Avgift för ansökan om överprövning av upphandling i domstol är inte populärt. Det framgår av de remissvar som hittills kommit in på förenklingsutredningen (SOU 2018:44; Möjligt, tillåtet och tillgängligt).
Migrationsverkets nej är särskilt tydligt. Verket avstyrker både ansökningsavgift och processkostnadsansvar. I båda fallen är motiveringen att det missgynnar små leverantörer i förhållande till större och ekonomiskt starkare aktörer.
Småföretagarnas Riksförbund anser att utredningen har en del fina och vällovliga anslag som ligger väl i linje med förbundets intentioner om en enklare och mer affärsmässig upphandling. Fast när det kommer till flera av de faktiska förslagen är kritiken hård.
Förbundsordförande Peter Thörn skriver att förslaget med prövningsavgift visar på okunnighet om de mindre företagens förhållanden i Sverige. För ”Lasse målare” är föreslagna 7 500 kronor en hel del medan beloppet knappt syns i räkenskaperna hos exempelvis en byggjätte som Skanska.
Sundsvalls kommun pekar på att överprövnings avgift varit på tapeten tidigare, utan att införas. Åsikten är att föreslagen avgiftsnivå riskerar att både träffa snett och vara relativt verkningslös.
Naturvårdsverket och flera andra remissinstanser accepterar en avgift, men passar ändå på att flagga för möjliga negativa effekter gentemot småföretag. När det kommer till ansökningsavgiftens storlek delar Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, hållning med en hel del andra.
Om man ska ha en avgift är SKL:s åsikt att den bör stå i proportion till det tänkta kontraktsvärdet. Nacka kommun för fram en procent av kontraktssumman som en möjlig avgiftsnivå. Torsby kommun röstar på 20 000 kronor med återbetalning om överprövande leverantör vinner.
Koppling till kontraktsvärdet är sunt.
Det ska inte kosta för stora pengar för det lilla kontraket som kan innebära en årslön för ett litet företag mer än administrationen som ska vara där.
Det bör också finnas ett golv då myndigheten har kostnader bara för att driva in pengarna.
Något i stil med 0,1% av kontraktsumma dock lägst 2000 kr.
Låter såklart klokt med ett relativt värde, men med tanke på hur svårt det är att uppskatta upphandlingarnas värde, vilket nog alla upphandlare håller med mig om, kommer det troligtvis alltid bli tvist om upphandlingens värde, vilket kommer leda till längre och mer komplexa processer. Då ser jag snarare en lösning med ”depositionsavgift” som återfås om klaganden vinner.
Man får ha i åtanke om varför förslaget överhuvudtaget är framtaget.
Att det skulle tyda på en okunnighet är kanske lite drastiskt och då är det kanske rimligt att ställa motfrågan som upphandlarna ställer sig själva varje dag – Vad får kvalité egentligen kosta? I det här fallet såklart både i form av tid, lön och övriga skattekronor.
Det finns idag (i vissa branscher), tyvärr, en konstant ton av att upphandlingar ska prövas nästan enbart på prestige av leverantören, oavsett hur väl upphandlingen är genomförd. Jag tror de flesta upphandlare åtminstone en eller flera gånger själva har ringt upp, eller blivit kontaktade av en upprörd leverantör som kommit tvåa, och som då uttrycker ”hot” om överprövning. Redan där tycker jag något är väldigt fel. Målet vi tillsammans ska sträva mot är ju den goda affären, och rimligtvis till det också den goda praxisen. Vi gräver ju alltid där vi står och jag tror samtliga upphandlare sätter en oerhörd prestige i att rätt ska vara rätt.
Det är såklart beklagligt att förslaget kan ses som att det offentliga lägger sig i opposition gentemot leverantörerna, men oavsett anledning så är överprövningsmomentet till för en sak, och enbart en sak – Är en upphandling inte korrekt genomförd ska det finnas möjlighet att det ses över på ett rättsligt plan. Således, är leverantören säker på sin sak (tolkning) så bör det vara värt det för leverantören att betala någon form av depositionsavgift för att få sin sak prövad.
Redan där är det nog sagt egentligen.
Men när man ändå tagit sig tid att filosofera så tycker jag personligen summan på 7500 kr är låg, kanske till och med för låg, men en procentuell avgift skulle (nu är jag en aning synsk här) bara sluta i tvist om det exakta kontraktsvärdet istället. Depositionsavgiften borde självklart också alltid återbetalas vid vinst eller vid exempelvis en för lång handläggningstid. Vad gällande det likabehandlande så har vi ju gränsdragningar kopplat vad vi kan kräva gällande leverantörens ekonomiska kapacitet. Den logiken borde kunna användas även i överprövningssammanhang? Kanske är olika fasta summor beroende på upphandlingens förfarande en bättre idé? Vad vet jag.
Det är alltid roligt att filosofera om förbättringar, men när man granskar konkreta förslag borde man precis som ursprungsmotionären inte göra det förhastat utan ta det flera varv. Jag tycker inget i förslaget visar på okunnighet. Men vad det däremot kan tyda på är att vi behöver fortsätta prata högt om offentlig anskaffnings olika frågeställningar.
Finns det någon som överprövar utan juristhjälp?
Det kostar 70-100 000 kronor att överpröva med jurist. Det har inte ett litet företag råd med om upphandlingen har ett värde på ca 600 000. Finns ingen vinst kvar och en överprövning är förlust. Alternativet blir då att avstå anbud då upphandlaren inte är intresserad av att rätta en uppenbart riggad upphandling innan anbudstiden gått ut.
Tänkte bara, om man nu ska ta ut en överprövningsavgift, varför då inte bara ta en viss % på företagens årsomsättning, då skulle de flesta ha råd med denna avgift, om vi nu ska ha den.