Sedan den 23 september måste den offentliga sektorns webbplatser, intranät, dokument och appar följa tekniska krav som innebär att alla kan använda dem, oavsett förmåga.
Sverige antog EU:s webbtillgänglighetsdirektiv redan den 1 januari 2019 genom lagen om tillgänglighet till digital offentlig service. Kraven har därefter införts successivt och gäller nu alltså fullt ut.
Susanna Laurin är forsknings- och innovationschef på konsultföretaget Funka, som är specialiserat på tillgänglighetsfrågor.
Hon leder också den grupp av experter som hjälper EU-kommissionen och medlemsstaterna med rekommendationer för mätmetodik och tillsynsarbete i webbtillgänglighetsdirektivet.
I början av sommaren varnade hon för en allvarlig kunskapsbrist inom digital tillgänglighet som leder till sämre upphandlingar.
– Både företagen och upphandlarna har svårt att leva upp till kraven. Risken är stor att man tvingas rätta till fel i efterhand, vilket är både ineffektivt och dyrt, sa hon.
Hur är läget i dag?
– Många har vaknat sent. Vi och andra konsultföretag har fullt upp med att hjälpa kommuner och andra myndigheter att få fram status på och förbättra befintliga webbplatser, säger Susanna Laurin.
Följs inte direktivet, och bristerna inte åtgärdas, kan tillsynsmyndigheten DIGG komma att utdöma vite. Digg tar emot enskilda anmälningar och kommer också att utöva uppsökande tillsyn från och med 2021.
Aktiviteten kring digital tillgänglighet är alltså högre än i våras, enligt Susanna Laurin. Samtidigt kvarstår bristerna.
– Man åtgärdar felen men gör inte tillräckligt för att undvika nya. Upphandlare behöver mer kunskap om hur man ställer rätt krav på tillgänglighet.
I mer än hälften av de upphandlingar som Susanna Laurin sett tycks inte upphandlaren ha förstått hur kraven ska ställas.
– Det räcker inte att säga att en webbplats ska vara tillgänglig. Men måste ställa tydliga krav på detaljnivå. Annars kan inte leverantören leverera rätt. Här skulle jag vilja se ett närmare samarbete mellan kommunikationsstrateger och upphandlare, det blir lätt vattentäta skott.
Susanna Laurin efterlyser bättre stöd från Upphandlingsmyndigheten, UHM och DIGG.
– De erbjuder grundläggande information. Det jag saknar är information på djupet där man lär upphandlare hur de ska göra steg för steg.
Ett generellt problem är att upphandlare undviker att ställa höga krav, eftersom de är rädda att inte få några anbud.
– Den tekniska utvecklingen med exempelvis AI öppnar helt nya möjligheter. Men om upphandlingar aldrig efterfrågar det som är avancerat kommer ingen kommer erbjuda det. Här har offentlig sektor en stor möjlighet att påverka marknaden, säger Susanna Laurin.
Någonstans är det ändå frustrerande här, att som upphandlare bli beskylld för att sakkunniga inte förmedlar rätt krav. Speciellt i en tidskrift av upphandlare för upphandlare.
Missförstå mig inte. Klart att kraven ska ställas och att upphandlaren ska hålla ihop det. Men man kan inte som upphandlare förväntas vara expert på allt.
Är beredd att hålla med. Upphandlare får alldeles för ofta klä skott för brister i upphandlingsunderlaget och som beror på att någon annan än upphandlaren inte gjort vad som ankommit på denna.
Att en upphandlare har koll på och kontrollerar att krav och kriterier enligt 13-16 kapitlet i LOU (eller motsvarande i LUF etc.) är upphandlingsrättsligt korrekta är rimligt, men att utöver övergripande kontroll av kraven på kontraktsföremålet enligt 9 kap. även kontrollera speciallagstiftning är inget som kan begäras av själva upphandlaren.
Att skylla på upphandlaren är lite som att skylla allt staten gör på statsministern. Rikta hellre kritiken mot ”upphandlande myndigheten”.
PS. Även om det är en tidskrift för upphandlare är det inte en tidskrift av upphandlare. Vad gäller de åsikter som framförs i artikeln är det väl uppenbart att dessa är intervjuobjektets och inte Inköpsrådets.
Inte nog med att Susanna kastar skit i fel riktning (på oss upphandlare) hon skriver även i egen sak. Susannas ord ”Men måste ställa tydliga krav på detaljnivå” är i min värld ungefär samma saks som ”ni måste köpa in specialister från mitt företag”. Jag är långt ifrån specialist på tillgänglighetsfrågor men det måste gå att upphandla på funktion utan att detaljstyra.
Att innehållet är en persons åsikt tar inte helt bort ansvaret från Inköpsrådet. Inköpsrådet behöver inte ta in allt de får sig tillsänt.
Man kan undra vad det är för ”IT-experter” som tycker att det går att sätta ett likhetstecken mellan AI och matematiska formler och algoritmer, men det är ändå upphandlarna som ska hängas ut som okunniga…? Inte konstigt att folk som Susanna inte tas på fullt allvar av de som vet vad de pratar om.
Jag känner till skillnad mot övriga kommentatorer att synpunkterna i sig är bra och tar till mig dem direkt.
Tack Susanna!