som att det är den upphandlande myndigheten eller enheten som har bevisbördan för att ett anbud är onormalt lågt och att det därefter är anbudsgivaren som har bevisbördan för att anbudet ändå är seriöst menat och ska godtas. Bestämmelserna har dock i praktiken visat sig vara svårtillämpade både för upphandlande myndigheter och enheter och för svenska domstolar.

De senaste åren har det endast i ett fåtal fall förekommit att svenska domstolar upprätthållit en upphandlande myndighets eller enhets beslut att förkasta ett onormalt lågt anbud. Detta trots att det är förhållandevis vanligt förekommande att det lämnas onormalt låga anbud i svenska upphandlingar och det också är vanligt förekommande att upphandlande myndigheter och enheter upplever att det under avtalstiden uppkommer problem av olika slag med leverantörer som lämnat onormalt låga anbud.

Vår uppfattning är att det numera finns en utbredd inställning hos upphandlande myndigheter och enheter om att bestämmelserna om onormalt låga anbud i praktiken inte kan tillämpas för att säkerställa sunda prisnivåer i de anbud som antas i svenska upphandlingar. De nuvarande bestämmelserna fyller med andra ord inte sitt syfte.

Mot den bakgrunden anser vi att det behövs en översyn av bestämmelserna om onormalt låga anbud i syfte att göra dem mer praktiskt tillämpbara. I en sådan översyn bör särskilt övervägas om särskilda beräkningsregler kan användas för att förenkla tillämpningen, samtidigt som förutsebarhet och rättssäkerhet bibehålls.